• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Studentpappa

    Haha vilken pajas, det gick bra så länge han trodde sig ha mest pengar på banken. Nu kan väl du passa på att mobba honom för fattiglapp etc?

    Han ville ju uppenbarligen inte dela med sig så varför ska du?


    Träna hårt, Ät bra, Dö ändå
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-25 21:45:59 följande:

    Vad är det TS ska be om lov för?


    Be om lov? Förstår inte vad du menar. Aldrig påstått att ts behöver be om lov om någonting.

    Det jag sa var att en hälsosam relation bygger på ärlighet, öppenhet och transparens.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-25 21:58:45 följande:

    Jag citerar från min trådstart:

    "Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv."

    Dessutom hoppas jag på ett liv efter pensionen, och som läget ser ut nu är det bäst att ha egna pengar när den dagen kommer. Finns ekonomin kan man dessutom gå ner i deltid mycket tidigare och på så vis hinna njuta av livets efterrätt. Jag ser allt för många jobba långt efter 65 pga att de inte har råd att gå i pension.


    Du har ansett att ni inte behövt mer pengar. Vem ger dig rätten att definiera någon annans behov än dina egna? Förstår du alls hur jag tänker?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-25 22:01:46 följande:
    Be om lov? Förstår inte vad du menar. Aldrig påstått att ts behöver be om lov om någonting.

    Det jag sa var att en hälsosam relation bygger på ärlighet, öppenhet och transparens.
    Problemet är att du aldrig frågade om lov först

    Inlägg 54
  • Anonym (Lina)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-25 21:52:14 följande:

    Nej, alla förstår inte vitsen med att spara pengar. Men ha förtröstan, du är inte ensam.

    Det är väl därför det kommer nya deltagare till Lyxfällan varje vecka...


    Hoho du där hittar du inte mig har aldrig haft en enda skuld mer än bolån. Och har ett lagom spar men jag är inte dumsnål. Men ts skriver själv att hon inte har råd med 'roliga saker' vilket inte är sant. Vill hon inte hitta på roliga saker är d upp till henne otroligt tråkigt å snålt mot sig själv å sina barn bara
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-25 22:03:37 följande:
    Du har ansett att ni inte behövt mer pengar. Vem ger dig rätten att definiera någon annans behov än dina egna? Förstår du alls hur jag tänker?
    Men om mannen velat spendera mer pengar så hade han kunnat gör det, med sina egna pengar.

    TS har väl lov att säga nej till saker hon tycker är onödiga, varför ska hon behöva betala hälften av saker hon inte vill ha/tycker är onödiga?
  • pyssel
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-25 21:39:34 följande:

    Det jag reagerar är att du tar dig rätten att uppfostra din man på det ekonomiska planet. Du verkar ha undanhållit honom sanningen för att delvis skydda honom. Problemet är att du aldrig frågade om lov först. Du har inte rätten att agera för någon annans bästa över huvudet på dem själva.


    Det låter snarare som att du tycker man ska dadda och hålla med om att en vuxen person som inte delar med sig vill ha mer än den ger, annars blir han arg och "orättvist behandlad". Vad har han med Ts sparkapital att göra, var finns rätten till insyn när man har så osympatiska drag i kontakt med pengar? Det är en gott vuxen man med egna medel det handlar om, inget avundsjukt barn som är i behov av alla daddande kvinnor som dyker upp i sådana här trådar.
    Alla hästar hemma
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-25 22:06:27 följande:

    Problemet är att du aldrig frågade om lov först

    Inlägg 54


    Ja lov att definiera någon annans behov än sina egna.

    Ts fattar beslut åt hela familjen över mannens huvud. Med det menar jag inte att ts har någon automatisk skyldighet att dela med sig av sina pengar. Men utan ärlighet har de ingen relation värd namnet.
  • Anonym (Lina)
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-25 21:58:45 följande:

    Jag citerar från min trådstart:

    "Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv."

    Dessutom hoppas jag på ett liv efter pensionen, och som läget ser ut nu är det bäst att ha egna pengar när den dagen kommer. Finns ekonomin kan man dessutom gå ner i deltid mycket tidigare och på så vis hinna njuta av livets efterrätt. Jag ser allt för många jobba långt efter 65 pga att de inte har råd att gå i pension.


    Pensionsspar är givetvis viktigt men du skriver att du inte har råd med 'roliga saker' du lever kanske inte ens tills du är 65. Men känner du att du inte offrar ngt när du ändå skriver att du inte har råd m roliga saker sä tja får vi hoppas du lever till du är 65 å kan ha nytta av alla pengar du säger dig ha på bankkontot :)
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-25 21:52:30 följande:

    Hm. Vet inte ens var jag ska börja...

    Vad skulle jag fråga om lov för?

    På vilket sätt agerade jag ovanför huvudet på honom?

    Och om en i förhållandet helt saknar ekonomiskt vett så är det väll självklart att man bromsar innan man är skuldsatt upp över öronen? Hade jag sagt ja till varenda sak han ville göra hade inte ens lyxfällan kunnat rädda oss, oavsett arv och sparkonton.

    Han vårdar sitt sparkonto ömt, men älskar även att kunna köpa saker och skryta om att det är kontant betalt, inget kredit här inte. Och därmed vill han inte att jag lånar pengar (om det inte är av honom) för det är inte fint. Jag har varit tacksam för det "snobberiet" då det tjänat mina syften att minska konsumtionen.

    Våra barn brukar skratta och säga att han är köpgalen och att jag är köpmotståndare och det stämmer. Jag föredrar att använda det vi har tills det behöver bytas ut eller går sönder.


    Varför berättade du inte om ditt arv för honom?
Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom