Inlägg från: gbgumman |Visa alla inlägg
  • gbgumman

    varför skaffa barn sent? tänker många fel?

    För mig var det jätte viktigt att inte bli allt för gammal mamma. Ville ge min mamma chans att bli en aktiv mormor. Barn betyder så mycket för henne. Bestämde mig för att göra allt för att inte va äldre än 30 år när sista barnet föds. Det gick. Fick barn vid 26 och 30. Mormor har få va så mycket mormor hon själv velat och nu är barnen 8 och 11 år. De har fått mycket mormortid och kommer minnas henne som en härlig människa och inte bara gammal och trött.

    Jag hann studera 5 år och ha ett år utomlands innan jag fick jobb. Men hann inte jobba mer än 1,5 år. Inget som känns jobbigt. Jobba kommer jag få göra tillräckligt mycket än då. .

  • gbgumman
    sextiotalist skrev 2015-04-17 12:52:58 följande:
    Den äldre generationen är samtliga över 80 och nu börjar åldern ta ut dun rätt. Men inte för alla. Så gammal och trött. Vid 80-85 kanske det börjar närma
    Även i vår släkt blir många gamla. Över 90 är inte ovanligt. Men jag tror nog mamma hade behövt säga nej ( fast det skulle ta henne emot) till att ha båda barnen två veckor på landet i sträck om de var små och hon över 70 år. Självklart kommer hon va härlig när hon är gammal men risken att råkar va rätt dement är också mycket stor. Hon fick bli mormor vid 55 år och jag känner mig nöjd.
  • gbgumman

    Min man och jag bor i Stockholm. Min man gör karriär kan man kalla det. Han är under 40 och att ha rätt stora barn är helt klart fördel honom nu. Alla som som konkurrerar om samma jobb har just blivit småbarnsföräldrar. Här om dan prata han med vår 11 åring i telefon. Han sa bla att han skulle se sig för när han gick över vägen (farlig korsning) och att han skulle ringa sen och berätta att han kom hem ordentligt. När han lagt på luren titta en kollega konstigt på honom och fråga vem han pratat med och undrade om det var hans fru (mig då). I denna kollegas värld var alltså det mer sannolikt att min man hade en fru som inte kunde ta vara på sig än en 11 åring.

  • gbgumman
    Flickan och kråkan skrev 2015-04-17 13:46:57 följande:
    Livet är något av en roulette. Min mamma lever inte längre. Hon blev mycket tidigt gravt dement utan att det funnits i släkten tidigare. När hon fick sitt första barnbarn var hon 67 och visste inte vem jag var. Det hade inte spelat så stor roll om jag fått barn ett par år tidigare. Min pappa är 74 år och kan utan problem ha mina äldsta två barn som är 6 och 7 år i två veckor. Badar, spelar fotboll och golf, gör långa cykelutflykter med matsäck. Lagar fantasifulla, barnvänliga middagar och spelar sällskapsspel, läser böcker.....

    De flesta tror jag skaffar barn när de känner att de vill ha barn och har en partner som de vill ha barn med. Vissa är då 25, andra 35. 
    Då är jag lite ovanlig då som hade ett kriterium till då.
  • gbgumman
    Natulcien skrev 2015-04-17 14:10:56 följande:
    Ok. Din mamma blev trött tidigt? Ja, då var det kanske tur att just hon fick barnbarn tidigt.
    Min pappa hade två barnbarn hos sig i en vecka när han var närmare 70. (inte mina utan syrrans barn). Det gick fint.
    Min farfar däremot dog i cancer när han var 55 år. Olika falla ödets lotter.
    Vi vet inte ännu när hon blir trött. 69 nu och än funkar det fint men haft barnen varit 4-5 år hade hon nog inte tyckt det var lika ok.
  • gbgumman
    gbgumman skrev 2015-04-17 14:13:06 följande:
    Vi vet inte ännu när hon blir trött. 69 nu och än funkar det fint men haft barnen varit 4-5 år hade hon nog inte tyckt det var lika ok.
    Oj räknar lite inte är hon 69 det är svärfar. Förvirrad!!! Hon är ju 66 haha
  • gbgumman
    Yonndax skrev 2015-04-17 15:45:26 följande:

    Jag har alltid velat skaffa barn tidigt. Kände lite som TS att jag inte ville vara en "gammal" mamma. Nog inte insett hur mycket jobb det är med att ha barn. Tänkte att allt löser sig utan att ha fast jobb. Inte insett hur svårt det kan vara att skaffa ett hus eller bara byta bil.

    Jag träffade min man när vi var 23. Vi studerade då båda på universitet och var aktiva inom kåren. Ca 1½ år senare flyttade vi till gemensam hyreslägenhet utan att ha tagit en examen. Vi började båda att leta jobb och efter drygt 5 månader fick jag ett. För maken tog det nästan 1 år. Vi diskuterade tidigt förlovning, bröllop, barn och framtiden. Båda var inställda på att börja försöka få barn tidigt. Vi började väl egentligen direkt jag hade fått jobb. Nu visade sig den arbetsgivaren inte vara allt för seriös och jag jobbade mig sjuk. Efter 9 månader på jobbet blev jag sjukskriven med stress relaterade panikattacker pga jobbet. De sade upp mig/ jag slutade självmant då. Ca 3 veckor efter att jag slutat upptäcker vi att jag är gravid. Vi valde att behålla. Vi var båda 26 år när sonen kom. Kan så här i efterhand inse att vi borde ha väntat. Sett till att jag mådde bra psykiskt och sen hunnit få ett nytt jobb. Vi har fått kämpa rejält med ekonomin till och från i några år och emellanåt varit helt beroende av barnvakt. Sonen har inte behövt lida eller ens märkt av det men jag och maken har fått kämpa rejält och de i vår omgivning har emellanåt känt sig tvungna att ställa upp för oss. Vi insåg inte hur jobbigt det kan vara ekonomiskt eller hur mycket man behöver vara redo att göra för att barnet ska må bra.

