Vi som vill plussa i september
Hoppar in här från förra månadens tråd!
Är 25 år och är nu på försök 17 med första barnet. Ska på första mötet inför utredning den 14/9! Hoppas på många fina plus den här månaden inkl mig... :)
Äl 8/9
Bim 23/9
Hoppar in här från förra månadens tråd!
Är 25 år och är nu på försök 17 med första barnet. Ska på första mötet inför utredning den 14/9! Hoppas på många fina plus den här månaden inkl mig... :)
Äl 8/9
Bim 23/9
wow, vilken känsla det måste vara att kunna känna symptom så tidigt! Häftigt! Håller tummarna att det är riktiga symptom :) Vilket försök är ni på?
Jag har alltså väääldigt mycket mens första dagen. Sedan andra-tredje är det typ borta. Haft så sen p piller stop (över ett år sen). Någon mer med så konstig mens?? Allt kommer liksom på en dag :/
Nån här som också tagit ut p-stav eller annat prev. ?
ar någon av er provar salt testet ?
Du kissar i en behållare
Och sedan häller du lite Salt i en annan
Du håller i ditt urin i den med salt och tydligen ifall det blir så här så är man gravid ?
Har någon testat?
Slog mig idag....
mina två senaste graviditeterna har jag drömt den natten jag blivit befruktad att jag var gravid. Med dottern "gjord" januari 2008 samt senast med sonen "gjord" augusti 2016.
Och i fredags, på ÄL-dagen drömde jag på natten att jag var gravid igen! Hoppas hoppas att är en sanndröm igen!
Ska försöka hålla mig från att testa tills fredag nästa vecka, 1 dag före BIM ("missbrukar" gravtest annars...)
Hörni, hur länge har man äl-flytningar egentligen? Äl-testet visade inte tillstymmelse till stegring, min app säger att det är en vecka kvar, men idag har jag haft äl-flytningar. Vad ska man tro om det?
Bim-6 och har inte det minsta tecken på att vara gravid. Trodde aldrig att jag som frisk 25 åring skulle stå här och uppenbarligen inte kunna bli gravid utan hjälp från vården. Det är tragiskt och så jävla orättvist!!
Jag är så trött på att höra "Det kommer när det kommer. Du kommer bli gravid. Du är ung & har många år kvar."
Nu har vi försökt 17 månader utan resultat & jag orkar snart inte mer.
Min dröm om att få två barn innan 30 har ändrats till en dröm om att få ETT barn. Ge mig bara mitt barn så kommer mitt hjärta bli helt igen.
Jag har ALDRIG varit med om denna frustration och jobbiga väntan, mina fyra barn till trots - de har liksom blivit till halvt/helt oplanerade.... Och NU när vi verkligen vill och försöker få till en femma, då tar det sig inte :( :( Började förra månaden, så bara andra försöket - men ja, det känns hopplöst och jobbigt! Jag blev ju gravid bara min man typ "skaka i kalsongerna" bredvid mig...
har varit gravid sju ggr sammmanlagt, alla sju gånger lika oplanerade... Jag har fyra barn jag älskar mest av allt - men min kropp och hjärna SKRIKER efter en liten femma.
Känns som att kroppen "straffar mig" för de tre aborter jag gjort :( :(
Och däääär började mina spottings. Fy fan vad jag hatar detta. Känner mig fruktansvärt värdelös som inte ens kan bli gravid med första barnet.
Nästa blir försök 18.
Tänk er 18 månader, det är 1 1/2 år av ständig sorg och frustration att det aldrig tar sig.