Gravid med syskon bf november-17
Varning för gnäll... jag befinner mig i något sorts psykiskt fritt fall just nu. Har gått med smärtsamma förvärkar i en vecka nu och knappt sovit mer än stötvis 1-2 timmar nattetid. Helt plötsligt känns allt bara som ett mörker! Är så rastlös men samtidigt orkeslös. Det är ensamt att vara hemma på dagarna. Men när jag hämtar barnen är jag bara tråkig och sur känns det som, kan ju inget kul hitta på med dem. Vill umgås med folk men ändå inte. Vill typ dra täcket över huvudet till förlossningen startar...
Är värkarna dygnet runt el mest nattetid?
Att inte få sova påverkas oss olika mycket men jag blir inte heller mig själv då och mår snabbt väldigt dåligt spykiskt på så vis att jag har svår att kontrollera tankarna och det blir mörkt som du säger. Att lägg på smärta och värk på det...ja då blir ingen glad, trevlig el social.
Vad säger din BM? Kan du få hjälp med barnen så du den tid du behöver själv? Har du varit ngn sväng på förlossningen för koll? Jag tänker på att detta inte är bra i längden då orken tryter inför förlossningen och även livmodern tröttas ut.