Varför drömmer man om familj, hus, Volvo och hund?

Jag vill ha en trygg punkt som mina äventyr kan utgå ifrån.

Ja, jag har universitetsutbildning, make, barn, villa, volvo och vovve. Fast inte volvo, för vi har valt andra bilmärken. Det är min bas, min trygga grund som jag kan falla tillbaka på. Jag kommer till exempel aldrig i livet vara arbetslös mer än en kvart ungefär, tack vare min utbildning. 

Men jag ser det inte som lyckat på det sättet jag tror att du menar. Jag är inte "i mål" eller "klar" på något sätt. Och inte heller ser jag folk som bor i hyreslägenhet, har andra, lägre utbildningskrävande jobb eller inte har barn som misslyckade på något sätt. De har bara gjort andra val, ungefär som när jag och maken äter ute och han tar en fiskrätt och jag äter kyckling. Inget rätt eller fel, bara olika.

Intressat för övrigt det du säger om att du har haft en svår uppväxt, kanske till och med "maskrosbarn", och därför inte vill eller förstår "villa, volvo och vovve". Jag är själv maskrosbarn och det var en av anledningarna till varför jag redan som rätt ung drömde om just det, att kunna ha och skänka mina barn det jag själv inte hade som barn.

Jag tror att för många så kommer barnlängtan och längtan att rota sig med boende etc när man känner att man hittat rätt person att leva med. Alla får förstås inte barnlängtan ändå trots lyckligt förhållande så det är ju ingen garanti, men om man är singel tror jag att det är vanligt att inte känna någon barnlängtan men att den KAN komma smygande eller slå ner pang bom om man hittat kärleken.

Sedan måste man ju inte ha vare sig villa eller bil men för mig personligen är det mer att bil är smidigt att ha och jag vill ha hus för att få mer plats och jag vill ha en trädgård att grilla i och sitta och dricka kaffe i solen i. Men jag har aldrig använt vare sig facebook eller instagram så just att visa upp min familj på sociala medier bryr jag mig inte om men om vi går ut på stan med familjen ska självklart alla vara hela och rena, presentabla helt enkelt. Det vill jag själv vara när jag går ut bland folk (gärna hemma också när jag orkar) så jag ser inget konstigt i att mitt barn också ska se "välkammat" ut.

Men ja: kärlek, trygghet och utrymme för det man vill göra på sin fritid är väl svaret på frågan om man, barn, bil och villa. Att det tar tid från annat att ha barn, hus och trädgård är ju nackdelen men jag hoppas kunna ha råd med städhjälp och matkasse snart så blir det lugnare och enklare.

Tillägger dock att visst handlar dessa saker för många till viss del om status och så även för mig, så om du ärligt känner att du inte bryr dig ett dugg om status eller vad andra tänker om hur välkammad eller välklädd du är när någon du känner ser dig stan, eller vad andra tänker om hur och var du bor eller t ex vilken bil du har eller inte har så ska du ju känna dig genuint glad över det. Måste vara skönt och avstressande.

Själv är jag nog en liten skata som de flesta, dvs tycker om fina glänsande saker såsom att ha glansigt hår, fin hy, fina smycken, rena kläder i bra material, ren bil, rent hem, fina möbler, gärna en fin man och fina barn också . VAD man tycker är fint är ju till viss del individuellt men även där påverkas ju de flesta av andra men själva grejen att vilja ha saker omkring sig man själv tycker är fina är nog högst mänsklig. Jag skulle ibland vilja vara mer av en hippietyp som inte bryr sig om utseende och materiella ting men som sagt är bara en vanlig skata .

Om du skulle ha en kille som du trivs jävligt bra ihop med är det vanligt att man börja längta efter att bygga bo, köpa, kanske bygga hus eller köpa en schyst lägenhet, och senare kan barnen komma, ibland tidigare.
Hur som helst förstår jag om man inte vill ha det om man inte har något av det sedan innan, om du skulle ha ett barn men inget av det andra skulle du nog vilja ha det andra också för att det "hör till".

Det är absolut inte "målet i livet". livet är egentligen meningslöst och i människan existentiella kris så har de flesta kunnat resonera sig fram till att det där, hus, förhållande och barn är en någorlunda vettig sysselsättning.

