sextiotalist skrev 2017-08-21 07:44:12 följande:
Nu har jag följt tråden och ja, mina "fördomar" bekräftas.
Det är inte ett heltidsarbete att vara hemmafru, för då skulle man inte ha tid med nagelförlängningar och jaga dammkorn med förstoringsglas.
Visst, man kan ha ett genuint intresse i att laga komplicerade maträtter, heminredning, mode och skönhetsbehandlingar. Man kan ha ett genuint äkta intresse att se vacker ut för sin partner. Men fortfarande är det inte ett arbete, det är ett fritidsintresse.
Personligen funderar jag på att arbete tills jag blir 67, dels för att jag gillar mitt arbete, men samtidigt misstänker jag att jag skulle bli rätt otrevlig om jag var tvungen att sluta redan vid 65. En nedtrappning, absolut.
Jag är alltså närmare pension än många andra här och jag inser att jag måste skaffa ett genuint äkta intresse för att stå ut att vara pensionär.
Jag kan inte ha långa naglar, skulle inte kunna fixa i trädgården då. Bara för att man är hemmafru behöver man inte vara fixerad vid skönhet och mode. Jag sminkar mig inte ens. Visst, hemmafru är inte ett heltidsjobb men som jag skrev tidigare delar man oftast inte på sysslorna utan gör det själv. Pga att det inte är ett klassiskt arbete har vi inte heller någon pension, skilde vi oss har jag stora ekonomiska problem. Att gå från ekonomiskt oberoende till att jobba på Pressbyrån är ett stort steg. Att flytta från 600 kvm till en tvåa likaså. Det är inte bara ett liv i lyx och "slapphet" (som ngn skrev) man väljer utan också en stor risk. Både plus och minus. Men så länge jag går upp på morgonen och sköter det jag under dagarna för att allt ska rulla på tycker jag det är en form av jobb. Så länge det är han som drar in pengarna är resten mitt ansvar.
