Bryr mig inte om min väns bebis

Åh, skönt att det inte är fel på mig.. Har bara så svårt att låta det vara och scrolla vidare typ. Jag känner på något sätt att jag måste markera "jag bryr mig inte så värst mycket"

Jadu, den frågan ställer jag mig med, men det är så jag känner gelt enkelt. För övrigt är hon den av oss som har det större behovet av att dela med sig av saker när det gäller allt typ. Dvs, jag brukar inte vara den som maler på om ointressanta saker som någon tvingas lyssna på

Så för att vara en bra vän måste jag visa en uppskattning till hennes bebis som hon förväntar sig när hon skickar alla bilder mm (dvs lika mycket som hon själv) för att jag ska räknas som en bra vän? Jag kan glädjas, men jag finner inget rogivande eller vidare intresse av andras barnmhelt enkelt.

Att markera var väl fel ordval, jag menar mer att jag har srt att lådsas tycka det är så rogivande och kul med dessa bilder och detta bebisprat. Och jag kommer nog inte heller göra en större anstränging att försöka få det att framstå som att jag Uppskattar hennes bebis lika mycket som hon själv gör, vilket jag får uppfattning om att hon tror att jag gör.

Oj oj oj vilka upprörda kommentarer det strömmar in :) Jag skriver såklart inte illa saker tillbaka som vissa av er verkar tro, men istället för att skriva "<3 Guuuuud vad söt hen är, nuttenullgull, har hen bajsat som hen ska idag?" skriver jag kanske bara "Hihi, ser ut som hen har det bra :)" Osv. Men jag orkar snart inte hålla på och dalta och ha en mask på att jag ska behöva lådsas vara lika intresserad av bebisen hon min vän är och tror att jag också är.. Så roligt Tycker jag inte att det är och mitt liv kretsar inte kring hennes barnafödande.

Snälla ni, läs lite innan ni hoppar på mig sådär.

Jag får uppfattningen som att hon föväntar sig kommentarer i stil med de drömmande exemplena jag gav ovan från mig och andra, men det är ingen ärlig kommentar från mig helt enkelt och jag kan inte sitta och lådsas känner jag.

Ojdå, här har det varit liv i luckan! Vissa av er kan inte skilja på om jag tycker barnet är oönskat eller om det faktiskt (bara) är så att jag verkligen inte kan finna det intressant, spännande, superkul och underbart med en annan människas spädbarn? Självfallet glädjs jag å deras vägnar (vilket vissa av er är väääldigt snabba med att dra slutsatser om att jag gör), men jag finner inget större intresse i andras barn helt enkelt, oavsätt vems barn det är.

Och hur gammal jag är ska väl inte ha någon betydelse? Jag är tillräkligt gammal för att inte kränka eller dömma som har en annan åsikt än jag varje fall! Inga personliga påhopp och inga egna slutsatser om mig, tack.