Åhhhh vad jag känner igen mig. Har en dotter på just över året. Lever med ständig oro/ovisshet som ofta känns outhärdlig. Kan tyvärr inte komma med några tips hur man genomlever för jag söker själv detsamma. Kram!
Javisst känns det som att oron är otroligt hämmande! Vad är det sim oroar dig?
Han var nog bara några månader när jag började fundera. Han ville inte ha fysisk närhet och var inte alls intresserad av ansikten eller människor. Detta blev tydligare när han var åtta nio månader. Det var saker som intresserade honom, inte människor. Nu älskar han emellertid när vi får besök. vi hade vårt första möte med BUP när han var runt året. De tyckte möjligtvis att han stämde av mindre än förväntat men lovade en utredning utifrån vad vi berättade. Det kändes som att de nog lite tänkte att vi var oroliga föräldrar. Utredningen påbörjades när han var 18 månader. Diagnosen ställdes vid 19 månader. Det var under lekobservationen som deras inställning ändrades. I den strukturerade miljön märktes de svårigheter som inte syns vid första anblicken.