Skulle ni låta er partner ta med er gemensamma ettåring på en 2 v resa till andra sidan jorden?

Mamma tog med sig mig och min syster utomlands i mer än 3 månader. Jag var 2 år gammal och lillasyster fyllde ett år där. Vet faktiskt inte hur pappa tog det....

Som svar på rubriken: JA!
Efter att ha läst hela inlägget, nja... kanske inte som ren semesterresa.

När mitt första barn var ca 10 månader åkte min man som var pappaledig till sitt hemland i 4 veckor. För mig var det lite väl lång tid, men med tanke på hur lång tid det tar att resa (ca 1 dygn) och priset så känns det inte riktigt värt att åka för kortare än iaf 3 veckor. Han hade vid tidpunkten varit pappaledig ca 2 månader och jag jobbade.
Han hade då inte hälsat på sin familj på ca 3 år först pga av att vi först inte hade råd (studerade) och sedan inte tid (pga av jobb).

Iaf... jag litade helt på pappans kapacitet att ta hand om vår dotter, det var mest för mig det var jobbigt att vara utan henne (jag saknade honom också). Släkt och vänner i hemlandet var väääldigt imponerade att en PAPPA kunde ta hand om en bebis alldeles själv :) 

För övrigt så är jag tveksam till en ren nöjesresa, varför kan ni inte åka tillsammans? Kan du inte ta semester på flera månader? Har ni inte råd? 

Smart att ta en bebis som befinner sig i en känslig fas omkring 10 månaders ålder, iväg från en primär anknytningsperson i en hel månad. Hans släkt var säkert skitimpad av hans föräldrarförmågor. Jag är inte särskilt imponerad av någon av er måste jag säga...

Jag hoppas att du förstår att JAG inte tycker att det är speciellt imponerande att en pappa klarar av att ta hand om sitt barn, det var mest en kommentar om att i andra länder (i detta fallet Latinamerika) så har dom helt annat synsätt.

Och angående primär ankytningsperson... Om pappan har varit hemma på heltid med barnet från då det har varit 7,5-10månader medans jag jobbat 8-17 varje vardag, är jag fortfarande verkligen den primära anknytningspersonen? 

Jag hade då aldrig gått med på det vad någon än hade sagt! Jag hade stannat hemma med 1åringen eller så hade hela familjen åkt tillsammans.

En fundering...
Ni som inte skulle vilja att ert (lilla) barn reser iväg utan er, 
beror det på att ni är oroliga för anknytningen, att ni inte tror att den andra föräldern kan ta hand om barnet eller att ni själva inte vill vara ifrån barnet?

Jag hade inte haft det minsta problem med det. Jag hade litat på att pappan är inte lika fullgod förälder som jag själv. Indien är inget u-land så det hade inte stört mig alls. Eftersom jag jobbat som flygvärdinna hade jag inte sett flygresan som något problem heller.

SJÄLVKLART skulle dom få resa på semester tillsammans med farfar!

Det låter inte så smart att ta med sig en ettåring på en så lång flygresa.

Nu är jag ensam, men hade jag inte varit det så ffa pga anknytningen (vilken går åt båda hållen, så även att jag inte vill vara ifrån mitt barn).

Va? Indien är framgångsrika inom IT, men vad det gäller hälsa, utbildning. Spädbarnsdödlighet, sjukdomar, fattigdom etc ect, så går det inte att betrakta som annat än u-land. Ett så litet barn är det verkligen helt onödigt att exponera för en helt annan bakterieflora, tropiska sjukdomar, malaria och skit. OCH att dessutom vara ifrån en av föräldrarna i två veckor i sträck. Självklart så måste man tvivla på kompetensen hos en förälder som föreslår nåt sånt. Att ta väl hand om ett barn handlar om betydligt mer än att kunna ge mat, byta blöja och leka tittut. Först och främst handlar det om att kunna fatta kloka beslut omkring barnet.

Ett aar kanns faktiskt alldeles for liten. Vad ar hans argument egentligen?