Hämnd som gick fel, väldigt fel...

Låter som ert "förhållande" är ganska så fucked up... vad är poängen med att leva tillsammans om båda ska springa omkring och vara otrogna mot varandra?

Nej det gjorde det inte alls, det var ingen som tvingade TS att gå ut o knulla nån annan och bli på smällen, det valde hon alldeles själv.

Vafan spelar det för roll?, graviditeten är en konsekvens av att hon själv valde att ligga med någon annan det har ingenting med hennes kille att göra. Det valde hon själv.

Men hallå, vilken planet kommer du ifrån?
En sak är att förlåta en otrohet, snubben var otrogen själv och har inte mycket att komma med, men det är en HELT annan sak att uppfostra någon annans unge. Att du jämför det med att ha ett bonusbarn är ju helgalet.

Nej det är ytterst ovanligt att en man går med på att uppfostra ett barn som kommit till på det sättet eftersom barnet blir en ständig påminnelse om mammans svek och dessutom innebär att ha regelbunden kontakt med personen som hon var otrogen med, lycka till med att hitta en man (eller kvinna för den delen) som går med på det. Som sagt du generaliserar i det absurda, du likställer adoption och att vara fosterpappa till ett barn när man träffar en ny partner som har barn med att adoptera eller bli fosterpappa åt ett barn som blev till genom otrohet.

Bra och bra, man överlever det mesta men det betyder inte att det blir bra. Och man tjänar heller ingenting på att ha orealistiska förväntningar.

Det är väl klart att de flesta normalt funtade föräldrar älskar sina barn och inte vill att de ska försvinna, men samtidigt så har man dels ingen jäkla aning om vad att ha barn innebär innan man får barn, och dels så ska vi inte sticka under stol med att det faktiskt ÄR jävligt jobbigt att uppfostra ett barn helt på egen hand. Det innebär att man behöver lägga om sitt liv under en lång tid framåt, tid blir en bristvara och ekonomin belastas hårt, det är betydligt svårare att träffa en ny partner  med barm, oftast då någon som har egna barn och då blir familjekonstellationerna svårare att få ihop, inte bara vuxna som ska samsas även barnen ska kunna komma överens med en ny vuxen och andra barn.

Obs! Jag menar inte att det inte går, jag menar att man behöver vara realistisk, och ha klart för sig vilka utmaningar man ger sig in i innan man tar ett sånt beslut, och inte bara gå på en massa floskler, orealistiska förväntningar och en romantiserad syn på föräldraskap, oavsett hur mycket man älskar sina barn så löser kärlek tyvärr inte praktiska hinder, det är något man behöver vara medveten om.

Lät och lätt, väldigt många verkar däremot inte riktigt förstå vilken omställning av ens liv det innebär. Jag trodde också de flesta hade en någorlunda realistisk syn på föräldraskap och var upplysta, men då jag har familjemedlemmar som jobbar inom socialtjänsten och polisen så får jag ta del av baksidan vi normal aldrig ser, och den är inte vacker, och det finns tyvärr alldeles för många barn som far illa pga rena jävla nötter till föräldrar, allt från barn med självskadebeteende och ätstörningar pga föräldrar som ger sina barn massor med prylar men inte det som de behöver mest, tid och uppmärksamhet, till barn med föräldrar med missbruksproblem eller mentala problem.

Så nej, tyvärr är folk inte alls så upplysta och insatta som man kan tro, många håller upp en fin fasad, men under utan sker väldigt mycket skit som man inte ser och tyvärr är det oftast barnen som drar det kortaste strået. De flesta har säkert börjat med finfina intentioner och visioner, men hamnat snett på vägen. Kunskap är inte värt ett skit om den inte appliceras rätt. Det är en sak att rent tekniskt googla sig till hur man bäst byter blöja och laga välling och en helt annan sak att sen orka med allt det innebär att vara ensamstående förälder

TS hade sex med någon annan för att hon ville det inte pga av hans otrohet, det var ju inte så att hon blev tvingad till det mot sin vilja under vapenhot, hon valde det självmant och frivilligt, hon kunde valt att lämna honom men valde att vara otrogen istället... alltså är de lika goda kålsupare båda två, de har olika anledningar till sin otrohet , men det är ändå något de båda självmant valde.

Ja graviditeten var verkligen olycklig, en otrohet kan många förlåta, att uppfostra ett barn som kom till genom en otrohet är det nog väldigt få som accepterar.

