Blev nu i Juli förälder till mitt tredje barn. Var ett tag sedan jag hade bebis sist (7 år sedan) och jag känner mig lite ringrostig 
Vill gärna prata med andra som har bebis i samma ålder för att bolla frågor och funderingar och för att jag är så nyfiken på hur andra har det 
Vad roligt med så många svar??
Hur var era förlossningar? Hur har ni haft det första tiden hemma?
Min dotter föddes 15e Juli med planerat snitt då hon låg i säte. Allt har gått bra men jag var inte riktigt beredd på hur mycket jobbigare första dagarna efter förlossningen är efter ett snitt. Min dotter vill ammas ofta och länge och vi har kämpat en del med sår och ont i brösten men nu börjar det ordna upp sig. Hon har även fått en sk "Freika byxa" då hon hade en lättare glidning i ena höften. Den ska hon ha i 4 veckor till. Hon verkar inte störas av det men det är lite bökigt på nätterna då hon inte kan ligga på sidan med dom på sig så det går inte att ligga ner och amma.
Har också använt amningsnapp till och från för att det gjort så ont men börjar nu sakta men säkert funka bra utan.
Har fått en liten som vill vara nära hela tiden. Vill amma ofta och länge och sova i famnen. Sova själv eller i barnvagn har inte funkat så bra. Dagtid sover hon i famnen eller i bärsjal. På natten nära mig, gärna med bröstet i munnen. Har också varit lite gnällig och pruttig och haft magknip till och från. Är väl så för alla nyfödda antar jag.
Något jag helt glömt bort sedan mina andra barn blivit större är hur himla orolig man är för allt när man har en bebis. Kollar att hon andas var 5e minut, föreställer mig att det finns livsfarliga baciller överallt, är hon för varm eller kall??????????
Jag fick också mitt tredje barn i juli, blev en liten sladdis då mina två äldre barn är 9 och 12.
Hej alla!
Fick min dotter 5 juni, 16 dagar före BF och förlossningen gick jättebra och tog endast 8 timmar från första känningen.
Jag var inte beredd på hur länge jag skulle vara trött och slutkörd efter förlossningen, nån mer som känner så? Jag hade ont i 6 veckor och först efter 8 veckor känner jag att jag kan lägga min dotter i vagnen och ta en tur på stan.
Det har helt enkelt tagit tid att få amningen att fungera (använde amningsnapp länge, men har äntligen slutat med den) och min flicka har velat amma precis hela tiden så vi har varit parkerade i soffan. Så hela sommaren har spenderats hemma, någon mer? Skönt att sommaren mest har regnat bort, haha...
Är nyfiken på hur era bebisar har det, hur sover ni?
Har ingen koll alls på hur mycket min flicka sover och vi har inga fasta tider, men vi brukar sova tillsammans i min säng mellan kl 23 och 04 ungefär och så ett par timmar i taget efter det tills jag bestämmer att det är morgon (varierar mellan 08 och typ 11).
Isabella93: Vad tråkigt för dig att ni fick sån jobbig första tid. Skönt att det är bättre nu.
Med mitt äldsta barn som föddes för 11 år sedan blev jag ordentligt deprimerad efter förlossningen. Var nog inte förrän hon var 3 månader ungefär som jag på riktigt kunde känna att jag njöt av att vara med henne. Hade nog inte förstått innan vilket ansvar det är och hur trött man kan bli. Dessutom hade hon kolik. Nu är det inte samma chock men visst känner man sig ledsen och frustrerad vissa dagar då man inte får någonting gjort, man inte räcker till åt de andra barnen som vill hitta på en massa saker och man själv känner att bara en liten promenad blir ett jättestort projekt. Men jag vet ju hur fort tiden går. Snart kommer jag få ägna hela dagarna åt att springa efter henne och då kommer jag längta tillbaka till att sitta still i soffan och amma????
Har provat med napp då hon snuttar på mig nästan hela nätterna ibland men hon vägrar, blir arg och spottar ut den.
Detta med att amma 3-4 ggr i timmen är inget konstigt alls. Vissa kvällar ammar jag verkligen hela tiden. Knappt man hinner gå och kissa eller äta emellan
Mamma 20/5:
Har enorm respekt för er tvillingföräldrar. Min bror och hans sambo fick tvillingar för två år sedan och det har varit minst sagt intensivt för dom! Men nu är det helt underbart att se dessa två busfrön som leker med varandra och är så himla söta ihop.
Hej! Jag hoppar gärna med här!
Jag fick min dotter den 10 juli i år, hon hade bråttom ut då hon kom 11 dagar tidigt och endast 1,5h hann jag vara på förlossningen innan hon va ute. Första barnet :)
Så idag blir hon 5 veckor! En snäll tjej som växer så det knakar. Hon va stor redan när hon kom fast hon var tidig. Men hon verkar alltid ha ont i magen på kvällen mellan kl 21-23. Hur har era varit på kvällen?
Hej!
Är gärna med jag med! Vi fick en dotter 15 dagar tidigt (första barnet) den 10 juli precis som dig Mecros och det gick väldigt fort här också. Vattenavgång mitt på dagen, första lilla värk halv sju, inne på förlossningen strax efter nio och kvart i elva är hon född. Hade tänkt sen innan att försöka klara mig med enbart lustgas och nu fick jag inget val, var helt öppen med krystvärkar när vi kom in på rummet så mer smärtlindring än gas hanns inte med.
Första veckorna var hon världens snällaste bebis som knappt skrek men är nu sen två veckor tillbaka missnöjd i stort sett hela dagarna och det är mycket skrik, en del beror nog på gaser då hon fiser som en hel karl ibland. Det som fungerar är att röra på sig eller åka bil så det blir många promenader och bilturer. Däremot somnar hon runt 22 och sover så bra på nätterna, vaknar bara för matpaus var tredje, fjärde timme och vaknar mellan 10 och 11. Jag är väldigt tacksam att hon i alla fall sover på nätterna.
Vår tjej vägde 3130g och var 50cm när hon föddes och vid fyra veckor (som var senaste gången hon mättes) vägde hon 4190g och var 53,5cm. Dom två senaste veckorna har hon gått upp 800g, vår dunderklump! <3
Jag måste bara säga att visst är de jättemysigt med en liten bebis (när hon är nöjd) men jag kan inte låta bli att längta tills hon blir större. Träffade en kompis häromdagen som har en ett-åring och kände bara att det är otroligt skönt att vår tjej är lika stor nästa sommar och är mer självständig. Är det fler som känner likadant? Kan få så dåligt samvete över det ibland xD
Skönt att inte vara ensam med längtan att dom ska bli större, mitt samvete känns lite lättare :)
Jag försöker tänka som du skriver mimo83, att jag får passa på att mysa med henne nu för jag kommer sakna det när hon blivit större och inte alls vill sitta i mammas knä.
Sen är det lite roligt hur man börjat uppskatta saker som man inte alls tyckte var roliga tidigare. Som att kunna laga mat ifred när sambon kommit hem och kan ta över en stund, jag hatade att laga mat tidigare ;)