Inlägg från: Anonym (Ingbritt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ingbritt)

    Min adhd-kompis har sagt upp bekantskapen när jag ville hjälpa henne!!

    Min kompis har adhd och hon vill inte ha med mig att göra mer. När vi pratade om adhd:n sa jag att hon skulle inte vara ledsen för att hon är ju inte ett dugg konstig eller besvärlig. Hon är ju precis som jag kan vara! Lite virrig ibland, jag glömmer också saker, blir stressad och trött. Tycker att det var tråkigt att läkarna har stämplat henne bara för att hon inte orkar lika mycket som alla andra och jag sa att jag kan gå med henne till en annan läkare om hon vill för att få en ny synpunkt. Det är så ledsamt att hon ska behöva ha den här diagnosen och jag lider med henne. Hon är ordentlig, jobbar och sköter sig och det var därför jag sa att något måste ha blivit fel och hon borde gå på en ny undersökning. Igår fick jag ett sms och hon skrev att hon inte orkade hålla på och förklara för mig. Men jag har aldrig krävt att hon ska förklara något!!!! Jag är så ledsen nu. Hon är en jättefin människa som jag vill hänga med och jag fattar inte varför hon blir så arg!! Nu vet jag inte vad jag ska göra för jag vågar inte ringa till henne. Kan inte läkare göra fel? Det läser man ju ibland att de gör. Man kan väl inte få en psyk-diagnos bara för att man är tankspridd och trött??? Önskar att jag kunde få henne att förstå hur galet det här är! Hjälp! Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Min adhd-kompis har sagt upp bekantskapen när jag ville hjälpa henne!!
  • Anonym (Ingbritt)
    Nyfikna72 skrev 2015-03-28 18:15:43 följande:

    Fast det är nåt om inte stämmer här..........en adhd utredning tar lång tid och är knappast nåt de kommer fram till på ett vanligt bokat läkarbesök och har man väl fått en diagnos så är det nog så. Det är lång väntetid för såna utredningar så jag tror knappast man kan ta en ny runda för nya utlåtanden bara sådär.


    Hon har varit med olika tester och blivit intervjuad och fick fylla i massa papper om hur hon hade haft det i sin barndom, ungdom och hur det var nu. Hon fick till och med göra test för droger! Hon har fått en skrift där det står vad läkaren har kommit fram till och ett intyg. Men det är så konstigt att sjukvården drog igång den karusellen för att en person är glömsk och trött. Om DET är något psykiskt måste ju 95% av befolkningen vara adhd-patienter!!! Jag har känt henne i 8 år och har aldrig tyckt att det har varit något konstigt med henne och det är därför jag blir så frågande, men hon verkar ta det med ro och jag fattar det inte! Det borde gå att göra en ny undersökning. När jag inte litade på min gynekolog gick jag till en annan och det händer ju då och då att folk byter läkare om man känner att något fel eller man tror att man blivit felbehandlad.
  • Anonym (Ingbritt)

    Vi stannar där! Go' vänner, tack för alla era insiktsfulla svar! Ni har med era svar hjälpt till att skingra mycket okunskap och en del fördomar kring adhd. Jag har nämligen trollat i ett gott syfte: nämligen att belysa den okunskap och de fördomar som finns kring adhd och ni har med era svar hjälpt till att sprida kunskap. Jag heter inte Ingbritt (men väljer att förbli anonym) och jag har nyligen fått min adhd-diagnos och blivit riktigt trött och ledsen på diverse bemötanden likt "Ingbritts". Förlåt om jag gör någon upprörd, men ibland är det fruktbart att angripa ett problem från ett udda håll. Hoppas att många kommer att läsa tråden!

  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (Hjälpa?) skrev 2015-03-28 19:07:45 följande:

    Min sjukdom syns inte heller utanpå och många skulle nog inte märka nåt i första taget. Men för det har jag ju en diagnos och en diagnos jag är glad att jag fick! Det betyder att jag vet vad felet är,jag kan anpassa livet,slipper oroa mig,kan lindra så gott jag kan. Tror din vän tycker samma sak och så kommer du där och ifrågasätter! Det blir som om nån skulle säga till mig att "ja,alla kan vi sova dåligt ibland och alla har vi ju lite ont ibland",men inte sjutton får alla diagnosen fibbro då lika lite som man får diagnosen adhd av lite glömska!


    Anonym (Backa) skrev 2015-03-28 19:13:24 följande:

    Jag tycker att du ska backa och sluta pracka på henne dina egna åsikter. Jag tror inte att hon hade gått igenom en utredning om hon själv inte kände att det skulle ge henne någonting eftersom det kan vara ganska tufft men det är värt det när man får svar. Det du ser på utsidan behöver inte vara i närheten av vad hon egentligen upplever och det är antagligen anledningen till att hon inte orkar förklara för dig heller när du tvivlar på det svar hon fått. Jag skulle ledsen om jag blev ifrågasatt av min egen vän på det sättet som du gör och det är faktiskt ganska respektlöst. Kanske kan du läsa lite om ADHD så kan du få en större förståelse för hur hon har det. Visa att du bryr dig och att du tycker om henne lika mycket oavsett.


