Sertralin- Livrädd!!!

"Paranoian" och overklighetskänslorna du beskriver är klassiska ångestsymtom. Ångest är helt ofarligt MEN bland det mest obehagliga man kan uppleva. Därför är sk förväntansångest (rädsla att drabbas av ångest) väldigt vanligt. Att få hjälp att hantera denna rädsla är det absolut mest effektiva för att bli bättre.

Vad gäller din rädsla för viktuppgång är inte Sertralin det läkemedel som förknippas specifikt med viktuppgång. 50 mg är en ganska låg dos så en dosökning till 100 mg bör inte göra så stor skillnad vad gäller vikt. Depression och ångest i sig kan ju ge aptitlöshet och blir man av med de symtomen och får tillbaka suget på mat (godsaker) kan det ju givetvis märkas lite på vågen men Sertralin är inte förknippat med någon stor eller okontrollerad viktuppgång. Det antidepressiva som är mer förknippat med detta är Mirtazapin som ibland kan ges som tillägg till ssri.

Bra och kunnigt svar! Jag vill lägga till att Fluoxetin ofta skrivs ut till dem som ber att få ett SSRI-preparat som inte påverkar vikten (viktuppgång). 

Av det jag har läst här nu har jag bestämt mig. Det blir INTE sertralin för mig! Fy fan vilka mardrömsberättelser. Hur kan skiten få säljas?!?! Jag är säker på att jag skulle få totalbryt av den och ta livet av mig fast jag inte vill dö. En kompis till morsan käkar allehanda piller för ångest mm och hon är som en zombie och ibland är hon nästan bladig. Nej tack! Nej tack! Nej tack!

Jag utvecklade tvångstankar när jag gick på Sertralin och började känna ångestkänslor, som inte liknade något av det jag upplevt tidigare, hjärtklappning och kände mig nervös jämt med en vilopuls på 110. Jag valde då att trappa ner medicinen och det var inte så lätt, jag grät mycket varje dag, alla mina känslor kom tillbaka, det kändes som så.

Jag kan väl säga så mycket som att det har varit ett rent helvete för mig sedan jag valde att sluta, jag har varit mycket sämre nu än vad jag var innan jag började med medicinen. Jag slutade med medicinen sommaren 2012 och fick hoppa av min utbildningen och sedan dess har jag gått hemma. Jag äter ingen medicin idag.

Jag börjar mer o mer känna mig som mitt gamla jag, men ångest har jag varje dag tyvärr, träffar inga människor pga ångesten, vågar inte åka buss osv.

Det tog över ett år innan jag blev fri från tvångstankarna jag utvecklade med Sertralin, och nu såhär tre år efter så är de helt borta. Men jag är så mycket känsligare nu än vad jag var innan jag åt medicinen. Får ångest mycket lättare, blir lättare stressad och pulsen är fortf ganska hög.

Ts, det tar tid att hitta rätt medicin och rätt dos! Ha is i magen! Prova tillsammans med läkare ut vad dom funkar MEN du måste förstå att medicinen inte löser allt! Du ska se den som den "knuff" du behöver för att SJÄLV orka lösa det! Promenader, motion, aktivitet, vila, balans i livet, terapi (?) etc. Den är tillför att ge dig en knuff i rätt riktning... Inte för att du jämt ska må bra. En vanlig missuppfattning tror jag. Jag tror ditt största problem är ångesten/rädslan för ATT bli väldigt deprimerad är ditt största problem nu. Jag tycker du ska ge 50mg en längre tid... Och jobba med ångesten. Det ärbara rädslor och tankar som ger dig oönskade känslor. När du känner dig rädd och ångestfylld försök att tänka: nu känner jag då här... (Sätt ord på det) och det gör jag JUST NU! Ta sen och rör på dig. Tvinga dig till det. Vad du än gör... Du måste aktivt jobba dig ut ut depressionen och inte få panik. Och inte förlita dig på medicin. Det är ett hjälpmedel men ingen bot. Men du är redan på väg!!!!! Det blir bra. Så låg dos som möjligt är bättre än för mkt.