Vet inte varför så många unga idag satsar på det, tror att det helt enkelt beror på att de är 90´talister   http://mingeneration.story.aftonbladet.se/chapter/90-talet/  

Många av mina vänner jobbade i Norge om somrarna och drog till Thailand och länder däromkring över vintern, hade inte ens en lägenhet.

När jag var 30 kände jag precis som du. Jag ville inte ha barn. Aldrig...

Vid 33 träffade jag min man och blev något så fruktansvärt kär, hela livet vändes upp och ner. Nu är jag 42. Gift, två barn, hus, kombi :) och jag är precis där jag vill vara.

Var sak har sin tid.

Njut av vad du vill just nu istället för att grubbla över vad andra vill.

Det verkar faktiskt som att du bryr dig väldigt mycket. Sättet du beskriver dina vänners familjebilder nedsättande och raljerande och tror att dom är skönmålande. Du verkar själv vilja ha det dom har. Men eftersom att du inte har det så intalar du dig istället att bilden är falsk.

De flesta andra ser sina vänners familje bilder och tänker " Dom ser lyckliga ut, va härligt!" Eller " söt unge" och scrollar vidare. Även om jag inte drömmer om att ex starta eget eller resa till sydpolen så kan jag se mina vänners bilder och glädjas över att dom är lyckliga. Inte börjar jag leta hål och hoppas att dom bakom fasaden är olyckliga.

Jag vet inte varför man drömmer om det redan i unga år, allt det där. Men ända sedan jag var barn har jag planerat för egna barn i alla fall: hur jag skulle vara som förälder, vad som är viktigt för mig och mina framtida barn.

Men jag var tillsammans med min man i 10 år innan vi skaffade barn. Ingen av oss ville ha barn i 20-årsåldern. Drömmen om hus kom när båda barnen var födda och det hände lite oroligheter i vårt bostadsområde (lägenheter). Då ville vi hitta en mer trygg plats för barnen att växa upp och vi ville att de skulle ha en trädgård att springa ut i när de själva ville, och inte bara när vi hade tid att vakta dem. 

Jag har ett jobb som är tryggt och kommer aldrig behöva vara arbetslös. Min man har en mer osäker karriär. Bättre lön, men företaget kan gå i konkurs om vi har otur och då vet man inte hur hans utbildning står sig. Har vi tur så funkar allt tills vi blir pensionärer.

Om han skulle förlora sitt jobb så måste vi kanske sälja huset och flytta till billigare boende. 

Vi har det bra och jag är nöjd. Men livet slutar aldrig vara spännande.

Jag skulle inte påstå att det är målet med livet att synas med perfekta tandrader på sociala medier, men antar du var lite ironisk TS?

Att drömma om hus och familj är väl inte så konstigt, vi är biologiska varelser och vi vill fortplanta oss och för det behöver man en partner. Alla däggdjur i naturen "boar in sig" när de ska para sig, har du säker sett på naturprogram på tv. Fåglar bygger sina bon, hundar och katter vill ha ett mysigt hörn osv. Vi är ju också biologiska varelser och vill ha det mysigt och ombonat, trygga området och framtiden för vår avkomma, precis som djuren.

Tycker din TS handlar om två olika saker: Att synas på sociala medier och se "perfekt" ut, och att skaffa hus, bil osv. Alla köper inte nyproducerade villor eller måste ha nya bilmodeller, många tycker det är alldeles utmärkt att inte lägga alla pengarna på detta. 

Att man inte vill ha barn är upp till var och en, att skaffa en partner är heller inte självklart för alla, gör som du vill TS. Alla är inte med på facebook eller Insta och lägger upp foton. I mitt facebookflöde är det sällan en massa perfekta hem, perfekta barn eller perfekta bilar som syns, jag tycker folk är "som folk är mest", det skrivs om influensan och vattkoppor, att man blivit sjukskriven men också om roliga saker som att man äntligen ska ta med barnen till Liseberg eller liknande. Jag tycker inte det är att skryta eller måla upp en "perfekt" bild. Det är liksom livet som passerar och nog kan man få dela med sig lite av det till andra om man vill? 

Sedan finns det säkert folk som gör som TS skriver, men att "alla" skulle vara som Mickan i Solsidan (dvs extrem materialist och bara vilja ha det allra senaste och synas med det), det går jag faktiskt inte med på, haha. 

Sen måste jag bara tillägga att det är en jäkla skillnad på att skaffa barn och att skaffa hus,bil och husdjur.