    Hej Hjälpa? och Backa. Läs mitt inlägg nr 16 ovan.

  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (Hjälpa?) skrev 2015-03-28 19:28:55 följande:
    Har gjort nu,vi skrev samtidigt.  Det var ju för väl att det inte var du som var idioten!
    Så kan det bli! Ja, jag är tacksam över att inte vara idioten "Ingbritt". Trist bara att det finns ett gäng "Ingbritt" där ute som man ska tampas med. Egentligen borde man inte bry sig om dem, men när man mått dåligt länge och fått en förklaring/diagnos vore det skönt att slippa bli ifrågasatt. Tack för ditt kloka svar. Det var klockrent!
  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (Hjälpa?) skrev 2015-03-28 19:55:28 följande:
    Jodu,jag får tampas med oförstående folk också mellan varven!  Utskälld av folk på bussen för att man vill sitta-ja,för att jag inte orkar stå,hade jag frågat annars!
    Man slutar aldrig att förvånas. Jag önskar ingen människa varken funktionshinder eller sjukdom, men de där korkskallarna man tvingas möta skulle gärna få leva mitt liv under en vecka eller två.
  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (Backa) skrev 2015-03-28 20:08:53 följande:

    Jag såg precis ditt nya meddelande när jag hade skickat :)

    Men jag vet hur det känns att bli ifrågasatt och det är ingen rolig känsla.


    Ibland när jag blir ifrågasatt får jag bara lust att fräsa "googla, läs på, jag orkar inte stå här och förklara och försvara mig!" Det är 2015 och man kunde önska att folk var mer upplysta, men ibland misstänker jag att folk inte vill ha kunskap utan nöjer sig med fördomar. Vi får kämpa på!
  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (mamma med adhd) skrev 2015-03-29 19:43:49 följande:

    Jag känner igen det bemötande TS beskriver. Är så innerligt trött på hur Ingbritt och co ständigt ifrågasätter min diagnos. 

    Jag uppskattar TS trollande- äntligen ett vettigt Troll! Känns SÅ skönt att läsa försvarstalen av Ingbritts stackars ifrågasatta väninna. Önskar att någon fanns här hos mig i verkligheten för att försvara mig på samma vis.

    Jag har själv adhd och har även barn med ADHD. TS har mitt fulla stöd. 


    Tack för stödet. Du förstod verkligen syftet med mitt trollande, det vill säga att försvarstalen för "Ingbritts väninna" skulle innehålla mycket bra information om vad adhd handlar om. Hoppas att du och ditt barn kommer att hitta gångbara vägar att ta er fram på. Jag har precis börjat leta mig fram på min väg.
  • Anonym (Ingbritt)
    Anonym (high-low) skrev 2015-03-29 20:06:09 följande:
    Jag tycker som "mamma med adhd" - äntligen ett vettigt troll - dvs troll med ett gott syfte. Och jag är normalt ALLERGISK mot troll då det är sådant otroligt slöseri med andras tid. Det tycker jag var skillnaden här, det var inte slöseri med tid.

    MEN du får gärna utveckla med exempel på vad man kan undvika som vän, när man egentligen vill hjälpa men är klumpig. För om man är som Ingbritt får man nog oftast inte kvitto på att man sagt något otroligt fel; vännen kanske blir irriterad men håller det inom sig och skriver en tråd på FL istället för att ta upp det med Ingbritt (Flört) och Ingbritt själv går därifrån och känner att visst blev det lite stelt men vet inte varför.

    Har själv inga vuxna omkring mig med ADHD-diagnos vad jag vet, fast jag har ibland undrat om jag själv skulle få diagnosen om jag sökte... kan inte tillräckligt om ADHD men det jag hört känns "close to home" så att säga.
    En bra grej kan vara att helt enkelt säga till din vän att du är okunnig och att om du säger något klumpigt som sårar så är det inte din avsikt och att du gärna vill veta mera för att kunna vara till hjälp. Jag själv har gjort en deal med de närmaste i min omgivning som går ut på att om jag tycker att de säger något galet så kommer jag att säga till direkt och då tar vi ett snack i lugn och ro. Om jag inte orkar ta pratet direkt så är alla överens om att jag när som helst kan återkomma. Jag har tur som har sansade människor omkring mig men jag vet att alla inte har det lika väl förspänt. Att ha adhd är kämpigt i sig och det blir inte bättre om man måste bära massa ouppklarat inom sig. Så är det för mig. Bra att du ville ha tips och tack för stöd! Du kan även läsa mer på Riksförbundet Attentions hemsida.
Svar på tråden Min adhd-kompis har sagt upp bekantskapen när jag ville hjälpa henne!!