Vidriga pretto morsor som inte kan bete sig som folk!

Min erfarenhet är att när det handlar om såna där föräldragrupper är alla mest egentligen bara intresserade av den egna bebisen; prata om den, visa upp den, visa nya kläder osv.

När jag var med i en sån grupp med mitt första barn var vi 7 st. 3 lände varann sen innan och bodde ganska nära varann så det blev så att de umgicks mkt oftare än hela gruppen. Fair enough. Vi övriga bodde lite utspritt i stan. Vi bestämde att en gång per månad skulle vi ses hemma hos någon, jag blev sist har jag för mig. I af kom bara 2 st, de andra lämnade inte ens återbud. De 2 som kom var också såna som bodde lite "utspritt", fick sedan veta att de andra haft träff "hemma", dvs i det område där de alla bodde (de sågs nog varje vecka tror jag), men de kunde ju sagt ifrån i så fall så hade jag inte bullat upp med så mycket fika! 

När jag gick på öppna förskolan försökte jag verkligen skapa nya kontakter men där var det precis som du skriver, att folk mest stirrade på en när man kom in och hälsade. Jättekonstigt faktiskt. De umgicks liksom bara med de som de redan kände. 

Har samma erfarenhet och har helt slutat delta i grupper och umgås med sådana människor.

Träffar barnens vänners föräldrar vid hämtning/lämning vid skola och när barnen umgås efter skolan. Jag umgås numera endast med folk som tar initiativ och ber mig om en "kaffe/lekdejt". De som gör så har ett genuint intresse av att umgås med just mig och då lägger jag gärna tid på att umgås med dem och sedan bjuda tillbaka vid lämpligt tillfälle. På så vis har jag sluppit känna mig utestängd i dessa grupper med, som du kallar dem, pretto morsor som stänger ute, mobbar och snackar skit bakom ryggen på varandra.

Ja öppna förskolan tyckte jag var trist. Trodde man skulle hitta nya bekanta där med barn i samma ålder men Nej. Precis sådär var det. Stirrade på en när man satte sig och kunde inte ens säga hej. Tycker även det var jobbigt att mitt barn som är glad och kontaktsökande inte heller fick något gensvar. Tycker det är naturligt att man säger hej och ler mot ett barn som kommer krypande och ler mot en. Särskilt på öppna förskolan. Men de bara tittade bort som om hon inte fanns. Dit gick man tydligen bara för att träffa folk man redan känner så jag gav upp. Jag skulle däremot inte gå med i en grupp där jag måste bjuda hem folk jag inte känner....hu. Bäst var min Bvc grupp för där alla var öppna för nya bekantskaper.

Tyvärr jag tycker också det kan vara så i mammagrupper. Det går mycket ut på att jämföra vem som är "bäst" och mindre om vänskap eller att stötta varann.

TS kan du inte hellre försöka få kontakt med en person i taget - kanske gå ut och gå tillsammans bara? Då är det ju lättare att skapa kontakt jämfört med om det är en hel grupp. Kan du inte annonsera på BVC efter en "promenadvän"? Om man klickar bra sen kan man ju också kanske träffas hemma och fika eller så.

Kolla Rullavagn.nu, där kan du hitta föräldralediga i din stad som faktiskt vill ses.

Vart finns du? Är också inflyttad i min stad, Sörmland :)

Welcome to sweden,

Ja det är väldigt sorgligt och dessutom destruktivt eftersom det spär på missförstånd och förutfattade meningar om diagnoser eller olika slags personlighets typer. Jaha du är en sån. ..jag förstår. ...typ. Alla andra får bära hundhuvudet för vad ett fåtal idioter hittar på eftersom de skyller på sin diagnos, dessutom är HSP ingen diagnos utan en personlighetstyp.

Att HSP skulle ligga till grund för att vara osocial är bara rent skitsnack och okunskap. HSP, high sincitivity person, innebär att man tar in mycket mer intryck än andra. Dvs hjärna får mycket mer intryck att bearbeta. För att förhindra överbelastning behöver dessa personer ibland dra sig undan för att ge kroppen tid att bearbeta alla intryck som öser in. Och det är anledningen till att de ibland kan uppfattas som osociala. Men under tiden som dessa personer inte "vilar" så fungerar de precis som alla andra, många ggr är de MER empatiska eftersom de uppfattar mycket mer subtila signaler som andra inte gör. På det sättet är HSP faktiskt en styrka och inte ett handikapp.

Att påstå att man inte ens kan hälsa på någon för att man är HSP är så jäkla urbota korkat och respektlöst mot andra HSP personer. Det är verkligen att ta på sig offerkoftan och skylla dåligt uppfostran, egoism och skitbeteende på en "diagnos" som inte ens är en diagnos

Jag syftade mer på den otroligt dåliga ursäkten att man är HSP som vissa kör med.

Vad gäller TS håller jag med dig fullständigt, det är ren utfrysning, sånt som man tyvärr ofta ser i skolan och dagis, tragisk att vuxna människor inte vet bättre, men å andra sidan så förstår man varför sånt skit förekommer i skolor, om vuxna inte vet bättre så lär deras barn inte heller göra det.

Jag håller fullständigt med. Är inne på mitt 12e år i Frankrike och blir fortfarande lika förvånad varje gång jag besöker Sverige hur otroligt oartiga och ohjälpsamma folk är i allmänhet. Hålla upp dörren för den som kommer efter? Finns inte. Resa sig på bussen/tunnelbanan för bättre behövande. Finns inte. Hälsa när man kommer in i en liten affär. Finns inte. Exemplen är otaliga. 

Jag har själv besökt Sverige höggravid och fått stå i 8 stationer på tunnelbanan med folk som undviker en med blicken för att slippa ge upp sin plats. Skulle ALDRIG hända i Frankrike.

Min mamma som har ett smärre handikapp och går med käpp, ramlade med sina matkassaren gång på en isfläck på busshållplatsen. Ett tjugotal människor stod och tittade på medan hon kämpade för att ta sig upp. Från andra sidan gatan kommer en man springande för att hjälpa henne upp. Gissa vilken nationalitet han hade? En ledtråd, han var inte svensk.

Sorry TS, för att jag kapar tråden men jag tror att mammorna i din grupp bara är typiskt svenska tyvärr.