Döda barn

Det finns en artikel om det på Aftonbladet.

Hur det sen gick till vet inte jag. Någon kanske hade utomordentlig koll på barnet men olyckan skedde iaf. Det kan också varit så att barnet kunde simma och då slappnar man som förälder av mer.

ingenstans i trådstarten finns en länk till vad han syftar på. va barnet ensamt eller tittade föräldrarna bort en sekund? ingenstans. ser enbart ett inlägg som proviserar kopiöst.

nu är jag änglamamma åt en kille som dog på förlossningen men vet många som har förlorat sina barn i olyckor. så min åsikt är: detta inlägg bör skrivas om och formuleras bättre.

wohoow...att du kallar änglaföräldrar dumma är nog det mest tanklösa du gjort i denna tråd. på badställen ska det finnas badvakter. och vi vet inte allt om olyckan. men det finns rikspuckon som dömer och tror dom har rätt i allt.

det är sjukt sorgligt att en 5 åring har blivit en ängel. men sålänge du inte va på plats så ska du nog hålla kakhålet stängt.

Det kommer alltid att finnas barn som drunknar oavsett om alla tar sitt ansvar. Olyckor händer liksom.

Det spelar ingen roll hur bra förälder man är, man kan aldrig hålla koll på sitt barn varenda sekund. Drunkning händer snabbt och tyst och de sekunder som krävs för en förälder att hitta barnet på är tillräckligt för att dö.

Nej det går inte. Sedan är det knappast större risk vid vattnet än vid övriga livet och med ditt resonemang behöva stirra på sitt barn varje sekund under barndomen. 

Skulle en förälder vara så paranoid och uppfylld av rädsla att den satt och råstirra på sitt barn vid vattnet skulle hen knappast vara en bra förälder. En förälder som låter rädsla kontrollera sina handlingar och gå ut över barnen är ingen bra förälder. Man ska hålla uppsyn över sitt barn, självklart. Men jag är ledsen, att övervaka sitt barn varenda sekund är ingen realistisk strategi, det funkar inte i verkligheten utan låter bara bra i ditt huvud. 

Man ska inte skuldbelägga någon som har förlorat sitt barn i en olycka. Fy på dig, ts.

Jo, en förälder som har förlorat ett barn ställer sig nog frågan om det skulle hänt om inte, om inte, om inte. Det blir inte bättre att någon utomstående säger att man måste ha bättre uppsikt. I en förälders öron som förlorat ett barn blir det bara sten på bördan.

Att säga: "Det är ditt fel att ditt barn dog för du är en dålig förälder" är inte samma sak som att upplysa om riskerna.

 
Det är det du säger i t.ex. inlägg #8: "Barnet dog och det finns INGA förmildrade omständigheter när en femåring drunknar! INGA!!!!"

och # 12:"Ja, det kan hända olyckor när båtar välter och föräldrar kommer ifrån sitt barn. Men är man på en badstrand och faktiskt lämnar sitt barn utan uppsikt, om än för några sekunder, då undrar jag ens om det är en olycka och inte dråp....man har brustit i sitt ansvar gentemot barnet. 
Har man koll, så kan barnet absolut hamna under vattnet, men som sagt, det är uppe på 2 sek..."

Eller "Mamma64" inlägg #17: "Vissa inlägg skrämmer mig o jag tycker så oerhört synd om barnen som drar en nitlott med sina föräldrar. Inget barn drunknar med en vuxen som håller uppsikt! Sen kan en båt kapsejsa men en drunkning vid en badstrand sker för att den vuxne varit oaktsam. Inget annat. Mina sympatier går till barnen o inte till er vuxna. Jag vill med denna tråd uppmärksamma det farliga i att lämna barnet utan uppsikt vid vatten. Det skrivs gång på gång i media om att hålla uppsikt hela tiden över barnet o att inte lämna det i bilen på sommaren men fattar folk? Nej de gör på sitt sätt!"

Citaten ovan är definitivt att säga att det var föräldrarnas fel eftersom de är dåliga föräldrar, även om just det inte formuleras exakt med de orden. Hur det skulle hjälpa i kampen att minska olyckorna förstår jag inte.

Jag tror inte att det är så svart eller vitt. Har svårt att tro att föräldrarna på 70-talet var så exemplariska exempelvis. Min pappa född på 40-talet har berättat hur han som barn ramlade från en brygga och gamla fiskargubbar som satt närmst skrattade när han låg och fläktade i vattnet. Tror för övrigt att det var så de lärt sig simma. Men det är så klart inget att eftersträva. Det finns en hel del föräldrar som inte själva kan simma. Föräldrar med dålig vattenvana. Föräldrar med flera syskon att hålla reda på. Nä, statistiken ligger där kring 100 personer/ år. Olyckor sker. Att döma föräldrarna till ett förolyckat barn är jäkligt tufft tycker jag.