    Idag har vi fått rätsida på allt. Vi väntar vårt andra barn om ca 1 månad. Jag kommer vara 31 och maken fyller 31 nån månad senare. Vi hade varit bättre föräldrar om vi hade gjort abort vid 26 och väntat med första tills nu. Mycket bättre förutsättningar för allt. Plus att vi hade sluppit känna att vi står i skuld till våra nära och kära för det vi utsatte dem för under de tidiga barnåren med sonen. De klandra oss aldrig eller säger nått om det. Men vi vet hur de ser på det och är bara glada att de ställde upp för oss då.

    Det kan gå alldeles utmärkt att skaffa barn tidigt men om man räknar på det har man långt större chanser att lyckas inte bara ok utan riktigt bra om man är äldre med ett stabilt liv, ordnad ekonomi och lite livserfarenhet i bagaget.


    Trist att du behöver känna så. Jag kände inte det var svårt att fixa allt det praktiska. Hade väl tur antar jag. Fick också barn vid den åldern du var. Vi levde ett ordnat liv redan då. Dock kändes det som om folk runt mig tog för givet att så inte var fallet. (Det underlättade inte att jag ser ung ut, visar fortfarande leg på systemet) självklart vill jag inte att folk ska känna att de föder barn när de inte är redo, men tycker den press det finns på unga över allt de måste hinna med är hemsk. Man kan vänta med både det ena och andra. Karriär och studier går att hinna med om man skulle vilja ha barn innan 30. Jag skulle också vara en bättre mamma idag än vad jag var för sonen. Men det beror inte på min ålder utan på den erfarenhet barnen givit mig. Känner en tjej som fick sitt första när hon var 41. Hon är exakt lika nojjig (om inte värre) med sitt barn som jag var med min första. Känner igen mig.
  • gbgumman
    Batmamba skrev 2015-04-17 18:16:10 följande:
    Nu vett jag inte vad som har varit svårt för er i vardagen så att ni har behövt pussla. Men en sak som gjort vårt familjeliv lite enklare än det hade varit när vi var 20 är att vi hunnit jobba upp till en så pass hög lön att vi båda kan jobba 75% och ändå ha gott om pengar. Vårt familjeliv är inget pussel, och det är skönt.
    Vi har inte heller haft något större pusslande. Jag har inte behövt jobba heltid bara för att jag fick barn långt innan 30. Visst har vi inte varit rika men sedan när måste man va det. Vi har haft så vi klarat oss och kunnat spara till på barn oss och semester. Lagom är också ok. Nu tjänar vi bra med pengar och det är ju kul men inget måste för att ha barn.
  • gbgumman
    Jenita659 skrev 2015-04-17 21:12:39 följande:

    Kanske bättre att få barn "sent" och med rätt partner och ha en stabil utbildning / ekonomi innan. Och faktiskt hålla ihop som par hela livet för att man verkligen vet att man träffat den rätte?

    Än att skilja sig vid 25-30 år för att man inte lärt känna varandra innan barnen kom och upptäcka när man har 2-3 barn att den här mannen vill jag ju inte leva med...

    Och vid 40-år är man ju inte särskilt lastgammal heller...


    Men vem säger att man inte kan hålla ihop hela livet fast man träffades unga. Vi är ett par som blev ihop vid 20 fick barn vid ca 26 båda har långa utbildningar och samlad månadsbruttoinkomst på 82000kr idag. Älskar varandra och bor (har alltid gjort) bra. Har idag en 11 åring och en 8 åring. Framtiden är ljus fast vi varit ihop i många år.
  • gbgumman
    Björnmossa skrev 2015-04-18 00:14:24 följande:
    Alla gör saker i olika ordning. Vi är ungefär jämngamla. När du hade småbarn var jag ute och festade med min (dåvarande) pojkvän. Om jag fick barn nu skulle jag inte kunna festa, men det har jag redan gjort så mycket ändå.

    Med fest menar jag nu alla aspekter av sorglöst leverne: krogbesök, utlandsresor med kompisar, middagar med vin och ingen tid att passa, sena nattsudd i bästisens kök. Ibland ser man riktigt unga mammor som anser sig vara klara med fest, då antar jag att de menar fester i stil med att stå ute på Valborg och frysa med en folköl i handen, så som det var på gymnasiet. I de fallen är jag mer tveksam till om man verkligen fått ut allt man kunde av sin tid som fri ung vuxen. Men i mitt fall kan jag lugnt säga att jag inte skulle sakna det särskilt mycket.
    Festade inte då och kommer inte göra det sen. Dock kommer mannen och jag åka iväg till Europas huvudstäder bo på fina hotell och äta massa go mat när ungarna är 20+. Vi. reser gärna med barnen men inte till storstäder. De önskar annat.
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?