• Madeeleenee

    Utredning på gång, stötta varandra?

    Jag 28 år utan barn och min sambo 36 med två barn ska äntligen få börja en utredning angående barnlöshet. Känns så skönt då jag varit utan p piller i snart ett år utan resultat, har väldigt oregelbunden mens, ca 50 dagars intervall. Har bara märkt av ägglossning två gånger, sekret, smärta och positivt äl test. Har känts så hopplöst, full av skam då jag är säker på att det är mig det är fel på eftersom han har två barn sen tidigare. Jag blev gravid när jag var 17 vilket slutade i en tidig abort i vecka 8-9. Har aldrig haft dålig samvete eller mått särskilt dåligt utav detta då det var rätt beslut. Förrän nu. Kan ju inte låta bli att tänka att jag försatt min chans, vilket jag vet inte är sant eller något jag ska känna... Men kan ju inte låta bli. Vi testade oss för klamydia båda två för ett par veckor sedan och det var negativt, skönt det iaf! Man har ju läst skräckhistorier om den sjukdomen och dess följder...

    Min syster har två barn och själv har jag två syskon, både mamma och syster blev gravid direkt med samtliga barn... Pratade nyss med kvinnokliniken och de ska skicka hem hälsodeklaration och information. När vi fyllt i dessa och tagit de prover som behövs kommer vi få träffa en läkare. Känns sååå skönt att äntligenfånhjälp istället för att grubbla själv under sömnlösa nätter..

    Någon som är i en liknande sits och vill följas åt? Eller genomgått en utredning och vill berätta? Allt är välkommet!

    Kram på er!

  • Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?
  • Lillatjejen1992
    NZZZZ skrev 2017-09-16 02:13:04 följande:

    Det kanske inte alls är till någon tröst... men jag skriver ändå. Ifall IVF skulle vara aktuellt så svarar patienter med PCO väldigt bra på behandlingar och fertiliteten är hög även i högre ålder. Fick du ingen som helst ägglossningsstimulerande tills ert nästa besök? Jag förmodar att du fått positiva utslag på ÄL-tester tidigare?

    Jag förstår din frustration! Jag misstänker också att jag har PCO. Främst av den anledningen att jag har AMH-värde på 9.08, höga siffror brukar hittas hos patienter med PCO/PCOS. Står dock ingenstans i min journal. När jag blev utredd sa även gynekologen på SU att jag inte har typiska PCO-äggstockar. Men undrar ändå hur jag kan ha så högt AMH-värde (vid värdet 6 är man som mest fertil och jag har liksom 9..!).

    Stor kram. Det kommer ordna sig!


    Fick ingen information alls kring pco eller något som stimulerar ägglossning.. tror dock behandling sätts in när sambons spermaprov och allt är klart (om 4v). Får positiva äl tester varje månad men det garanterar ju inte ägglossning och eftersom mensen är så oregelbunden tippade läkaren på utebliven ägglossning. Har besök på måndag med så kanske får lite mer info då.

    Tack för att du tog dig tid att skriva :)
    Kämpat för plusset sedan juli-16. Påbörjar utredning sept-17.
  • Upprepade missfall

    Blev inget + denna månad heller, såklart.......

    Väldigt tveksam till vilken dag jag ska räkna som cd1 denna månad och undrar vad ni anser. Det började egentligen igår, men var mest bara lite blodblandade flytningar då. Hade en tampong inne några timmar under dan men den va bara lite fläckig eller va man ska säga när jag tog ut den så körde på trosskydd resten av dan som aldrig fick mer än lite mörkare rosa flytningar i sig. I morse vaknade jag med blödning. Visst är det väl idag som räknas som cd1 då?

  • Hormonkarusellen
    Lillatjejen1992 skrev 2017-09-15 22:30:21 följande:

    Jag gick hos aleris först och sen octaviakliniken, båda ställena sa att inget är fel. I journalerna står äggstockar u.a ?! Dom kan inte ha kollat alls! Går nu hos victoria gruppen och verkar kanon där.

    Jag är varken överviktig eller något annat, men pco har jag garanterat. Röker inte, äter inte onyttigt, dricker inte kaffe .. Vet ingenting om hur man ska lyckas bli gravid med pco/pcos. Går det ens?


