Nu börjar mina förberedelser inför första graviditeten. Det man kan läsa på internet är att man kan förbereda genom att äta rätt och motionera.
Är det fler som ska börja försöka i höst? Vill ni följas åt?
????
Ja det är ju typ samma frågor som snurrar här, är jag redo, är det rätt tid - finns det ens en rätt tid, ska vi spara mer pengar först.. Egentligen kanske det är ursäkter bara för att jag tycker att det är läskigt att kasta sig in i något stort och nytt. Vi har hus som vi trivs i, men vi vill inte bo där hela livet utan letar hela tiden efter något större, men det borde ju inte vara avgörande för om vi ska skaffa barn nu eller sen. Vi har båda heltidsjobb med bra löner, bra bil, tryggt förhållande. Ja det är bara jag som stoppar upp det hela.. Hade jag blivit oplanerat gravid nu så hade det kanske känts lättare att bara köra på, vi har ju ändå pratat om det ett tag. Men beslutet ligger på mig just nu.
Hur som helst, jag ringde bm idag men fick en telefontid på måndag. Tänkte boka tid för att ta ut spiralen. Det går ju att skydda sig på andra sätt om det är så att jag får kalla fötter och vill vänta lite till.. :)
Jag har alltid sagt att jag vill ha minst två barn. Nu har jag ett barn, med en annan än den man jag lever med. Han i sin tur har två barn sedan tidigare. Så helt plötsligt har vi tre barn hemma varannan vecka, ett på heltid. Även om jag fick tre barn istället för två så känner jag verkligen att jag vill ha ett till! Dels för att mitt barn ska få ett syskon om något skulle hända med familjekonstellationen som den ser ut idag. Jag vill inte att mitt barn ska behöva vara själv när h*n blir äldre osvosv.
Men trots min fruktansvärda barnlängtan så velar jag på som aldrig förr! Ena dagen är bebis, barn och allt som hör till - det enda jag tänker på. Medan andra dagen så känner jag lite panik över att vi hade oskyddat sex dagen innan och det faktiskt kan ta sig... Tänker på att vi behöver ett större hus, stabilare ekonomi, hur ska framtidens farmor+farfar och mormor ta in ett till barn? Ja... Det finns SÅ mycket att fundera på.
Men jag brukar tänka så här - om det tar sig och det blir en bebis, ett liv och en till familjemedlem - då kommer vi att anpassa oss därefter. Då har man liksom inget val och sömnlösa nätter, stressiga lämningar på skola/förskola osv osv. är ett faktum :)
Man vet aldrig hur det kommer bli, men det mesta löser sig. Det var bara det jag ville ha sagt. Ett barn är något magiskt och jag kan inte längta mer efter att få älska någon så mycket igen. <3
Det är så konstigt detta för man börjar tänka på barn sedan helt plötsligt så är det allt man kan tänka på. Nio månader känns som det kommer ta såååån lång tid innan man får träffa den lilla. Första steget är ju så klart att bli gravid men man hoppar framåt väldigt lätt i tankarna.
Min man går de sista månaderna i högskolan nu och vi har bestämt oss att börja försöka mer när vi åker utomlands om lite mer än en månad. Men vi har redan nu börjat ha oskyddat sex. Alla i vår familj (ALLA) tjatar på oss att det är dax. Man får försöka sålla ut allt tjat på något sätt och göra det som är bäst för en själv.
Oops.. bokade just tid för att plocka ut spiralen nästa vecka. Hemskt nervös, inte för själva utplockandet (sätta in den gjorde ont som fan men det gick ju helt okej), men för vad som väntar framöver. Fy vad läskigt det känns inför att ligga första gången oskyddat. Ena stunden känner jag mig trygg och cool, andra blir jag velig och osäker. Hoppas det är helt okej att känna så när man påbörjar den här resan.. :)
Så skönt att läsa det du skriver. Det känns typ som att du ger mig ett "okej" att hoppa på det här tåget haha.. Känns ju helt klart bättre när man kan diskutera saken såhär och att ni är flera som skriver så kloka saker. Jag längtade så igår efter att rådfråga och diskutera saken med min mamma som alltid är mitt stöd när jag står inför stora val i livet. Men jag vill samtidigt så gärna hålla våra planer hemliga för henne för att senare kunna överraska :)
Tack för stödet, det uppskattas verkligen. Hoppas vi följs åt här :)
Hej,
Är också ny på FL.
Jag och min sambo har nyligen bestämt oss för att ta det stora steget. Jag slutade med p-piller tidigare i somras och har haft två regelbundna menscyklar på 29 dagar. Så när jag var 5 dagar sen i förra veckan trodde jag att nu är det klart! Så var det inte, ytterligare 4 dagar senare så kom mensen.
Innan så har tanken varit "blir det så blir det", nu vill man plötsligt inget hellre än att bli gravid!
Funderade på om man ska börja med ägglossningstester eftersom det nu verkade bli oregelbundet. Men efter att ha läst lite här på forumet verkar det mest bli ett stressmoment. Så jag tror jag avvaktar lite med det.
Hej,
Är också ny på FL.
Jag och min sambo har nyligen bestämt oss för att ta det stora steget. Jag slutade med p-piller tidigare i somras och har haft två regelbundna menscyklar på 29 dagar. Så när jag var 5 dagar sen i förra veckan trodde jag att nu är det klart! Så var det inte, ytterligare 4 dagar senare så kom mensen.
Innan så har tanken varit "blir det så blir det", nu vill man plötsligt inget hellre än att bli gravid!
Funderade på om man ska börja med ägglossningstester eftersom det nu verkade bli oregelbundet. Men efter att ha läst lite här på forumet verkar det mest bli ett stressmoment. Så jag tror jag avvaktar lite med det.
Hej! Ny här och vi har precis börjat försöka. Hade pring innan och har vart utan något över ett år. De senaste halvåret har jag även haft koll på mensen med en app. Försökte på förra ägglossningen (enligt appen) men idag tror jag mensen kom, den ska komma imorgon egentligen. ???? den brukar inte komma tidigare. Missfall? Eller tog de sig bara inte? Man lusläser ju allt man kommer över. Har även haft lite små blödningar för några dagar sen och läste att de var normalt men idag har jag haft värk de blev en större blödning. Jaja, bara att testa på nästa äl! Kul att följa fler iaf!