Du skrev ju själv att "Barnet dog och det finns INGA förmildrade omständigheter när en femåring drunknar! INGA!!!!"   I ett svep fördömer du alla föräldrar som har ett barn (du skriver femåring, men jag tror inte att du menar enbart femåringar) som drunknat när de själva varit på plats, bär skulden till olyckan genom sin oaktsamhet. Utan tanke på olika omständigheter och situationer. Utan undantag.

En drunkningsolycka kan gå mycket fort, och dessutom obemärkt. De flesta små barn i den situationen börjar inte heller skrika, plaska eller försöka dra till sig uppmärksamhet. Det är naturligtvis en sådan sak som föräldrar bör veta, men att vara okunnig om precis varenda fakta som rör barn är inte samma sak som att vara dålig förälder.

Jag håller med om att vi ska diskutera hur man kan förhindra onödiga olyckor, men jag vänder mig emot uppfattningen att samtliga föräldrar som har barn som varit med om olyckor per definition skulle ha varit bristande. Som jag skrev förut, bara för att ingenting allvarligt har hänt mina barn när jag haft ansvaret för dem, så betyder inte det att jag är en bättre, mer uppmärksam förälder. Det enda det betyder är att vi haft tur.

Och du, bara för att jag motsäger dina åsikter betyder det inte att jag "stoppar huvudet i sanden" eller "blundar inför fakta". Exakt vilka fakta är det du menar att jag blundar för?

Jag har inte sagt att en förälder helt kan lämnas oansvarig om en olycka sker, jag efterlyser bara ett nyanserat tänkande och insikten att världen inte är svart-vit och att inte alla människor/föräldrar är som man själv, utan att för den delen vara sämre människor/föräldrar.

Jag har inte sett några fakta som radas upp, bara åsikter.

Okej, tänk dig följande teoretiska scenario:

Du och din partner är på stranden med er treåring. Det är en fin dag med strålande sol och det är många andra i vattnet och ljudnivån är ganska hög. Du har för stunden ansvaret och står i vattnet mindre än en armslängd ifrån ditt barn och tittar på barnet hela tiden. Plötsligt ropar din partner ditt namn, du vänder dig åt hans/hennes håll och han/hon säger kort att det är dags att åka hem. Hela episoden tar mindre än tio sekunder. När du vänder dig tillbaka är barnet borta. Självklart ser du dig omkring både ovan och under vattenytan men det är lite svårt att se för det skarpa solljuset och blänket i vattnet, samt för alla andra människor som simmar, plaskar och leker bredvid dig. Du ropar på din partner och gör denne uppmärksam på att barnet är borta. Till sist får du se något under vattnet inte långt ifrån där du stod från början och du får upp barnet som är livlöst. Totalt sett har hela episoden från det att din partner ropade på dig fram till att man kan börja HLR  tagit någon enstaka minut. Det räcker.

Vems fel är det? Din partners som ropade på dig? Ditt för att du vände dig bort några sekunder?

Min poäng är inte att försöka peka ut en skyldig person, utan att ingen människa kan eller har total koll precis hela tiden (nej, inte du heller, även om du verkar vilja tro det), och att sekunder är tillräckligt för att olyckan ska vara framme. Lägg därtill omständigheter såsom dålig sikt (skarp sol, många badande), hög ljudnivå (svårt att veta exakt vem som plaskar och varför) och att din partner ville hem och jag kan inte förstå hur man i det läget kan påstå att om bara föräldern varit en bättre förälder (lika bra som jag själv), då hade det aldrig kunnat hända.

Säg att det är en bekant som ropar då. Eller att någon annan på badstranden råkar ha samma förnamn som du. Eller att du går lite i vattnet och snubblar till och att det tar några sekunder innan du åter hittar balansen. Eller att någon skvätter vatten så att du får i ögonen. Eller att du får ett kraftigt nysanfall. Eller att en fiskmås anfaller dig. Eller att solen plötsligt förmörkas av ett UFO.

Måste jag fortsätta? Förstår du inte min poäng (eller om du anser att alla situationer och människor är lika) så finns det inget konstruktivt med att fortsätta diskussionen.

Som sagt; det är lätt hänt. Läs den ettåriga pappans egna ord:

www.expressen.se/nyheter/pappan-skriver-sjalv-om-ettaringens-dod/