Mannen skrämde livet ur barnen ikväll :(

Ring direkt till en kvinnojour i morgon och få råd och tips på vad du kan vända dig för att få rätt hjälp. Jag önskar att du har kraften att beställa hem skillsmässopapper och sedan skriver du under dem och lägger dem framför näsan på din make. Tala om att han får skriva på dem om han vill annars skickar du in de papper som krävs för att du ensam ska få igenom skilsmässan. Detta borde få honom att fatta något kan man ju hoppas. Gå inte på hans löften om att han ska ändra sig utan kräv att bli särbo och att han ska gå i terapi. Gällande att få ut honom från lägenheten så tycker jag att du ska ringa till kronofogden och prata med dem om hur det går det när man ansöker om att avhysa någon. Det beror lite på om lägenheten är bådas eller om någon av er hade den först. De är duktiga på att ge råd så ring i morgon så fort galningen har gått till jobbet. Nu måste du skydda dina barn!!!!!!!  De har inte förtjänat detta!

Bas en tidsfråga innan barnen berättar för någon om sin hemsituation och då kommer du att betraktas som lika olämplig som förälder som han gör, när socialtjänsten får veta om du inte agerat för att skydda barnen.

Jag är idag vixen 30+ men är uppvuxen med sådana omständigheter som du beskriver. Och minnena finns kvar. Min pappa kastade saker och skrek på mamma och oss. Det tog min mamma 15 år att lämna min pappa och det är det bästa hon har gjort. Han sökte hjälp efter detta då han insåg hur mycket han skadade sin familj och vi ville inte träffa honom.

Din man har ett problem och kommer antagligen inte bemöta det förrän han förstår och accepterar detta.

Men dina barn och ditt välmående går först. Om du är redo och har någon du kan få stöd och hjälp av så hade jag packat väskan imorgon. Sjukanmält mig från jobbet, sjukanmält barnen och åkt till min mamma eller ett syskon eller en vän. Det är dramatiskt och hårt. Men för er skull och så att din man ska förstå att han skadar er. Du behöver stöd just nu och det kan nog vara skönt och befriande att prata med någon på din sida tänker jag.

Bas en tidsfråga innan barnen berättar för någon om sin hemsituation och då kommer du att betraktas som lika olämplig som förälder som han gör, när socialtjänsten får veta om du inte agerat för att skydda barnen.

Tror du jag sitter och oroar mig för socialtjänsten just nu? Jag mår redan skit. Kanske barnen skulle ha det bättre utan mig vad vet jag? Jag gör iallafall allt för mina barn. Och kämpar för att de ska ha en normal tillvaro. Soc har inga lägenheter att dela ut. Han vägrar flytta. Det går inte att kasta ut honom eller prata förstånd med honom. Barnen har bott på kvinnojour en gång tidigare och även hos diverse släktingar. De mådde inte bra då. Dom mådde skit och grät sig till sömns varje natt.

Jag vet vad du menar för jag växte upp i en dysfunktionell familj också. Mamma lämnade pappa men tog inte med oss därifrån tyvärr:( Det är svårt. Jag har många barn varav en nyfödd och det är svårt att hitta någonstans att ta vägen med dom. Jag har lämnat honom 1 gång tidigare men det var ett helvete att hitta bostad till oss. jag var ju så svag och lät honom flytta in med oss :( barnen saknade sin pappa och han vägrade träffade dom och jag hade aldrig varit ensam tidigare. Kände mig svag och vilsen och visste inte hur jag skulle klara mig utan honom. När han ville tillbaka så gick jag med på det för deras skull. Men han förändrades inte som han lovat innan. Han har sina stunder då han är en bra pappa fast han kränker äldsta sonen grovt och han har börjat mer och mer med äldsta dottern också. Men han blir som en helt annan person när han blir arg. Jag vet att barnen inte orkar mer för det har dom sagt. Dom har berättat hjärtskärande saker om hur dom upplevt våra bråk. Jag har berättat det för honom men han förstår inte. Han tycker inte jag ska sitta och lyssna och bekräfta sånt hos barnen för då gör jag fel som förstärker känslan hos dom. Jag ska bagatellisera det dom säger och argumentera emot istället.

Det är så himla hemskt att man hamnar i en så ond cirkel som du gjort. För precis som du säger så kommer barnen bli ledsna och din nyfödde är så klart inte så lätt att vara på "flykt" med. Jag var jätteledsen när min mamma lämnade pappa. Men väldigt tacksam idag. Och du kanske kommer få leva med ledsna barn nu om du agerar antagligen.

Jag vet inte något bra sätt för dig som det kan lösa sig på utan jag tror att det bara kommer bli värre. Även om du kanske inte måste göra något direkt imorgon så kanske snart iaf? Och du kan ju som sagt ringa kvinnofriden förutsättningslöst bara för lite bollplank och pepp? Även om du har oss, så finns det ju så blandat med folk här och vissa kastar ur sig en massa onödiga saker. De som finns på kvinnofriden är snälla och vill hjälpa. :)

Det är lätt för folk på nätet att säga att du ska ta dina barn och sticka men i verkligheten så är det inte så. Det är dina barns hem och deras pappa. Du kommer behöva massa stöd och det är inte alls lätt. Bli inte arg på dig själv för att du inte lämnat honom än. Du har faktiskt gjort något när du skriver av dig och får tips och råd här.