En fråga till er feminister

Hej,

Här kommer svar från en feminist...

Jag anser inte att en som inte kallar sig feminist, automatiskt försvarar kvinnoförtryck.

Däremot tror jag att den personen har en annan kunskaps- och upplevelsebakgrund, än den som kallar sig feminist, och kanske därför missar en del.

Jämför med en som nördar in på ett ämne, läser forskning, studerar under flera år, diskuterar och kanske doktorerar i t.ex. medicin. Vem kan mer - den som lagt ner sin själ i att studera, eller den som har personliga åsikter? Vem skulle DU lyssna på..?

Sen går det inte att generalisera de som kallar sig feminister/det som inte kallar sig feminister. Det vore att förenkla frågan för mycket. Människan är ju skapt för att vara olika, tänka olika och däri utvecklas. Hur vi går tillväga är upp till var och en.

Det som är intressant i den här tråden, är det som skrivs om manshat. Har inte läst en enda kommentar från feminister, om att hen hatar män.

Däremot förekommer det kvinnohat, i form och benämnande av feminister med olika skällsord och nedsättande kommentarer.

Håll bra ton i diskussionen så kan vi faktiskt komma någonstans och kanske uppnå någon slags samförståelse...

Hej,

Här kommer svar från en feminist...

Jag anser inte att en som inte kallar sig feminist, automatiskt försvarar kvinnoförtryck.

Däremot tror jag att den personen har en annan kunskaps- och upplevelsebakgrund, än den som kallar sig feminist, och kanske därför missar en del.

Jämför med en som nördar in på ett ämne, läser forskning, studerar under flera år, diskuterar och kanske doktorerar i t.ex. medicin. Vem kan mer - den som lagt ner sin själ i att studera, eller den som har personliga åsikter? Vem skulle DU lyssna på..?

Sen går det inte att generalisera de som kallar sig feminister/det som inte kallar sig feminister. Det vore att förenkla frågan för mycket. Människan är ju skapt för att vara olika, tänka olika och däri utvecklas. Hur vi går tillväga är upp till var och en.

Det som är intressant i den här tråden, är det som skrivs om manshat. Har inte läst en enda kommentar från feminister, om att hen hatar män.

Däremot förekommer det kvinnohat, i form och benämnande av feminister med olika skällsord och nedsättande kommentarer.

Håll bra ton i diskussionen så kan vi faktiskt komma någonstans och kanske uppnå någon slags samförståelse...

Hej,

Här kommer svar från en feminist...

Jag anser inte att en som inte kallar sig feminist, automatiskt försvarar kvinnoförtryck.

Däremot tror jag att den personen har en annan kunskaps- och upplevelsebakgrund, än den som kallar sig feminist, och kanske därför missar en del.

Jämför med en som nördar in på ett ämne, läser forskning, studerar under flera år, diskuterar och kanske doktorerar i t.ex. medicin. Vem kan mer - den som lagt ner sin själ i att studera, eller den som har personliga åsikter? Vem skulle DU lyssna på..?

Sen går det inte att generalisera de som kallar sig feminister/det som inte kallar sig feminister. Det vore att förenkla frågan för mycket. Människan är ju skapt för att vara olika, tänka olika och däri utvecklas. Hur vi går tillväga är upp till var och en.

Det som är intressant i den här tråden, är det som skrivs om manshat. Har inte läst en enda kommentar från feminister, om att hen hatar män.

Däremot förekommer det kvinnohat, i form och benämnande av feminister med olika skällsord och nedsättande kommentarer.

Håll bra ton i diskussionen så kan vi faktiskt komma någonstans och kanske uppnå någon slags samförståelse...