    Men det är precis som jag då. Ingen ägglossning har jag. Oftast ingen mens. Svarade första gången på letrozol, så hoppas du får testa det nu funkade inte andra gången, men jag ska få dubbel dos så hoppas vi på bättre tur nu. Har bara haft en ägglossning sedan vi började försöka. Känns ju extremt hopplöst samtidigt som man försöker intala sig att det ordnar sig, det är sällan det går på första försöket (men andra har ju hunnit sju försök medan vi hunnit ett...)

    Jag ska testa äta glutenfritt två månader, hela familjen hemma har samma diagnos - utom jag, så om jag har en glutendiagnos som inte visar sig på proverna kanske den kan förklara mina bekymmer - greppar efter halmstrån
  • My102

    Jag har ett litet problem som jag hoppas jag kan få råd i. Jag är väldigt van att vara bland gravida och småbarn, det stör mig inte då det oftast är min egen familj eller bekanta. Nu däremot väntar en av mina vänninor barn och hon vet om min egen resa, har försökt i över 1 år och utredning pågår. I början gick de fint, men efter ultraljudet så är det mesta som kommer ur hennes mun gravid relaterat..jag pallar det lixom inte. Jag spelar cool men ibland känner jag att det ploppar ut grodor ur min egen mun, konstiga kommentar osv. Jag vet inte hur jag ska bete mig! Den här känslan av att vara där som stöttande kompis och samtidigt hålla distansen av mina egna känslor och kämpande. Vi var på lunch i tisdags med andra gemensamma vänner och de frågade saker såklart och hon berättade glatt..jag ville lixom bara ignorera eller prata om något annat, typ, låstas inte höra. Och det tär på mig. Jag förstår inte heller att hon själv inte märker att det blir för mycket, speciellt för mig, självklart förstår jag att hon genomgår något fantastiskt och vill såklart dela detta men hon har tidigare sagt till mig att jag inte ska ta åt mig när andra gör det hon nu gör. De har däremot inte vetat om min resa, men det gör hon.

    Nu blev hon gravid på första försöket och har ingen aning om hur det är att vara ofrivillig barnlös. Kanske är det därför som hon kör på utan att tänka att det kan vara jobbigt för mig, det sker inte bara muntligt utan även när vi pratar på sociala medier. Allt! Handlar om graviditeten/barnet.

  • eelinh
    My102 skrev 2017-09-18 00:58:40 följande:

    Jag har ett litet problem som jag hoppas jag kan få råd i. Jag är väldigt van att vara bland gravida och småbarn, det stör mig inte då det oftast är min egen familj eller bekanta. Nu däremot väntar en av mina vänninor barn och hon vet om min egen resa, har försökt i över 1 år och utredning pågår. I början gick de fint, men efter ultraljudet så är det mesta som kommer ur hennes mun gravid relaterat..jag pallar det lixom inte. Jag spelar cool men ibland känner jag att det ploppar ut grodor ur min egen mun, konstiga kommentar osv. Jag vet inte hur jag ska bete mig! Den här känslan av att vara där som stöttande kompis och samtidigt hålla distansen av mina egna känslor och kämpande. Vi var på lunch i tisdags med andra gemensamma vänner och de frågade saker såklart och hon berättade glatt..jag ville lixom bara ignorera eller prata om något annat, typ, låstas inte höra. Och det tär på mig. Jag förstår inte heller att hon själv inte märker att det blir för mycket, speciellt för mig, självklart förstår jag att hon genomgår något fantastiskt och vill såklart dela detta men hon har tidigare sagt till mig att jag inte ska ta åt mig när andra gör det hon nu gör. De har däremot inte vetat om min resa, men det gör hon.

    Nu blev hon gravid på första försöket och har ingen aning om hur det är att vara ofrivillig barnlös. Kanske är det därför som hon kör på utan att tänka att det kan vara jobbigt för mig, det sker inte bara muntligt utan även när vi pratar på sociala medier. Allt! Handlar om graviditeten/barnet.


