livslevande skrev 2015-08-12 23:06:12 följande:
Hej!
Mådde också dåligt i början, visste inte vad jag skulle ta mig till. Mest var det nog av trötthet, men också ett släng av ångest, kände ånger över att ha blivit mamma och försökte förstå vad jag skulle göra med den här lilla människan egentligen. Särskilt under maratonamningen var det jobbigt och jag ville bara sjunka under jord. Men! Det blev bättre! :) Skönt att du mår bättre också, släpp alla krav och försök att njuta av din bebis. För mig hjälpte det att sluta tänka på vad andra tyckte och tänkte osv och jag försökte hitta självkänslan och övertygade mig själv att jag är en bra mamma och att livet bara börjat.
Oj vad jobbigt att hon vägrar napp! Min gjorde också det till en början men sen testade jag en annan variant (mam) och efter ett envist försök så tog hon den faktiskt och det var en sån lättnad för både mig och mina bröstvårtor! I början hade jag henne nära bröstet som om hon skulle amma, men gav henne nappen istället så att hon skulle få samma närhet osv, det funkade för oss! :)
Hej!
Ja, visst är det jobbigt att må så.. Kände precis som du. Även fast jag mår bättre idag så är jag livrädd att få tillbaks ångesten och känslan av tomhet. Vill ju bara må bra och njuta av den här tiden.
Längtar tills skolor och annat börjar så jag slipper bli knäpp av mina egna tankar.
Hur gammal är din lilla?
Igår kväll hade jag en helt galen amningskväll. Upp till 3-4 ggr i timmen! Är det så för er andra?
Det svåra tycker jag är att avgöra om hon faktiskt är hungrig, då vill jag ju inte neka henne mat och prova med napp istället. Även fast hon ammar ofta kan hon ju vara hungrig tänker jag..
Igår blev hon hysterisk när jag provade med napp så la ner det på en gång.
Har provat olika märken på napp men ni fastnat för MAM.