Jag är man och utbildad inom programmering och jobbar som programmerare, och på min utbildning var där ca 3 % kvinnor och på de jobb jag haft har där varit nästan uteslutande män. Och så ser det också ut på andra arbetsplatser också. Det är väldigt trist tycker jag!
Vad tror ni det beror på? Är kvinnor helt enkelt inte intresserade av programmering? IT-branschen skriker ju efter kvinnor.
3% på din arbetsplats, sen så kanske det är fler nån annanstans? det finns nog ett intresse men varför det generellt sett är fler män än kvinnor inom IT-branschen vet jag inte... lite tradition som hänger med? tar ju alltid tid innan branscher förändras och anpassar sig till moderna tider.
sen så kanske inte så många kvinnor väljer studier åt det hållet just pga att det är så mycket män? och då rullar det ju på sen... och förändras inte 
en får hoppas att det vänder!
Det trollades visst bort ett antal radbrott i det jag skrev. Beklagar...
Tack...
Precis.. Är så trött på dessa slentriana "ta för givet" feminister....
Men för majoriteten (inte alla utan många) av feminister (oavsett falang) så har de allvarliga problem med följande (utan inbördes ordning):
* Kritisera feminismen, och/eller säga att man är en "icke feminist" är aldrig samma sak som att man är "okunnig om feminism"...
* Älskar att spekulera om personen bakom datorn i stället för att bemöta innehållet i åsikten...
* Strunta i om det finns en kontext, eller ta reda på om det finns en kontext
* Dra sig inte för att gripa saker helt ur luften och hitta på sina "egna sanningar" om personen bakom åsikten och sedan använda sina egna påhittade "sanningar" emot personen
Jag umgås nästan enbart med nördar, men även i min krets finns det knappt någon (ö.h.t.) som är intresserad av programmering. En kvinna jag känner är det och det intresset fick hon genom internet, då det inte fanns någon i hennes omgivning som introducerade henne till det. Det fanns killar i vår skola som var intresserad av programmering, men de höll sig för sig själva. Min kvinnliga kompis fick ensam lära sig över internet, medan killarna utbytte tankar och hjälpte varandra. Jag tror det kan vara svårt för kvinnor att ta del av programmering (bl.a.) just för att det mest är män som pysslar med det. Vet en inte vad det innebär (som jag) så finns det ju ingen chans att ett intresse ska uppstå.
Detta är bara spekulationer.
Min livsupplevelse är att de allra flesta kvinnor fnyser åt programmering som knasigt mansgöra de inte vill ta i ens med tång. De kan för all del tycka att det är häftigt att allt tangetbordsknackande kan resultera i ett program, men efter 5 sekunder upphör intresset.
Enligt min uppfattning är det inte av någon slags protektionism, att kvinnor ska "stängas ute" som killar och män inte pratar programmering med tjejer, utan för att risken är alldeles för stor att man bränner relationen till tjejen i fråga och blir stämplad som hopplös nörd eller i bästa fall ointressant. Jag pratar inte om potentiellt ragg, utan helt allmänt. "Han håller bara på att prata om datorer" blir reaktionen när en kanske pratat om det i 5 minuter totalt, någonsin, och dessförinnan om så mycket annat. Det är liksom ett rött skynke för de flesta.
Jag har inte sysslat specifikt med programmering, även om jag har skrivit några rader kod i mina dagar också, men har hela mitt liv haft stort intresse för närliggande områden inom med och TV-spel. Att ta upp dessa ämnen för en tjej, kvinna eller dam är 80% risk att mer eller mindre säga upp bekantskapen. Jag har alltid varit välkomnande och aldrig tryckt på saker, snarare tvärtom just för att kunna för sig med människor som har ett lågt intresse för saken, men har ändå blivit bränd så många gånger att jag har numer gett upp och lever med att de allra flesta kvinnor inte vill veta av det helt enkelt. Vill påpeka att jag inte är något pojkrumsvrak eller på annat vis direkt motbjudande för människor i allmänhet som har spelat in i detta.
Kanske har jag haft en kass närmiljö på det området, för det är inte förrän i vuxen ålder jag har sett att det faktiskt finns tjejer med samma intresse och att det faktiskt kan överstiga mitt. Men jag är såpass ärrad att jag misstror deras intresse, plus att just för att det inte funnits några under uppväxten tänker iaf jag att de inte har fått samma stimulans och på sätt och vis inte är på samma nivå.
Så jag lägger band på mig själv och dämpar mitt prat och min entusiasm för att inte bli "för mycket" fastän det egentligen är som vilket intresseprat som helst. Vilket mycket väl kan tolkas som att jag stänger dem ute om de sen ser hur jag kan vara med snubbar. Tyvärr blir det med detta resonemang och dessa upplevelser på ett vis tjejernas ansvar att bevisa sitt intresse och kunnande, fastän det inte finns någon "ideologisk" grund till att behandla tjejer annorlunda.
Är galet trött nu, hoppas någon förstår vad jag menar.
Läs detta:
Man får liksom en "blind spot". Jag tyckte att jag noga övervägde all lämpliga alternativ, men programmering var liksom aldrig på kartan. Ända upp i gymnasiet så var jag övertygad om att jag skulle bli veterinär (ett kryss i statistiken för ett vååårdande yrke alltså ).
