Trodde aldrig det skulle bli så för mig men nu, efter dryga 10 år är det minst sagt på utdöende. Älskar min sambo men saknar intimitet. Är det bara att gilla läget? Kanske blir det så för de flesta par efter några år? Bortsett från detta "lilla" dilemma har vi en fin relation.
Vi har nästan aldrig sex, några gånger om året typ. har också varit ihop i 13 år, men det har varit så här länge.
Vi kramas och kelas flera gånger om dagen, kysser varann lite nu och då. Och inte bara pussar utan även kyssar. Men sex blir det inte ändå. Vi har liksom vant oss av med det. Jag har inte heller så stor lust längre, skulle vilja ha mer lust så att det blir mer sex, men det krävs ju ett jobb för det och så länge det bara är jag som vill jobba går det trögt.
Har tagit upp detta flera gånger under åren, men det har nästan haft avskräckande effekt, då känner maken sig pressad och då funkar det absolut inte!
innan barnen hade vi oftast morgonsex, men det funkar inte med vakna barn i huset... Senast vi hade sex var på en barnfri helg i början av mars. Innan dess var det på semester i september...
Jag och min fru är nära 50 år och har ett vuxet barn som snart flyger ur boet. Så vi har tid för varandra, men det känns som en tid då vi lever som vänner som har det roligt och mysigt. Jag är inte beredd att ge upp vår relation pga sexbrisy och i värsta fall leva ensam resten av livet. I vilken ålder är du och din man?
Efter sommaren så tänker jag ställa frågan om att besöka en familjeterapeut. Har frågat tidigare, men då fått svaret nej. Jag tror att hon mer och mer inser att vi behöver prata med en tredje part. Vi har lätt för att prata med varandra, men kan inte sätta fingret på vad som är fel i sexlivet.
Jag besöker en vanlig massör då och då för att få beröring och försöker träna bort min frustration ( går si så där)
Det gäller att kämpa om man har ett i övrigt bra förhållande.
Vi har nästan aldrig sex, några gånger om året typ. har också varit ihop i 13 år, men det har varit så här länge.
Vi kramas och kelas flera gånger om dagen, kysser varann lite nu och då. Och inte bara pussar utan även kyssar. Men sex blir det inte ändå. Vi har liksom vant oss av med det. Jag har inte heller så stor lust längre, skulle vilja ha mer lust så att det blir mer sex, men det krävs ju ett jobb för det och så länge det bara är jag som vill jobba går det trögt.
Har tagit upp detta flera gånger under åren, men det har nästan haft avskräckande effekt, då känner maken sig pressad och då funkar det absolut inte!
innan barnen hade vi oftast morgonsex, men det funkar inte med vakna barn i huset... Senast vi hade sex var på en barnfri helg i början av mars. Innan dess var det på semester i september...
Jag har hört om människor som blev nyförälskade efter långa förhållanden. Då återkommer säkert passionen, men frågan är hur man blir nyförlskad?
TS. Vad menar du med att du saknar spänning?
Trodde aldrig det skulle bli så för mig men nu, efter dryga 10 år är det minst sagt på utdöende. Älskar min sambo men saknar intimitet. Är det bara att gilla läget? Kanske blir det så för de flesta par efter några år? Bortsett från detta "lilla" dilemma har vi en fin relation.
Min man är nog inte särskilt sexuell av sig, har inte det behovet får jag känslan av. Han "ställer dock gärna upp" för min skull. Han uttrycker det inte så men det är så det känns. Lider inte brist på beröring, däremot spänning och passion... Vi är några år yngre än er.
Ja, jag känner igen det där. Sexlusten avtar, i vart fall i relation till honom. Man nöjer sig liksom.
Hm... Jag får inte riktigt grepp. Du skriver att din man inte är särskilt sexuell av sig... Sedan när?
Hur tror du han uppfattar dig. Tror du han ser dig som sexuell? Du skrivet först att du saknar intimitet, sedan skriver du att du inte lider brist på beröring. Vad är det för beröring? Vad vill du ha från din man? Vad skulle du vilja att han gjorde? Ändrade på?
Förändringen är nog att det ofta varit jag som tagit initiativ, nu har jag ingen lust längre. Så hur sexuell han varit tidigare har nog oftast hängt på mig. Vi rör varandra, kysser varandra, håller varandra i handen osv. Jag är inte utan beröring. Det jag vill ha är sex i större omfattning än idag och ja, jag tror inte han vill det. Han är nöjd. Och då får jag acceptera eller gå vidare.