Självklart är det upp till TS själv att välja om hon vill behålla barnet eller ej, och hon kommer säkert älska det som alla andra föräldrar, men hon bör som sagt vara medveten om vad hon ger sig in på. Det är inte lätt att vara ensamstående förälder

Intressant att du kan lova saker i framtiden, har du någon spåkula? Jag vet knappt vad som kommer hända mig imorgon, än mindre vad som kommer hända någon annan om 1 år.

Hmmm få se, båda springer omkring och är otrogna mot varandra, TS blir på smällen med någon annan och han får adoptera ungen som sin.... det låter ju som ett jättestabilt förhållande, som gjort för att gifta sig... 

Deras förhållande är så dött det kan bli, fattar inte hur TS ens kan överväga att sätta ett dött förhållande framför ett barn...

Bra där 

Att hon öht ställer frågan till sin sambo tyder väl på att hon hoppas på att han löser problemet åt henne genom att adoptera barnet? 

TS skriver ingenstans att hon är beredd att ta hand om ungen själv, hennes alternativ var att få sambon att acceptera ungen eller adoptera bort den, om sambon adopterar ungen så är det han och inte hon som löst problemet åt henne.

Ja hon är vuxen, men hon har inte betett sig speciellt vuxet och resonerar inte heller som en vuxen, TS har inte skrivit att hon tänkt ta hand om barnet själv

Mmm fast nu slingrar du dig, om man säger att någon är vuxen och klarar av att göra si eller så, så menar man att personen är tillräckligt mogen och har den livserfarenhet som krävs för att klara av det som krävs. Nu backar du istället och menar på att alla vuxna inte är 100% vuxna. Om man inte är 100% så är man kanske inte heller tillräckligt mogen för att fatta de besluten som behövs och mogen nog för att uppfostra ett barn? 

Ja det är normalt att försvarsmekanismerna träder ikraft när man hamnar i kris men det du verkar glömma bort är att försvarsmekanismerna också förhindrar att man tänker rationell (vuxet) och både tänker och agerar irrationellt.

Du verkar också glömma bort att det inte längre bara handlar om vad som är bäst för TS utan även om vad som är bäst för barnet som är på väg. Det handlar alltså inte om att sitta på forum och "peka finger" det handlar om att TS behöver börja tänka och agera rationellt så hon klarar av att ta hand om barnet som är på väg. Att som du sitta och generalisera allt med att hon är vuxen och klarar minsann av att uppfostra ett barn på egen hand är inte bara oansvarigt utan extremt jävla obegåvat (som man visst kan rå för genom att tänka ett steg längre än det uppenbara), varken du eller jag vet någonting om vilken slags förälder TS kommer bli, speciellt inte när att uppfostra barnet på egen hand är ens är ett alternativ för henne själv just nu, och speciellt inte i det stormiga förhållande som hon lever i nu, att mannen går med på att adoptera barnen är ingen garanti för att deras förhållande kommer hålla eller är en lämplig miljö för ett barn att växa upp i.

Ja du slingrar dig och ja det visar hur omogen du är. Bara det att du slänger dig med korkade floskler om "mänskligt" och "mänskliga misstag" visar tydligt vilken fjortisnivå du ligger på. Det spelar liksom ingen roll hur mänskligt det är att begå misstag, när misstaget väl är gjort så får man ta konsekvenserna för det vare sig man vill det eller ej. Du verkar tro att det räcker med att deklarera att.... jaaag är minsann mänsklig juh... så löser sig allt automagiskt.

Som grädde på moset så fortsätter du med att generalisera grov genom att påstå att en oplanerad graviditet MED sin partner och en oplanerad graviditet med snubben man var otrogen med är saksamma...men vad vet jag det kanske är vardagsmat för dig?

Att prata forskning med någon som mentalt ligger på en 14-årings nivå är nog ganska meningslöst.

Att köra med passiv aggrresiv stajl med offerkoftan på blandat med iq befriade floskler följt av fjantiga smileys funkar sällan bra det heller 

Innan du gnäller över andras nivå så borde du kanske ta dig en titt på din egen.
För någon som tror sig vara jättetolerant och "inte bryr sig" så är du ovanligt gnällig och bufflig. Här är ett exempel....
Att påpeka för andra när de får eller inte får skriva i en tråd som inte är din är ju inte sådär jättetolerant, den avslutande smileyn är ju bara så trevligt av dig...

Ursäkt godtagen 
Titta nu fick jag till en egen smiley