Relationsvåld.
Det finns en massa studier som visar att det är lika vanligt med en kvinnlig förövare som en manlig,det förekommer även relationsvåld hos samkönade par t,ex lesbiska.För mig är det en självklarhet att alla oavsett kön eller sexuell läggning som lever i destruktiva förhållanden ska bli sedda,hörda och hjälpta detta tänk arbetar stora delar av feminismen aktivt emot dvs feminism står i denna fråga för ojämställdhet.
Vi hade för något år sedan en svensk kvinnlig forskare som ville lyfta fram detta jämställda och humanistiska perspektiv gällande relationsvåld,hon fick då massiv kritik från feminister för detta som menade att man endast ska tala om mäns våld mot kvinnor och ingenting annat,tyvärr gjorde denna kritik att den kvinnliga forskaren bad om ursäkt för att hon lyft fram detta och drog sig undan från debatten.Om feminismen stått för jämställdhet så hade man självklart inte aktivt arbetat emot detta jämställda och humanistiska tänk.
Förövrigt är jag en han inte en hon.

Vilka fakta baserar sig de studierna på?

Mäns utsatthet för våld i nära relationer

Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om mäns våld mot kvinnor. Samtidigt visar undersökningar att även hetero- och homosexuella män utsätts för våld av sina partner och andra familjemedlemmar.

Det finns studier där män och kvinnor rapporterar lika stor utsatthet för våld av en partner. Men forskningen visar att det rör sig om olika typer av våld.

Våldets karaktär

Det är vanligare att män som utsätts för våld i nära relationer uppger att de har utsatts för psykiskt snarare än fysiskt våld. Det kan handla om verbala angrepp (förlöjligande och mobbning), isolering (social eller ekonomisk), svartsjuka, hot om fysiskt våld, hot om skilsmässa och förstörelse av personlig egendom.

Kvinnor utsätts oftare än män för grovt och upprepat våld från en partner. När det gäller lindrigare former av våld (som att bli knuffad, få saker kastade på sig eller bli dragen i håret) drabbas män och kvinnor i liknande utsträckning.

Det är vanligare att kvinnor utsätts för sexuellt våld i nära relationer. Men män utsätts också för sexuellt våld (framför allt i samkönade relationer) som kränkande sexuella handlingar, våldtäktsförsök och våldtäkt.

Omfång

Män är sammantaget mer utsatta för våld än kvinnor. Dock sker våldet mot män oftare i offentliga miljöer och mer sällan i nära relationer.

Studien ?Våld och hälsa ? En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa? från 2014 visar att 14 procent av kvinnorna och 5 procent av männen någon gång efter 18 års ålder hade blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i en pågående eller avslutad parrelation. 20 procent av kvinnorna och 8 procent av männen uppgav att de utsatts för upprepat och systematiskt psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner. Studien visar också att cirka 7 procent av kvinnorna och 1 procent av männen blivit utsatta för sexuellt våld av en aktuell eller tidigare partner någon gång efter 18 års ålder.

kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/418/NCK-rapport_prevalens_Vald_och_halsa_www.pdf

2014 kom också den norska studien "Vold og voldtekt i Norge". Den visade att drygt 9 procent av kvinnorna och knappt 2 procent av männen hade utsatts för allvarligt fysiskt våld. Cirka tio gånger fler kvinnor än män hade utsatts för sexuellt våld av en partner (5,5 respektive 0,5 procent).

www.nkvts.no/rapport/vold-og-voldtekt-i-norge-en-nasjonal-forekomststudie-av-vold-i-et-livslopsperspektiv/

En kartläggning gjord av Brottsförebyggande rådet 2009 visade att en av sex personer som utsätts för våld i nära relationer i Sverige är en man.

nck.uu.se/kunskapsbanken/sokresultat-kunskapsbanken/&librisId=&swepubId=

En annan kartläggning från Brå 2014 visade att kvinnor och män i lika stor utsträckning varit utsatta för våld i nära relation under det studerade året, 2012. Även om utsattheten under 2012 verkade jämnt fördelad mellan kvinnor och män var det vanligare att kvinnor utsatts för grövre våld och hade betydligt större behov av hjälp och stöd, framför allt sjukvård. De var också mer återkommande utsatta för fysiskt och psykiskt våld i en nära relation än män var. 

nck.uu.se/kunskapsbanken/sokresultat-kunskapsbanken/&librisId=&swepubId=

Få män anmäler

Nordisk forskning visar att män framför allt anmäler våld de utsatts för av en partner om våldet är återkommande och allvarligt. Detta stämmer överens med svenska undersökningar, som visar att relationen till gärningspersonen och graden av våld har betydelse för om brottet polisanmäls eller inte. Ju grövre våldet är i en nära relation desto större är sannolikheten att våldet anmäls.

