Inlägg från: Anonym (reddish) |Visa alla inlägg
  • Anonym (reddish)

    Ovärdigt slut

    neverpreggo skrev 2015-11-28 22:44:57 följande:

    Det låter som att hon mår riktigt dåligt. Får hon läkarvård?

    Jag ser inget konstigt i hur det tog slut dock. Hon hade inte krafter kvar för att reda ut något. Att ni så snart efter började igen med att skicka meddelanden är nog inte helt bra. Hon vet att du finns där men för att sortera tankar brukar man behöva lite avstånd. Hon är van att du finns där och pratar därför med dig, inte konstigt men inte alltid bra. Brukar kunna bli så vid uppbrott då en partner vill hänga kvar (eller båda).

    Det finns inget som hindrar att ni blir ett par senare men just nu är det tydligt att hon inte orkar och vet hur hon känner. Mitt råd är att ge det lite space... hur ont det än gör så kan hon inte älska dig nu. Kanske senare men inget som går att veta nu tyvärr :/


    Hon har varit hos läkare och fått tio terapisamtal efter det besöket. Men de handlade mest om stressen på jobbet som var de mest akuta. Nu har hon börjat yoga och gör mindfulnessövningar, men mellan raderna läser jag att det inte blivit märkbart bättre. Hon sover instabilt och verkar inte ha fått bukt med stressen. Hon tar ofta första kontakten med mig, på ett sätt som gör att jag känner att hon inte vill tappa mig. Det är ju bra. Det viktigaste är ju att hon kommer i balans. Det näst viktigaste är att hon kommer tillbaka till mig. Men att jag så gärna vill det sistnämnda beror ju också på att jag har så mycket stöd att ge henne. Förväntar mig inget annat än att vi ska ses ibland. Hennes sexlust försvann helt i september (även när det gäller att ta hand om sig själv). Det påvekar mig inte heller. Kan vänta, Men bara att ha denna människa i min närhet, i mitt hus ibland och att få kunna laga mat, stötta och ge henne den närhet hon uppskattar är ju som en gåva från ovan. Så jag vill försöka hitta dit...
  • Anonym (reddish)
    Anonym (Suck) skrev 2015-11-29 11:56:20 följande:

    Känner igen dig från tidigare trådar, denna kvinna var inlagd i somras för nåt med hjärtat o utmattning, o hon bara vägrar ta nån slags medicin (t ex antidepp) för hon vill vara duktig o klara sig själv. Vägrar också sjukskriva sig, för "då blir hon av med bostaden". Inte får hon nån hjälp med barnen från sina ex, ekonomiskt heller.

    Rörig kvinna, hoppas du kan inse det.


    Det är sant. Och så kan man se det. Men nu är det så att jag älskar henne mer än någon kvinna jag träffat i hela mitt liv. Och därmed har jag inga planer på att fly fältet bara för att det är "rörigt".
  • Anonym (reddish)
    Anonym (Suck) skrev 2015-11-29 11:56:20 följande:

    Rörig kvinna, hoppas du kan inse det.


    Och jag har levt hela mitt liv utan planer på att ta enklaste vägen mellan två punkter, eftersom jag inte tror man får uppleva lika mycket då. Och det har jag lyckats oerhört bra med. Har haft fokus på att nå mål. Hur lång eller krånglig vägen dit blir har aldrig spelat någon roll. Nu har jag målet att få leva resten av livet med denna kvinna, och därför vill jag försöka förstå vad som hänt i henne och mellan oss så att jag kan ta nästa steg mot mitt mål. Inget annat.
    Flört
  • Anonym (reddish)
    neverpreggo skrev 2015-11-29 17:56:58 följande:
    Yoga och mindfullness är säkert bra komplement till samtal/medicin men för en deprimerad människa är det svårt att komma ur depressionen med enbart det. Hon lutar sig mot dig men jag läser nedan att hon vägrar sjukskriva sig, ta antidepp fast hon mår riktigt dåligt. Du kan inte vara pelaren hon lutar sig mot iställlet för att ta tag i sina problem. Du borde ställa ultimatum eller låta henne vara ifred så hon inser att det inte går, för det går bara neråt...

    Hon har varit tydlig att hon inte vet om hon är kär i dig. Så just nu är du hennes vän men du vill så otroligt mycket mer att du hamnar i en konstig sits. Ge henne andrum så hon får inse att livet inte fungerar alls och att du finns där men du kan inte hålla uppe henne. Om jag var du skulle jag vara arg, arg att hon inte ens försöker men ja det är svårt med depression. Ska hon fortsätta såhär år efter år? Nej. Hon verkar behöva sjukskrivning.
    Ja, jag håller med om det du skriver. Men sjukskrivning är enligt henne den största katastrofen av alla. Och hon är säker på att hon inte kommer att krascha. Men vi alla vet ju att alla som säger så i den sitsen inte vet något om det förrän det är för sent. Jag tycker hon försöker. Men det räcker kanske inte.
  • Anonym (reddish)
    Anonym (?) skrev 2015-11-29 19:20:46 följande:
    Varför inte sjukskrivning? Hon behöver ju inte bli sjukskriven i tio år direkt. Vi har det här systemet för att vi ska använda det när vi behöver det. Eller handlar det om lön?
    Ja, hon har en väldigt trängd ekonomisk situation. Och enligt henne själv skulle allt förvärras om hon sjukskrev sig. Så hon väljer att balansera på linan.
  • Anonym (reddish)
    SupersurasunkSara skrev 2015-11-29 22:02:53 följande:

    Hon kanske borde testa hypnosterapi. Via hemförsäkringen eller friskvårdsersättningen kan man få ner priset. Hemförsäkringen kanske tom står för allt.


