Hej! Någon som gjort sen abort ( OBS egna upplevelser). Hade jag nu varit i en tidig graviditet hade jag gjort abort med hänsyn till tid och ork till mina barn jag redan har. Nu blir det i så fall en sen abort vilket jag inte vet hur det påverkar mig i framtiden. Det är svårt. Jag står mellan att genomgå en graviditet utan glädje eller göra abort.
Abortmotståndare undviks i denna tråd.
Ja de kanske blivit för många trådar. Kanske skulle "puffat" istället. Är ny här så jag får be så mycket om ursäkt om Det inte varit passande. Ja jag har passerat v12 och närmar mig v14 och att det blivit som det blivit finns det orsaker till. Hade bara hoppats på att någon ville dela med sig av sina erfarenheter/upplevelser.
Anonym (???) Hur är du så säker. Vad är din personliga erfarenhet? Jobbar du med aborter? Har du själv gjort en abort och i så fall när.
Mig veterligen fungerar tabletterna som ett antihormon mot progrsteronets så att graviditeten hormonellt stannar av och inte längre kan fortgå.
Tack anonym ( vecka 17)
Att vissa inte kan visa mer respekt för andra tycker jag är så sorgligt. Nu ville jag höra andras erfarenheter i detta och inte andras teorier. Skulle aldrig vilja att min värsta fiende skulle uppleva detsamma fast ibland undrar jag.
Tack alla som svarat med evidens.
Har kontakt med kurator. Hade bara hoppats på att någon mer kunde berätta om mammans upplevelse. Hur lång tid tog det innan det startade, hur intensiva värkar, vilken smärtlindring erbjöds, behövdes det skrapning efteråt, om genomgången förlossning innan gör skillnad på förloppet. Detta är inget kuratorn kan berätta om. Ja jag kanske har varit för otydlig från början.
Det tog några timmar innan det hoppade igång, värkarna var rätt intensiva tyckte jag då, men då hade jag inte fött några barn innan. Fick morfinspruta i låret som smärtlindring. Behövde inte skrapa efter :)
Tack mammasofie
Vet fortfarande inte hur jag ska göra. Hur vet man det? Vilka frågor bör jag ställa mig själv?
En stor orsak till att jag tvekar är vår ålder 42 o 47 vilket gör mig tveksam till att "börja om" med småbarn och är rädd för att inte orka
Tack alla för ert stöd. Det är så jobbigt att inte hitta rätta känslan för ett beslut som känns tryggt att leva med sen. Känner ångest för båda dåliga alternativen jag har.