Det krävdes att ett gäng teknis-tjejer ordnade en programmeringskurs för gymnasietjejer för att jag skulle inse att här fanns ett oerhört roligt yrke som jag varit helt blind för. Jag och min plånbok tackar så mycket!
Jag läste om en försöksstudie man gjorde i något sammanhang, två grupper med kvinnor fick se i princip samma promotion-video för en påhittad konferens. Den enda skillnaden var att den ena gruppen fick se en version där alla bilder från (fejkade) tidigare förekomster av konferensen hade en nästan helt manlig publik. I versionen som den andra gruppen fick se så var fördelningen mellan män och kvinnor mer jämn.
Kvinnorna fick sedan ge en bedömning av hur intressant de tyckte att konferensen var för dem. Konferensen fick en högre genomsnitts-rating av intresse från gruppen som fått se videon med den jämnare fördelningen.
Jag tror att ovanstående psykologiska fenomen definitivt spelar in.
Med högst blandad resultat.
Feminism är oförenligt med jämstlldhet. De vill ju ha fler rättigheter för kvinnor än män. All kvotering v kvinnor är ett br exempel men det omvända i kvinnligt dominerade branscher vill de inte ha.
Min livsupplevelse är att de allra flesta kvinnor fnyser åt programmering som knasigt mansgöra de inte vill ta i ens med tång. De kan för all del tycka att det är häftigt att allt tangetbordsknackande kan resultera i ett program, men efter 5 sekunder upphör intresset.
Enligt min uppfattning är det inte av någon slags protektionism, att kvinnor ska "stängas ute" som killar och män inte pratar programmering med tjejer, utan för att risken är alldeles för stor att man bränner relationen till tjejen i fråga och blir stämplad som hopplös nörd eller i bästa fall ointressant. Jag pratar inte om potentiellt ragg, utan helt allmänt. "Han håller bara på att prata om datorer" blir reaktionen när en kanske pratat om det i 5 minuter totalt, någonsin, och dessförinnan om så mycket annat. Det är liksom ett rött skynke för de flesta.
Jag har inte sysslat specifikt med programmering, även om jag har skrivit några rader kod i mina dagar också, men har hela mitt liv haft stort intresse för närliggande områden inom med och TV-spel. Att ta upp dessa ämnen för en tjej, kvinna eller dam är 80% risk att mer eller mindre säga upp bekantskapen. Jag har alltid varit välkomnande och aldrig tryckt på saker, snarare tvärtom just för att kunna för sig med människor som har ett lågt intresse för saken, men har ändå blivit bränd så många gånger att jag har numer gett upp och lever med att de allra flesta kvinnor inte vill veta av det helt enkelt. Vill påpeka att jag inte är något pojkrumsvrak eller på annat vis direkt motbjudande för människor i allmänhet som har spelat in i detta.
Kanske har jag haft en kass närmiljö på det området, för det är inte förrän i vuxen ålder jag har sett att det faktiskt finns tjejer med samma intresse och att det faktiskt kan överstiga mitt. Men jag är såpass ärrad att jag misstror deras intresse, plus att just för att det inte funnits några under uppväxten tänker iaf jag att de inte har fått samma stimulans och på sätt och vis inte är på samma nivå.
Så jag lägger band på mig själv och dämpar mitt prat och min entusiasm för att inte bli "för mycket" fastän det egentligen är som vilket intresseprat som helst. Vilket mycket väl kan tolkas som att jag stänger dem ute om de sen ser hur jag kan vara med snubbar. Tyvärr blir det med detta resonemang och dessa upplevelser på ett vis tjejernas ansvar att bevisa sitt intresse och kunnande, fastän det inte finns någon "ideologisk" grund till att behandla tjejer annorlunda.
Visst är det så. Men det är lite svårt att greppa helt innan 20 år. Och som du själv ser så sållas ju vissa saker rätt hårt. Vill nog också påstå att bilar är ganska allmänt accepterat, medan videospels- och datorkulturen inte riktigt är det. För 10 år sedan var det än sämre, då hade väl precis genombrottet kommit att det började erkännas allmänt som ett kulturfenomen och inte bara avfärdas som något neandertalskt. Och för 20 var det nästan avgrunden.
Jag växte ändå upp i Malmö, men upplevde det som väldigt homogent. Fast jag är jag en introvert personlighetstyp, så jag brukar inte söka mig till människor, men jag har inga problem att prata eller ta kontakt. Så jag kände inte så många utanför min klass i grundskolan, och ingen alls utanför skolan. I gymnasiet blev det omruskat och man fick lite spridda kontakter. Lärde samtidigt även känna några hängivna TV-spelare, så jag fick en solid grupp att dela en del av mina största intressen med där. Men det var fortfarande inga tjejer med. Inte för att de inte fick som sagt, utan för att de inte fanns helt enkelt. Vid det här laget hade väl folk ändå accepterat det som ett legitimt intresse.
Så är det absolut. Men det är ju lättare att tänka så med åldern när man fått lite självkänsla och bättre förståelse för människor och världen. Kände inte att ge upp relationen till alla jag kände var ett alternativ. Nörd har ju blivit lite halvcoolt idag, det har i vart fall blivit en slags mer eller mindre erkänd stil. Där och då fanns inte många nördar, och gällande norm accepterade inte nördar. De som fanns hade eller gjorde något annat respektabelt för att glida med.
Idag finns det ju många tillhåll och sällskap för nördar (jag var med och grundade en av dem faktiskt).