Planera akut kejsarsnitt?

Självklart är ett akut snitt mer riskfyllt än ett planerat.
Det säger väl sig självt?
AKUT?

Är man i den situationen att man är rädd för att föda bör man gå i samtal med Aurora/ELLEN eller vad det nu heter där man bor och prata med kuratorer, barnmorskor och läkare. Lyssna på Danderyds förlossnings podcast, den är jättebra och informativ.
Där kan man komma fram till att man börjar med spontan förlossning men att man när som helst kan bryta för ett snitt. Det blir också på ett vis akut (det är ju inte planerat) men ändå förberett och alla inblandade som tar emot dig på sjukhuset känner till dina rädslor och önskemål.

Alternativt så kräver du planerat snitt, det sägs ju att man inte kan neka?

Befinner du dig på sjukhus när detta sker, så att det varit en plan, ett aktivt val, att göra på det viset så är det ju inte sämre än några andra akuta snitt.
För alla är beredda på att det kan komma att sluta så. Så där borde finnas ett visst mått av förberedelse.

En förlossning som startar spontant där kvinnan inte alls haft några såna tankar men där man måste avsluta akut är förmodligen värre för där är det inte på något sätt förberett.

Medan en 100% planerad kejsarsnittsförlossning är mer säker skulle jag tro för där är ju alla inblandade helt överens om vad som ska ske.

OM vi nu bortser från att kejsarsnitt i alla händelser är en stor bukoperation men det vet du säkert redan.

Jag är inte säker alls på vad snittkontrakt betyder men jag förstår ju som ni säger att det förmodligen är värre att bryta ett aktivt förlossningsarbete, och snitta, än att snitta planerat.
Då tror jag att riskerna för barnet att "väckas" helt oförberedd av ett planerat snitt där man inte är i aktiv förlossning ändå är mindre. Än vad det är för kvinnan att först genomgå latensfas och kanske tom vara i öppningsskedet och sen backa och begära snitt.
Det torde vara tuffare för livmodern att jobba hårt i kanske både ett och två dygn, bli snittad och sedan dra ihop sig och återhämta sig än att bli snittad direkt bara.
Nu tänker jag mest högt men så resonerar jag.

Jag har själv ett akut och väldigt traumatiskt snitt i bagaget för snart tio år sedan. Så det är så lång tid det tagit för mig att bearbeta detta så pass att jag ens kan föreställa mig ett nytt barn. En ny graviditet och framför allt en ny förlossning.
Och här är det bara planerat snitt som gäller, det finns inte en chans att jag ens försöker och sen får avbryta igen utan jag måste känna mig någorlunda säker i vad jag har att vänta. Och ur den aspekten är kejsarsnitt det jag mest känner till så då kan jag i alla fall förbereda mig.

Jobbigt att känna så...
Jag är inte riktigt samma situation som dig där eftersom jag HAR ett akut snitt, en tuff upplevelse, i bagaget att referera till. Så jag förutsätter att jag skulle bli beviljad snitt om vi bestämmer oss för att vi vill försöka få fler barn.