Vi som planerar graviditet hösten/ vintern 2017

Vilken stegring från igår till idag. De ser nästan ut som jag kommer få positivt på ägglossning till helgen eller vad säger ni? Vi börjar sexa redan idag och hoppas på att jag får ägglossning så kanske de tar sig, håller tummarna ????

Jag hakar på.. lite i smyg typ.. Känns så ovant att prata och läsa om för min del. Registrerade mig här häromdagen för att jag och sambon börjar närma oss beslutet om att försöka skaffa vårt första barn ihop. Det känns läskigt och pirrigt. Vet inte riktigt när jag ska ta klivet och "hoppa".. alltså, jag slutade med p-piller och satte in en kopparspiral redan i februari för att jag ville "rensa ut" gammalt skräp. Har sen dess haft väldigt punktlig mens så det känns som grejerna funkar :)

Bara osäker på när jag ska plocka ut spiralen.. första barnet och jag har aldrig riktigt varit sådär barnkär som jag ser att många av mina vänner är. Men ändå längtar jag lite efter en egen liten skrutt.. :) Hoppas på lite pepp och stöd längs vägen :)

Välkommen! :) låser perfekt att dina mens är punktligt och att du har renast ut kroppen redan. De är bara att köra när ni är redo. Vet inte hur de ser ut hos er med ibland lan de vara lång tid till besök hos bm så om ni planerar att försöka inom 1-2 månader hade jag ringt redan nu och fått tid. Trots att ens mens är punktligt behöver de inte betyda att man blir gravid direkt tyvärr! Så om du känner längtan efter en bebis så säger jag kör.

Man behöver inte vara barnkär innan man skaffar barn, jag livar dig du kommer vara överkör i ditt barn ändå ;) lyckta till när ni bestämmer er för att plocka ut spirlen jag följer gärna din resa :)

Tack snälla :) Sambon tycker att vi ska rycka ut spiralen med en gång haha.. Han har ett barn sen innan som bor hos oss större delen av tiden. Så det är inte helt främmande för oss, även om det nu blir mitt första. Lite så jag känner, som du säger, om vi ändå tänkt inom någon/några månader.. då är det kanske lika bra att få spiralen urplockad så snart det går :)

Tack vad gullig du är :) Känns redan tryggare när man läser om så många som är i samma sits :)

Välkommen! :)

Jag tog som tidigare skrivit ut spiralen för tre veckor sedan och har ännu inte fått igång mensen. Såg idag på ett UL att det inte riktigt är på gång ännu heller. Så det kan ju vara en väntetid innan ni kan börja försöka ändå =)

Förlåt om jag kapar tråden.. Men känslorna har verkligen åkt bergodalbana idag. Från att ha haft bra samtal med sambon (han är kanon, verkligen, så där finns ingen tvekan), nästan bestämt oss för att det är dags att börja försöka, känt mig förväntansfull och positiv till att nu vara orolig och ledsen. Det känns tufft med ett så stort beslut framför sig. Är det någon annan som brottas med liknande tankar? Eller tuffar alla på framåt mot målet, hela tiden glada och inte minsta tveksamma? Jag känner mig just nu bara osäker, rädd och ledsen.. Jag vill, men vill inte.. och så vill jag igen..

Hej, har längtat o planerat i flera år o nu äntligen när jobb o boende har stabiliserat sig så är det dags! Idag blev första försöket, har ätit folsyra i 1,5 månad o varit ppillerfri i två månader. Min svägerska prickade in typ första gångerna medan min väninna försökte i över ett halvår.....

Lycka till! Hoppas det tar sig a.s.a.p för oss alla! ????

Hej!

Jag är helt ny här på fl! Jag och min sambo tänker försöka på vårt första barn i höst! Vi har längtat länge, men min sambo har pluggat så vi har väntat eftersom vi vill ha lite stabilare ekonomi.

Jag började med natural cycles i augusti efter att ha ätit Yasmin i över tio år. Nu hoppas jag kroppen ska börja fungera som den ska snarast så vi kan köra. Hade enligt appen ägglossning förra veckan så inväntar nu första riktiga mensen. (Vi hade inte oskyddat sex vid den äl)

Hoppas verkligen på set här, tänker på det varje dag och längtar efter att planera nästa år med en graviditet. Samtidigt som jag är livrädd för att det inte ska gå och jag ska bli deprimerad och ledsen. Mycket upp och ner kommer det bli i höst. ????

Eftersom det är första barnet så tror jag att den rädslan kommer att finnas i bakhuvudet en lång tid. Man kommer väl aldrig känna sig hundra procent redo, hela ens liv är påväg att förändras till något främmande. Jag och min sambo har försökt sen januari 2017 men med ett rätt avslappnat tänk typ "blir det så blir det". Jag blev gravid och då började man fundera på vad man hade gjort egentligen. Behöver vi ny lgh, tjänar vi tillräckligt, är vi redo att "ge upp" vissa saker i livet i några år framöver? Så jag slets mellan enorm lycka och frågor om vi verkligen var redo.

Sen slutade den graviditeten i missfall. Då kom det fram - vi blev helt knäckta. Vi grät tillsammans i flera dagar och det kändes som att hela livet saknade mening igen. DÅ förstod vi hur mycket vi vill detta. Det fanns liksom inget annat än att skaffa barn. Nu är vi helt inställda på att det är barn vi vill ha och hoppas på att jag snart är gravid igen :)

Summan av det är att man inte alltid vet om man är redo men känner man ändå ett litet sug efter barn och man är överens i sitt förhållande - KÖR!

Ja det är ju typ samma frågor som snurrar här, är jag redo, är det rätt tid - finns det ens en rätt tid, ska vi spara mer pengar först.. Egentligen kanske det är ursäkter bara för att jag tycker att det är läskigt att kasta sig in i något stort och nytt. Vi har hus som vi trivs i, men vi vill inte bo där hela livet utan letar hela tiden efter något större, men det borde ju inte vara avgörande för om vi ska skaffa barn nu eller sen. Vi har båda heltidsjobb med bra löner, bra bil, tryggt förhållande. Ja det är bara jag som stoppar upp det hela.. Hade jag blivit oplanerat gravid nu så hade det kanske känts lättare att bara köra på, vi har ju ändå pratat om det ett tag. Men beslutet ligger på mig just nu.

Hur som helst, jag ringde bm idag men fick en telefontid på måndag. Tänkte boka tid för att ta ut spiralen. Det går ju att skydda sig på andra sätt om det är så att jag får kalla fötter och vill vänta lite till.. :)