Men tabu och rädsla för att inte bli trodd gör att många våldsutsatta män inte anmäler det våld de utsatts för. Enligt Brottsförebyggande rådets kartläggning från 2009 har män som blivit utsatta för våld i nära relationer betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld. Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör.

nck.uu.se/kunskapsbanken/sokresultat-kunskapsbanken/&librisId=&swepubId=

Att som man vara utsatt för våld i en nära relation kan ofta ses som motsatsen till den förväntade mansrollen där mannen förväntas vara stark nog att försvara sig. Detta leder till att många män försöker lösa sin situation på egen hand utan att söka hjälp utifrån.
Bemötande

Det är betydelsefullt att hälso- och sjukvårdens personal har kunskap om hur de ska bemöta och hjälpa våldsutsatta män. Att rutinmässigt ställa frågan om våld till alla som söker sjukvård innebär en viktig möjlighet att få kontakt med män som är eller tidigare har blivit utsatta för våld i nära relationer.

nck.uu.se/kunskapsbanken/sokresultat-kunskapsbanken/&librisId=&swepubId=

nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/mans-utsatthet-for-vald-i-nara-relationer/

Våld i hbtq-relationer (homo-, bi-, trans-, queer-) är ett problem som uppmärksammats inom forskning och praktisk verksamhet först de senaste tjugo åren. Det finns flera likheter med det våld som förekommer i heterosexuella relationer, och även den gradvisa isoleringen och normaliseringen av övergreppen är likartade.

Dessutom är förövarens motiv och mål med våldsutövningen, att ta och upprätthålla makt och kontroll över den utsatta, snarlika. Våldsutsatta i samkönade relationer kan dock ha en särskild sårbarhet till följd av den heteronorm som dominerar i samhället, och hbtq-personer kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser.
Hbtq-personers utsatthet

Det är svårt att uttala sig om hur vanligt förekommande våld i samkönade relationer är. Eftersom det inte finns uppgifter om hur stor del av befolkningen som lever i samkönade förhållanden eller identifierar sig som hbtq-personer går det inte att basera omfångsundersökningar på ett representativt urval. En svensk omfångsundersökning med fokus på samkönat våld visar att 24,9 procent av de tillfrågade utsatts för någon form av psykiskt, sexuellt och/eller fysiskt övergrepp i en nuvarande eller före detta parrelation. Det är likartade resultat som framkommer i studier av kvinnors utsatthet av våld i heterosexuella relationer.
Våldets uttryck och mekanismer

Specifikt för våld i samkönade relationer kan vara dels de strategier som förövaren använder för att utöva kontroll, dels de sammanhang inom vilka våldet äger rum. I samkönade relationer är fokus för våldsutövandet främst den våldsutsattas identitet som hbtq-person, särskilt om hon eller han inte lever öppet med sin sexuella läggning. Hot om att ?avslöja? partnerns läggning eller att spela på den våldsutsattas rädsla för att utsättas för homofobi om denne söker hjälp är exempel på hur förövaren kan isolera och bryta ner partnern. Det kan även leda till internaliserad homofobi, det vill säga att den utsatta internaliserar omgivningens eller förövarens homofientliga och/eller heteronormativa syn på den egna identiteten.
Kunskapsbrist och stereotypt bemötande

Brist på kunskap om våld i samkönade relationer inom exempelvis sjukvård och socialtjänst leder till att våldet ofta betraktas som mindre allvarligt och därmed riskerar att trivialiseras. Forskning om våld i samkönade relationer har fokuserat på lesbiska kvinnors utsatthet i relationer, vilket medfört att det finns stora kunskapsbrister om homosexuella mäns utsatthet för våld, liksom om bisexuella och transpersoners utsatthet generellt. Ökade kunskaper om våld i samkönade relationer och våldsutövningens uttryck och mekanismer är av stor vikt för att den våldsutsatta ska tas på allvar och få ett bemötande som tar hänsyn till hennes eller hans specifika utsatthet som hbtq-person.