    Åh jag lider med dig. Nästan alla mina vänner har/är gravida under vår 2-åriga resa som fortfarande pågår. Och det har varit väldigt jobbigt för mig, jag har en vän som klagade konstant unde HELA graviditeten, hon klagade på allt. Att bli tjock, att må illa, att bli trött, att vara ful osv osv. Det var så påfrestande så jag valde att inte umgås med henne mer än när fler var med och väldigt sällan. Det du kan göra är nog att prata med din vän och försöka på ett snällt sätt få henne att förstå. Annars tror jag er relation kommer få en smäll. Det är tyvärr många vänner jag har valt att inte umgås med och istället vara med dom utan bebis, just för att jag tycker det blir så jobbigt. Jag hoppas man själv blir gravid snart så man inte behöver känna sig så utanför som man tyvärr gör. Kram
  • eelinh

    Den 4/10 är det dags för vårt första möte med Ivf-kliniken i Falun, ska bli spännande. Jag hoppas vår resa snart får ett slut :)

  • Upprepade missfall
    Madeeleenee skrev 2017-09-13 13:56:20 följande:

    Påväg hem nu! Nu finns ett jättefint litet 5 dagars pyre i min livmoder! Och tre st lika fina i frysen:) så av våra 6 ägg som alla blev befruktade klarade sig 3, ett till mig och två till frysen :)


    Nu har det gått nästan 2 veckor sen återföringen. Hur har det gått för dig, känner du av något?
  • Ellencassandra
    eelinh skrev 2017-09-22 08:05:48 följande:

    Den 4/10 är det dags för vårt första möte med Ivf-kliniken i Falun, ska bli spännande. Jag hoppas vår resa snart får ett slut :)


    Hur gick ert möte med ivf kliniken? :)
    Jag har inte varit aktiv på ett tag då vi fick vänta till nästa mens med att påbörja sprutorna så tog en paus å tänkte inte alls på ivf eller nånting. Men nästa helg ska jag börja å nu börjar jag tänka å så! Spännande men samtidigt skrämmande.. vågar inte hoppas för mkt..
  • eelinh
    Ellencassandra skrev 2017-10-05 16:45:25 följande:

    Hur gick ert möte med ivf kliniken? :)

    Jag har inte varit aktiv på ett tag då vi fick vänta till nästa mens med att påbörja sprutorna så tog en paus å tänkte inte alls på ivf eller nånting. Men nästa helg ska jag börja å nu börjar jag tänka å så! Spännande men samtidigt skrämmande.. vågar inte hoppas för mkt..


    Allt gick super, de var verkligen trevliga och det kändes så skönt!

    Vi skulle ha fått börjat redan nästa mens, men vi åker till Thailand den 12 november så vi känner att det blir för stressigt. Det finns ju en rekommendation att inte vara gravid eller bli inom 6 månader när man åker till länder där zika viruset finns. Men vi har valt att ändå göra vår behandling i december när vi kommer hem. Det är något vi visste när vi bokade i maj då vi varit till Thailand 5-6 ggr och åker varje höst ca 1 månad. Vi funderade mycket redan för två år sedan när vi började försöka men valde även då att åka fast vi försökte bli gravida. Man får tycka precis som man vill, men vi känner att vi faktiskt inte orkar vara rädda för alla risker som finns. Så det ska bli spännande att få dra igång efter en lång skön semester :)

    Åh spännande, håller alla tummar för er :)
  • Upprepade missfall

    Känns som att den här tråden är ganska död nu för tiden, är alla i en väntefas nu?

    Här är vi iaf på äl+11 och bim-3 ungefär men magkänslan säger att de inte blev nått denna månad heller så väntar in mensen o hoppas på bättre lycka nästa gång bara..

    Tänkte höra med er hur många av er som fick göra kromosomanalys vid utredningen? Vi fick ju som tidigare nämnt inte erbjudande att göra det, och det gnager verkligen i mig. Försöker att nå läkaren nu för att höra med henne om dom inte tar såna prover, eller om vi kan få göra det nu. Men det vore intressant att veta hur vanligt det faktiskt är att man får göra det, om hon skulle säga nej. Jag hade uppfattat det som standard innan vår utredning började så jag blev smått förvånad när vi inte fick göra det.

Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?