Tvillingar på 5 månader och gravid igen

Det var inte mjölkallergi.
Jag ammade och uteslöt mjölkprodukter. Tror det var så att hon kände av min ångest och desperation i att inte orka med helt enkelt.
Men det jag ville få fram till ts är att det är bara hon som kan avgöra vad hon klarar av, har hon ett bra stöd i make, vänner och familj så kan det gå mkt lättare men man vet aldrig vad för slags barn som kommer. Det är jättetufft i småbarnsåren och man vet inte alltid vad som komma skall..

Hej! Jag har inte själv erfarenhet av tre barn så tätt men har varit helt ensam med två barn ganska tätt (20 månader emellan). 
Jag vet också många som kämpat länge för att bli med barn och förstår att känslan av "otacksamhet" kan dyka upp tillsammans med hoppsan-graviditeten. Spontant tänker jag att ni ska tänka bort det där med otacksamheten helt när ni fattar ert beslut. Visst är det en omständighet som gör att det hela känns jobbigare just nu, men samtidigt gör det egentligen inte till eller från i slutändan att ni har just den historiken med lång barnlängtan och många försök innan detta dök upp.   
Kanske är det också lättare att fundera kring hur ni ska göra om ni lyckas att helt koppla bort den där känslan av "skuld", och i stället fundera på det viktiga: vill ni ha ett barn till, orkar ni, är ni redo?
Jag tror starkt på magkänslan här och kanske framför allt: vill ni ha det här barnet även om det känns oöverstigligt jobbigt? Min erfarenhet är att mycket som känns oöverstigligt jobbigt först faktiskt går att ta sig igenom, när man väl är mitt i det så hittar man rutiner allteftersom. Även om det är vråljobbigt innan det har satt sig. Men det är förstås viktigt att ha en grundvilja eller längtan med sig, då orkar man mer. 
Lycka till i beslutet!!

Wow!

Oj! Jag har tvillingar som är två år och det är väldigt mycket jobb. Vi är två närvarande föräldrar och jag jobbar bara 70 procent. Det är svårt ändå att orka ge mina små all den tid och närvaro jag vill att de ska få.
Nu är jag fyllda 40 och jag tror att det spelar in också. Hur gamla är ni? Är ni två som hjälps åt och samarbetar bra?
Knäckfrågan är väl inte egentligen vad ni kan utan vad ni vill. Otacksamt eller inte, man har ett ansvar som vuxen att göra de val som man tror är rätt för sig själv och sin familj. Jag tror absolut att du klarar av ett barn till. Man klarar det mesta om man måste men då får ni nog gå "all in" och sätta resten av era liv på paus under några år.

Tror det är ett absolut måste att pappan kan vara hemma helst på heltid också det första halvåret eller året. Annars tror jag det är risk TS att du går under. Är ni två vuxna hemma så OK för då kan en ta tvillingarna och en tar bebisen. 

En bekant till mig fick först ett barn och sedan tvillingar med bara ett drygt års mellanrum. De har fixat det men det verkade oerhört tufft under en period. Mamman var mycket ensam med barnen och kunde inte ta sig någonstans med alla tre. De satt hemma all tid som pappan jobbade. Inget jag skulle rekommendera.

Var det ironi bakom wow:et? Hoppas inte

Varför ja berätta var mest för att ja ville säga att man klarar allt i livet bara man kämpar

Klart man klarar det om man måste. Men det gäller ju att båda föräldrarna är beredda att gå "all in" och att relationen klarar att sättas på paus ett bra tag. Risken för skilsmässa eller andra tråkigheter kan nog vara stor annars. Det måste inte bli en solskenshistoria med flera småbarn så tätt.

Absolut ingen ironi! Snarare en positiv känsla jag fick över att du gått igenom så mycket och verkar gå stark igenom det! Empowering, liksom.

Dessutom har ju TS tvillingar. Det är väl stor skillnad på att ha två små barn tätt eller tre! Då är man helt beroende av att kunna hjälpas åt bägge föräldrarna.

Självklart inte, det har varit upp o ner hos oss oxå solskenshistoria är långt från verkligheten