• 191919

    Tjugo års otrohet

    Har ett 40-årigt förhållande med min man och av dessa har vi varit gifta 35. För tre månader sedan avslöjades  det att min man varit otrogen med samma kvinna 20 år.  De senaste sju åren har han messat henne regelbundet samt även besökt henne såklart. Min värld rasade samman. Tappade sömnen. Blev apatisk, slutade äta som resulterar i nio kl viktminskning. Hemmet intresserar mig inte längre. All min livsglädje är borta. Självkänslan körd i botten. Tillit till min man existerar inte. Han menar att allt var så oskyldigt. Det är mig han älskar blabla bla. Går hos psykolog, läkare, kurator. Tillsammans går vi på familjeterapi. Har sökt skilsmässa. Kastade ringen omgående. Står i lägenhetskö. Kan tillägga att vi har tre vuxna barn samt åtta barnbarn. Barnen med resp. vet. Alla är bestörta. Vi bor fortfarande under samma tak. Bråkar inte men ibland får jag vredesutbrott så jag blir rädd för mig själv. Vissa dagar gråter jag hela tiden och resten av tiden är jag nedstämd. Hjärtklappning är mera regel än undantag. Jag älskar mannen men hatar den handling han gjort mot mig. Hjälp mig snälla ni därute. Kan jag bli hel som människa igen. Nu har jag ett blödande sår invärtes. Tycker själv jag haft ett lyckligt äktenskap och det tycker även min man men uppenbarligen ville han leva dubbelliv.  

  • Svar på tråden Tjugo års otrohet
  • 191919

    Jag ansökte redan sommaren 2015 men är inte där än i mitt beslutstagande. Det handlar ju bara om att sända in personbevis. Bär iaf inte ring längre. Den kastade jag omg. Varför jag inte " gått vidare" beror på att jag inte haft ork och kraft att ta tag i det. När man har hus som vi är det så himla mycket jobb med delningar, bestämma var som är ditt o mitt osv. Min ork har på nåt vis inte räckt till. Jag har lagt fokus på annat.

    Nej han vill absolut inte skiljas men det kvittar vad han vill och inte vill. Jag tar inte hänsyn till det. Försöker tänka 100 % på mig själv.

    Jag skyndar långsamt och försöker göra det som känns rätt för mig. Varje beslut jag tar är noga genomtänkta

  • Anonym (Anonym)
    191919 skrev 2016-04-08 10:43:46 följande:

    Jag ansökte redan sommaren 2015 men är inte där än i mitt beslutstagande. Det handlar ju bara om att sända in personbevis.


    Du måste fullfölja skilsmässan inom ett år från första ansökan, annars måste du börja om från början igen med en ny ansökan.
  • Anonym (s)
    191919 skrev 2016-04-07 20:42:03 följande:

    Men hallå där, jag är faktiskt fortfarande gift. Jag gör inte samma idiotiska misstag som min man gjort. Nån jävla etik och moral har jag väl och dessutom är jag inte det minsta intresserad av en älskare i dagsläget.


    varför är ni ff gifta! jag förstår verkligen inte det alls, inte från ditt perspektiv.
  • 191919

    En skilsmässa görs inte på en kafferast precis. Har man varit gifta i 35 år är allt ganska komplicerat. Varför ska man stressa, jag har ju ändå mitt eget boende och det fungerar bra. Jag har hittat min lösning för tillfället.

  • Anonym (man)
    191919 skrev 2016-04-09 14:12:17 följande:

    En skilsmässa görs inte på en kafferast precis. Har man varit gifta i 35 år är allt ganska komplicerat. Varför ska man stressa, jag har ju ändå mitt eget boende och det fungerar bra. Jag har hittat min lösning för tillfället.


    Nja, en skilsmässa görs på den tiden man själv väljer. Pappren går igenom inom ett halvår, har man löst bostadsfrågan kan man egentligen flytta ut när man vill och då finns det ingen anledning att dra ut på det, det är det som brukar ta mest tid förutom bodelningen som också kan bli komplex beroende på vad det är man äger tillsammans.

    Varför ska man stressa? Man behöver inte stressa men personligen tycker jag det är bra att få det avklarat så snart som möjligt så man kan påbörja ett nytt liv utan att ha kvar en massa saker som knyter en till sitt ex (förutom barnen). Du har hittat din egen lösning för tillfället, men du är till stor del fortfarande knuten till honom, varför vill du ha det så? Är det inte bättre att vara helt fri från honom?
  • Anonym (Mia)
    191919 skrev 2016-04-08 10:43:46 följande:

    Jag ansökte redan sommaren 2015 men är inte där än i mitt beslutstagande. Det handlar ju bara om att sända in personbevis. Bär iaf inte ring längre. Den kastade jag omg. Varför jag inte " gått vidare" beror på att jag inte haft ork och kraft att ta tag i det. När man har hus som vi är det så himla mycket jobb med delningar, bestämma var som är ditt o mitt osv. Min ork har på nåt vis inte räckt till. Jag har lagt fokus på annat.