Det är den första undersökningen av sitt slag att mäta svaren från båda könen parallellt, och resultaten överraskade, men är samstämmiga, enligt forskarna.

? Det är förvånande att män rapporterar en stor utsatthet för våld. Åtta till elva procent uppger att de misshandlats fysiskt av sin partner under det senaste året, och det tycker jag är mycket, säger Gunilla Krantz, professor vid institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin.

Antalet kvinnor som uppgav att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året av en partner var åtta procent, alltså ungefär på samma nivå som männen. Samtidigt uppger en större andel ? hela 64 procent av männen som utsatts för våld, att de också utövar våld mot sin partner. Motsvarande siffra bland kvinnor är 40 procent.

Fler kvinnor uppger att de har misshandlat i självförsvar, medan männen i större utsträckning hävdar att de blivit sårade eller kränkta och därför använt våld.

www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-ofta-utsatta-for-fysiskt-vald-i-relationer/

Ungefär tio procent av alla barn i Sverige har upplevt våld i hemmet någon gång och fem procent har gjort det ofta. Många barn som upplever våld blir också själva slagna. Intervjustudier visar att tystnad ofta präglar barns reaktioner på våldet, vilket kan leda till att traumat osynliggörs och att skammen flyttas från förövaren till offret.

De hot som uttalas i samband med misshandel upplevs ofta av barn som mycket allvarliga, vilket medför att barnen lever med ett dödshot mot modern som de upplever som verkligt. Barn som genomgår behandling för att bearbeta sina erfarenheter av våld har beskrivit en värld fylld av oro. Möjligheterna till förändring upplevs av barnen i många fall som mycket små.

nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/barn-som-upplever-vald/

Mäns våld mot kvinnor är en av de vanligaste orsakerna till kvinnors ohälsa, enligt WHO och FN. Men hur många som är utsatta, och hur våldet ser ut, är svårt att få en enhetlig uppfattning om. Bland annat påverkas uppskattningarna av hur våldsutsattheten studeras, vilka metoder som används, vilka frågor som ställs och vilka avgränsningar som görs.

Våldsutsatthet kan mätas på olika nivåer och genom olika metoder. Resultat kan baseras på utdrag ur patientregister eller den officiella kriminalstatistiken. Våldsutsatthet kan också mätas genom populationsbaserade brottsofferundersökningar och prevalensstudier som efterfrågar utsatthet för våld i befolkningen eller i en särskild grupp. Eftersom metoder skiljer sig åt bör jämförelser av olika datakällor göras med försiktighet.

nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/att-mata-vald/

Radikala feminister har tagit patent på "sanningen" om våld och misshandel i hemmet. Det menar skribenten, debattören och socialantropologen Petra Östergren. Hon säger att det är vanligt att kvinnor blir slagna av sin lesbiska partner och att kvinnor slår sina män.

- Men radikalfeministerna förnekar den verkligheten. Därmed osynliggörs en stor grupp människor vars erfarenhet skulle kunna leda till att vi får verkligt fungerade redskap för att motverka misshandel och sexuella övergrepp även mot kvinnor, säger Petra Östergren.

Professorn och feministen Eva Lundgren, en av landets främsta genusforskare, har under många år forskat om mäns våld mot kvinnor. Hon påpekar att männens våld är mycket mer omfattande, grövre och betydligt allvarligare än den aggressivitet kvinnor kan visa i ett förhållande.