Jag har i stort sett gett upp min sexualitet. Jag älskar min fru och attraheras av henne, och det har vart jobbigt, men när jag väl gav upp hoppet om ett bra sexliv så släppte det jobbiga. I början hade vi ett fantastiskt sexliv, men sedan har jag känt att jag var tvungen att jobba väldigt hårt för det, för att sedan behöva tjata och tigga.
När man har tiggt till sig husfridssex känner man sig genomrutten efteråt. Sex skall vara något båda vill ha, inget man får som en slags belöning för en fin julklapp eller för att hon blir svartsjuk och tror att jag ligger med någon annan istället om inte hon ställer upp.
Självkänslan blir låg av att konstant bli ratad av sin egen fru, man känner sig som ett svin som hela tiden grämer sig över det. Så jag gav helt enkelt upp. Slutat försöka, slutat att hoppas, slutat att ta något som helst initiativ till någon form av intimitet. De gångerna hon själv tog initiativ berodde oftast på att hon var orolig för att jag skulle vara otrogen annars, inte för att hon ville.
Nu blir det kanske en gång i halvåret, efter att hon tar initiativ, vilket är trevligt när det väl händer, men jag har ändå gett upp. Jag har förklarat att jag inte tänker ha sex med någon annan, så hon skall inte ha sex med mig av den anledningen utan bara när hon själv vill. Jag har även berättat att jag gett upp, och att vill hon ha sex med mig är det upp till henne, jag tänker inte tjata, kladda eller försöka. Hon verkar nöjd så, och jag är väl på sätt och vis nöjd jag med.
Jag har i stort sett gett upp min sexualitet. Jag älskar min fru och attraheras av henne, och det har vart jobbigt, men när jag väl gav upp hoppet om ett bra sexliv så släppte det jobbiga. I början hade vi ett fantastiskt sexliv, men sedan har jag känt att jag var tvungen att jobba väldigt hårt för det, för att sedan behöva tjata och tigga.
När man har tiggt till sig husfridssex känner man sig genomrutten efteråt. Sex skall vara något båda vill ha, inget man får som en slags belöning för en fin julklapp eller för att hon blir svartsjuk och tror att jag ligger med någon annan istället om inte hon ställer upp.
Självkänslan blir låg av att konstant bli ratad av sin egen fru, man känner sig som ett svin som hela tiden grämer sig över det. Så jag gav helt enkelt upp. Slutat försöka, slutat att hoppas, slutat att ta något som helst initiativ till någon form av intimitet. De gångerna hon själv tog initiativ berodde oftast på att hon var orolig för att jag skulle vara otrogen annars, inte för att hon ville.
Nu blir det kanske en gång i halvåret, efter att hon tar initiativ, vilket är trevligt när det väl händer, men jag har ändå gett upp. Jag har förklarat att jag inte tänker ha sex med någon annan, så hon skall inte ha sex med mig av den anledningen utan bara när hon själv vill. Jag har även berättat att jag gett upp, och att vill hon ha sex med mig är det upp till henne, jag tänker inte tjata, kladda eller försöka. Hon verkar nöjd så, och jag är väl på sätt och vis nöjd jag med.
Jag har i stort sett gett upp min sexualitet. Jag älskar min fru och attraheras av henne, och det har vart jobbigt, men när jag väl gav upp hoppet om ett bra sexliv så släppte det jobbiga. I början hade vi ett fantastiskt sexliv, men sedan har jag känt att jag var tvungen att jobba väldigt hårt för det, för att sedan behöva tjata och tigga.
När man har tiggt till sig husfridssex känner man sig genomrutten efteråt. Sex skall vara något båda vill ha, inget man får som en slags belöning för en fin julklapp eller för att hon blir svartsjuk och tror att jag ligger med någon annan istället om inte hon ställer upp.
Självkänslan blir låg av att konstant bli ratad av sin egen fru, man känner sig som ett svin som hela tiden grämer sig över det. Så jag gav helt enkelt upp. Slutat försöka, slutat att hoppas, slutat att ta något som helst initiativ till någon form av intimitet. De gångerna hon själv tog initiativ berodde oftast på att hon var orolig för att jag skulle vara otrogen annars, inte för att hon ville.
Nu blir det kanske en gång i halvåret, efter att hon tar initiativ, vilket är trevligt när det väl händer, men jag har ändå gett upp. Jag har förklarat att jag inte tänker ha sex med någon annan, så hon skall inte ha sex med mig av den anledningen utan bara när hon själv vill. Jag har även berättat att jag gett upp, och att vill hon ha sex med mig är det upp till henne, jag tänker inte tjata, kladda eller försöka. Hon verkar nöjd så, och jag är väl på sätt och vis nöjd jag med.