Vem hjälper män?
Sett flera klipp där man gjort tester på hur folk reagerar om en kvinna respektive en man slår varandra öppet, lägger pulver i drinken för att utnyttja eller råna osv.
Det är ett ganska ledsamt resultat där t.ex. nästan ingen till mycket få hjälper mannen. Inte ens i en så hjälplös situation som droger i drinken varnas mannen där styrka inte har något med det att göra, men vid det omvända i kön så blir hela stället alarmerat.
När jag i skolan så var det ingen som sa att jag som kille kunde söka hjälp, att jag som kille kunde gå in i väggen, att jag som kille kunde må dåligt. Allt man hörde var att tjejer mår dåligt, tjejer sliter ut sig, tjejer gör det o det, för tjejer finns den här hjälpen. Som kille upplevde man att det var inte för mig, jag var tvungen att stålsätta mig för att klara mig, det fanns liksom inga val, det var ju ingen som berättat det för mig, ingen som räckte ut handen om jag ramlade.
Nu har jag haft turen att ha haft en bra uppväxt och skolgång, men när jag tänker efter så visste jag knappt det fanns hjälp att få om jag hade behövt. Det var inte ok ens.
Mycket av det här har nog ändå format mig som man. Jag måste vara tuff, jag får inte ge mig, visa känslor osv. För det fanns sällan någon där som tillät mig något annat.
Feminismen idag sägs ju stå för både mäns och kvinnors problem och skapa en jämlikhet/jämställdhet. Feminismen för mig är väl både män och kvinnor som står för det och vill jobba för det. Alla kan inte jobba med det heller, lika lite som att alla kan jobba politiskt. Såklart alla kan hjälpa till på sitt sätt men alla har inte den makten som krävs för att göra de stora skillnaderna.
Trots det så ska det ju inte hindra en från att få ifrågasätta vad man jobbar med. På samma sätt som man måste få fråga vad politikerna jobbar med utan att själv vara i partiet.
Nu vet jag att feminismen inte är en lika fin grupp med stadgar om hur och på vilket sätt de ska jobba. Men trots det och massa individer så tycks man ändå vara ganska överens om vad som ska göras och vad man tycker när det kommer till kvinnor. Med vissa undantag, men ändå så är de flesta rätt synkade i sina tankar.
I min värld så har jag under många år mest sett pengar anslås åt kvinnor, grupper skapats åt kvinnor, skydd skapats åt kvinnor osv. Visst är det säkert fler problem som kvinnor kan ha och har haft, det är jättebra saker som skett så inge fel med det.
Men med min stora tro att feminismen också ska jobba för både mäns och kvinnors problem så måste man väl ändå ha tänkt tanken på hur och på vilket sätt ska vi förbättra för männen likaså. Om nu feminismen består av båda könen och vill båda könen lika så måste väl ändå den tanken finnas med på sin agenda.
Tyvärr så har jag inte sett så många saker förändras som ger mig en anledning till att våga visa mig svag, våga visa känslor, våga öppna mig för världen. Det finns ingen som verkar vilja ta emot mig på samma sätt om jag faller för att jag är man.
Så med ett stort intresse och samtidigt skulle det göra mig glad och mer hopp om livet om jag kunde få ägna den här tråden åt att få reda på vad feminismen gör eller dess individer för att hjälpa män att våga öppna sig, våga förstå att de också kan få hjälp, hjälpa män överlag, hitta män som mår dåligt osv.
Att bara som en del säger att tro att männens problem löser sig automatiskt när kvinnor har nått samma nivå som män är att komma undan lite för enkelt. Tänk om man skulle säga samma tvärtom. Jag tror inte män söker mer hjälp för att kvinnor är jämställda män. Man måste jobba aktivt med män och lära sig varför de inte söker hjälp t.ex.
Vad har man för tankar och ideer om hur det ska gå till. Vad för åtgärder tänker man sig. Vad gör man själv. Andra områden är också välkomna som hjälper män med männens problem inom valfritt område. Ordet är fritt.