- Men för den skull ska man inte förneka att även en kvinna kan slå och kränka sin partner. Det borde inte finnas någon risk att det manliga våldet förnekas bara för att även kvinnor kan vara våldsamma. Men så är det. En del debattörer för ett resonemang som har lite av "tabloidfeminism" över sig. Syftet verkar bara vara att skapa rubriker och får läsarna att tro att kvinnors våld är minst lika vanligt som mäns våld, säger Eva Lundgren.

För ett par veckor sedan berättade Insidan om kvinnors våld mot sin partner. Bland annat beskrev Daniel om hur han under ett par år blivit slagen och psykiskt förnedrad av sin dåvarande flickvän - men att han inte vågade berättade vad han varit med om. Ingen skulle ju ändå tro honom.

Petra Östergren, som bland annat skriver och forskar om feminism, känner igen sig. Även hon har upplevt att män som blir slagna av sina kvinnor inte tas på allvar. Under flera år höll hon tyst om det kvinnliga våldet i både heterosexuella och homosexuella förhållanden.

- Jag lärde mig tidigt att vi lever i en könshierarki där männen står överst och kvinnorna underst; männen har all makt och behärskar juridiken, ekonomin, kulturen, sexualiteten ... Och eftersom männen har makten misshandlar de och våldtar kvinnor. Det är makten som får dem att slå och det är på grund av våldet som makten består.

I mitten och slutet av 1980-talet lärde Petra Östergren ut självförsvar till kvinnor. Bland annat höll hon en särskild kurs för lesbiska kvinnor. Flera av dem berättade att de blivit kränkta och misshandlade av sin partner. Senare besökte Petra Östergren flera centrum i USA och Australien för personer som blivit misshandlade i samkönande förhållanden.

- Så en dag fick jag ett brev från en man som blev slagen av sin fru. Jag svarade kort att det väl var möjligt, men att min uppgift var att hjälpa kvinnor och inte män. Min solidaritet med våldsutsatta var väldigt begränsad.

Samtidigt säger Petra Östergren att hon mycket väl kände till att mödrar slår sina barn samt att misshandel och våldtäkt förekommer även bland homosexuella och att män blir slagna av sina fruar.

- Jag teg om män som blivit utsatta och upprepade ständigt samma radikalfeministiska ramsa. Männen slår för att de har makten och genom att slå bevarar de denna makt. Genom att omprogrammera männen skulle man få slut på våldet.

Petra Östergren märkte att det inte fanns någon skillnad mellan hur lesbiska kvinnor och heterosexuella män som blivit slagna av sina partner beskrev sina upplevelser. De nämnde samma mönster av kontroll, hot, övervakning, bestraffningar, svartsjuka - och fysiskt våld.

- Det är inte mindre kränkande för att en man blir slagen av en kvinna. Homosexuella kvinnor som blir misshandlade är precis lika rädda som heterosexuella när de lämnar den som slår dem.

Män beskrivs fortfarande som starka, aktiva och våldsamma, enligt Petra Östergren. Kvinnor däremot skildras som passiva, mjuka och fredsälskande.

- Tystnaden kring det kvinnliga våldet skadar en verklig jämlikhet mellan könen. En kvinna som slår är psykiskt sjuk, en man som slår visar sitt rätta ansikte. Det finns ett antagande om den naturliga kvinnliga godheten. Om en kvinna bryter det mönstret anses hon lida av en psykisk störning, hävdar Petra Östergren.

Genusforskaren Eva Lundgren är professor i sociologi vid Uppsala universitet och specialiserad på feministisk teoribildning och våldsforskning. För tre år sedan presenterade hon den uppmärksammade rapporten "Slagen dam", som visar att manligt våld mot kvinnor är betydligt vanligare än de flesta tror.

Enligt Eva Lundgren hänger dagens mansroll intimt samman med en våldskultur där våldet hör till vardagen. Hon talar om våldet som en "könskonstruerande arena" för många män. Mannen befinner sig generellt sett i en överordnad ställning och kvinnan i en underordnad. Men detta strukturella förhållande innebär inte att alla "individuella män" är tvungna att slå eller att en kvinna aldrig kan bruka våld och visa aggressivitet, fortsätter hon.