    Nej han vill absolut inte skiljas men det kvittar vad han vill och inte vill. Jag tar inte hänsyn till det. Försöker tänka 100 % på mig själv.

    Jag skyndar långsamt och försöker göra det som känns rätt för mig. Varje beslut jag tar är noga genomtänkta


    Jag tror detta är en bra sak för dig att prata igenom med din samtalskontakt. För om du inte gjort det enkla att skicka in ett personbevis till tingsrätten så skickar det också signaler till din man. Han kan kanske börja tro att ni kanske kan hitta tillbaka till varandra.? Och du har inget avslut. Fast det var så jag resonerade, så som var bäst för mig och i viss mån min ex-man. Jag har ju också avslutat under 2015, efter 26 år, så jag vet att det är jobbigt. Vi är formellt skilda, gjort bodelning på hus, bilar, stora saker. Men har fortfarande saker i uthus mm som inte ännu är delat. Då det är mycket jobbigt för mitt ex.
  • Anonym (älskare)
    191919 skrev 2016-04-07 20:42:03 följande:

    Men hallå där, jag är faktiskt fortfarande gift. Jag gör inte samma idiotiska misstag som min man gjort. Nån jävla etik och moral har jag väl och dessutom är jag inte det minsta intresserad av en älskare i dagsläget.


    Ok, att du inte är intresserad av en älskare är väl en sak, men att du känner att du skulle göra nåt "misstag" om du skaffar någon sådan förstår jag inte.
    Han har ju haft en annan kvinna i större delen av ert äktenskap och du har flyttat från honom. Det kanske är dags att lägga det där med etik och moral åt sidan nu och skilja dig på riktigt?

    Du har ju framfört ditt budskap till honom så att säga och du har ju i denna tråd gång på gång sagt att du tycker han är en riktig skitstövel som inte förtjänar dig längre.

    Varför plågar du dig själv så här? Är det inte bara att skilja dig och börja leva ditt nya egna liv utan en man som gjort dig så illa och som behandlat dig så respektlöst? Tycker du om att han får lida och tråna efter dig? Har du i hemlighet satt ett datum för dig själv när du tänker ta honom tillbaka?

    Jag vet att du lider men jag tycker faktiskt att det räcker nu.
    Det vore så tråkigt att läsa om några månader att din karl är den som gått vidare och skaffat en annan för att du kört med dubbla budskap.
  • 191919

    Nej jag kommer inte att fullfölja skilsmässan än. Den dagen jag är redo gör jag det eller inte. Jag kanske får för mig att leva såhär resten av livet. Så stark som jag känner mig nu har jag nog aldrig varit. Vem bryr sig förutom min man förstås som tycker det är svårt att planera framtiden. Vi är ganska goda vänner nu och bråkar i princip aldrig när vi träffas och vad har han för rätt att bråka förresten? Utbrotten har jag stått för men gör det inte längre. Han är dock en skitstövvel med tanke på vad han gjort mot mig. Den stämpeln går inte att tvätta bort.

    Dubbla budskap, nej du men han är fortfarande far till våra barn och kommer så förbli resten av livet oavsett om han skaffar en ny kvinna.

  • Anonym (Du är stark!)
    191919 skrev 2016-04-11 16:42:31 följande:

    Nej jag kommer inte att fullfölja skilsmässan än. Den dagen jag är redo gör jag det eller inte. Jag kanske får för mig att leva såhär resten av livet. Så stark som jag känner mig nu har jag nog aldrig varit. Vem bryr sig förutom min man förstås som tycker det är svårt att planera framtiden. Vi är ganska goda vänner nu och bråkar i princip aldrig när vi träffas och vad har han för rätt att bråka förresten? Utbrotten har jag stått för men gör det inte längre. Han är dock en skitstövvel med tanke på vad han gjort mot mig. Den stämpeln går inte att tvätta bort.

    Dubbla budskap, nej du men han är fortfarande far till våra barn och kommer så förbli resten av livet oavsett om han skaffar en ny kvinna.


    Skrev här för ett bra tag sedan och tittade nu in i tråden egentligen bara för att skriva att jag tänker på dig i min vardag ibland...men så såg jag ditt inlägg här och blev bara så glad för din skull! Visst är det fortfarande skitjobbigt mellan varven, det förstår jag. Men jag kan se att du börjar hamna på en plats där du vill vara. Där du kan vara vän med någon du har delat halva ditt liv med och som är far till dina barn och samtidigt vara självständig och utvecklas så som du vill. Där du kan fördöma det han har gjort men också se vidare. Där du känner dig stark. Helt underbart!

    (Och jag kan verkligen inte komma över hur lång tid de lyckades ha en affär, jag är fortfarande helt chockad!) 
Svar på tråden Tjugo års otrohet