    Tack för tipset

    Vi pratade länge i kväll.
    Faktum är att hon ännu inte ens accepterat att hon har en depression. Hon tycker det är väldigt svårt att acceptera. Och hon orkar inte gå i terapi för att försöka gräva på djupet.

    Hon är tävlingsmänniska och håller på att förlora mot sig själv. Det är inget hon vill kännas vid, och önskar att hon kan stoppa huvudet i sanden tills allt blåst över.

    Hon är också som en skadad fågel som gömmer sig under en gran i skogen för att inte rovfåglar eller katter ska hitta henne, så att hon får tid att läka.
  • Anonym (reddish)
    Anonym (ghj) skrev 2015-11-29 22:01:42 följande:
    Oh ja! Han kastade sig in i ett förhållande med en annan kvinna fort som attan men ringde ändå mig titt som tätt, dök upp hos gemensamma vänner om han visste att jag var där, försökte gosa, klagade på den nya kvinnan osv. Han smög tom upp kl 6 en morgon när de var i Ullared för att hinna ringa mig innan hans nya kvinna och hennes mamma vaknade.

    Men jag sa ifrån, antingen eller. Dels av respekt för mig själv, men även respekt för hans nya kvinna. Hon hade garanterat inte gillat att han ringde mig och klagade på henne hela tiden. De grälade och gjorde slut inte mindre än femton ggr på tre månader!
    Har väldigt svårt att tro att hon skulle bete sig så. Hon skulle nog retirera och gömma sig från verkligheten för att slippa se.
  • Anonym (reddish)
    neverpreggo skrev 2015-11-30 00:57:18 följande:

    Hon verkar redan ha i princip kraschat...

    Det kan inte fungera såhär och att det inte går ut över barnen är väldigt otroligt. Är man mamma får man ta lite ansvar, hur tungt det än är då barnen inte kan behöva leva i det i flera år...


    Ja, min känsla är också att hon i princip redan har kraschat men att hon ändå går till jobbet. Hon gör naturligtvis det hon tror är bäst för barnen och är tveklöst så att hon alltid sätter dem först. Igår var jag hårdare mot henne och förklarade att hon måste acceptera att hon är sjuk, ja till och med att hon har en dödlig sjukdom.
  • Anonym (reddish)

    Är varken needy, desperat eller rädd för att vara ensam. Jag har inga som helst problem att få kvinnor. Om jag ska vara helt ärlig har jag flera bra, vackra och charmiga kvinnor i min närhet som skulle vilja vara med mig om jag hade velat vara med dem.

    Men (läs mitt fösta meddelande igen) för första gången i mitt liv har jag träffat en kvinna som jag känner att jag verkligen älskar och är (och varit) beredd att ge allt. Och då vill jag fokusera på det och försöka nå målet som är att få vara med henne.

    I hennes inledande chattar och samtal med mig förklarade hon att hon nog inte var redo (redan innan vi träffats). Och hon förklarade varför. Exakt samma fraser har återkommit med jämna mellanrum sedan dess, och även nu på slutet. Så det finns inga efterkonstruktioner.

    Men exakt hur hon känner och varför vet ju bara hon själv.

  • Anonym (reddish)
    SupersurasunkSara skrev 2015-11-30 09:49:05 följande:

    Be henne gå och testa sin d-vitamin nivå. Min låg på 14 när man ska ha mellan 50 och 175. Jag fick samtidigt antidepp utskrivet, men tog dem inte och det tog ca två-tre v av trippeldos d-vitamin så vände det. Obs att man inte ska ta trippeldos utan läkarens rekommendation!

    Sen har hon rätt i att sjukskrivning kan göra det värre. Dels är det oron för ekonomin, dels är det att man på jobbet kan få en andningspaus för att man måste koncentrera sig på jobbet och ibland är det ju ens hemsituation som är det som utlöser depressionen.

    Däremot låter det som att hon om hon inte redan har kraschat och nu fungerar på de sista ångorna kommer att krascha och när hon väl gör det, för det kommer hon att göra om hon inte går något, så kraschar hon rejält. Det tar lång tid att komma tillbaka kan jag säga. Och kanske kommer man aldrig att uppnå den nivån man hade innan.

    Hypnosterapi är kostsamt, men man kan kolla via sin hemförsäkring om man kan få det betalt därigenom och har man friskvårdspeng på jobbet kan man använda den.


    Tack även för dessa tips.
Svar på tråden Ovärdigt slut