I ett förhållande med ett systematiskt våld där kvinnan står för misshandeln är mekanismerna desamma som när en man slår sin partner, enligt Eva Lundgren. Det handlar om makt, beroende och kontroll och ofta om en längtan efter bekräftelse från den som kränker.

- Jag betvivlar dock att våld än så länge är den huvudarena där kvinnor skapar sin kvinnlighet. Generellt sett misshandlar kvinnor sällan systematiskt, deras våld sker ofta efter att de själva utsatts för våld. De är ofta så våldsutsatta att det handlar om liv och död när de slår tillbaka.

Det är viktigt att lyfta fram förklaringar till allt våld, även kvinnors, menar Eva Lundgren. Kvinnors våld får dock aldrig tas som intäkt för att ignorera det manliga våldet. Det är ett betydligt allvarligare problem - i hela samhället men framför allt för alla utsatta kvinnor, påpekar hon.

- En del forskare har presenterat data om hur vanligt det är att män blir misshandlade av sin kvinnliga partner. Insidan har redovisat några av dem. Men resultaten missbrukas ofta och tas som intäkt för att nonchalera våld mot kvinnor, enligt Eva Lundgren.

Psykologen och psykoterapeuten Joakim Wolkerts har också intresserat sig för kvinnors våldsutövning. Detta är ett försummat kapitel, säger han.

- Jag har flera vuxna manliga patienter som berättat vad de utsatts för av sina mödrar under barndomen. Andra berättar att de blivit slagna eller psykiskt kränkta av sina kvinnor. Jag tror att det finns ett stort mörkertal när det gäller kvinnligt våld.

- Problemet erkänns inte av forskare, politiker eller de som arbetar med social omsorg. Många män vågar inte berätta om sina upplevelser - det är skamfullt för en man att bli slagen av sin kvinna. De som berättar blir ofta inte trodda och ibland blir de anmälda för misshandel när de försvarat sig.

För två år sedan gav bokförlaget Prisma ut "Våldets Psykologi". Tillsammans med Monika Bogren var Joakim Wolkerts redaktör för antologin som bland annat tar upp hur en våldsam person tänker och fungerar. Ett avsnitt i boken handlar om kvinnors våld.

- Vi försökte hitta en svensk forskare som kunde skriva om detta ämne, men vi hittade ingen, säger Joakim Wolkertz. Till slut fann vi dock Anna Motz, en engelsk psykolog och psykoterapeut som arbetat mycket med just aggressiva kvinnor.

Anna Motz har lång erfarenhet av engelsk rättspsykiatri med kvinnliga våldsbrottslingar som specialitet. Hon arbetar på en säkerhetsavdelning för psykiskt sjuka och våldsbenägna patienter. Hon har bland annat skrivit "The psychology of female violence - crimes against the body", en uppmärksammad bok om kvinnligt våld.

Enligt Anna Motz förnekas ofta det kvinnliga våldet. Kanske för att det hotar traditionella och idealiserade uppfattningar om moderskap och kvinnlighet. Ytterligare ett skäl kan vara att kvinnors våld vanligen utövas i den privata sfären; aggressionen riktas mot en partner, mot dem själva eller mot deras barn.

I sitt bidrag i boken "Våldets psykologi" skriver Anna Motz om förnekandet av kvinnors våld:

"Jag anser att det är en i grunden farlig social attityd som kan leda till nedsvärtning av kvinnor som beter sig våldsamt så att de anses omänskliga och ´onda´ ...".

www.dn.se/insidan/feminister-har-olika-syn-pa-kvinnors-vald/

Mörkertal är Mörkertal. De är inte fakta. Förstår du varför?

Genom att aktivt ta ställning mot och motverka manshatare och extremister istället för att se åt andra hållet eller ta dem i försvar. Helt enkel visa omvärlden att feminism inte behöver vara detsamma som manshat och extremism

Nja. Nej. Jag tror bara att de inte har nån koll på begreppet riktigt.