Inlägg från: Anonym (Tilltufsad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tilltufsad)

    Lämnat psykopat, fler med erfarenhet?

    Efter flera års psykisk misshandel, där jag dagligen fick ta emot kränkningar, hån, ord om hur värdelös jag är, att jag inte gav honom något osv, har jag nu lyckats lämna honom!

    Under våra år tillsammans har han ljugit sig blå om det mesta, t om småsaker! Han har varit otrogen, varit medlem på diverse olika datingsidor, och hela tiden jagat nya 'fix', likt en missbrukare. När jag har kommit på honom har han antingen haft 'förklaringar', eller förnekat in absurdum. Han har tagit kontakt med, och träffat, tidigare dejter. Har de haft sex? Troligen.

    Han har anklagat mig för att ha gått bakom ryggen på honom, för att ljuga och diverse andra saker. Kallat mig hora, fitta, dum i huvudet osv.

    Så hjärntvättad jag varit. Så manipulerad, lurad och tillintetgjord. Alla gräl vi har haft har han fått mig att förstå beror på mig, att det är jag som är knäpp, sjuk, svartsjuk osv.

    Han har aldrig varit nöjd med mig. Har jag varit ledsen eller mått dåligt har jag inte fått något stöd, han har snarare dragit sig undan då.

    Vi har inga barn tillsammans, som tur är.

    Jag har försökt lämna honom flera gånger tidigare, men han har lyckats håva in mig igen. Jag har gått på hans ord, trott på att det skulle bli bättre, att han kommit till insikt och att det är mig han vill vara tillsammans med, bara mig. Men efter en tid har allt börjat om på nytt.

    Charmen, hans verbala förmåga, hans fina ord, har fått mig att vekna om och om igen.

    Nu har jag lämnat honom för gott. Jag går inte tillbaka igen. Jag låter mig inte manipuleras av honom igen. Jag har infört noll kontakt. Svårt men nödvändigt.

    Han har skickat elaka, anklagande meddelanden till mig. Hot och osanningar.

    Jag är lite rädd. Han har inte fysiskt misshandlat mig, men nu är jag rädd att han är så kränkt av att jag lämnat honom igen, och att han ser att det är annorlunda den här gången, att han inte når mig längre. Han är aggressiv i sin ton och i sina ord.

    Kommer han att ge upp? Kommer han att sluta? Vad har jag att vänta?

    Ni som lyckats frigöra er från en psykopat/narcissist, hur gick det till, hur gjordr ni? Gav han/hon upp till slut? Hittade han/hon nya offer fort? Har han/hon lyckats få någon ny relation att fungera? Har ni någon kontakt idag?

    Berätta gärna era historier! Min frigörelse har påbörjat, och jag antar att jag har en lång väg att vandra innan jag blir mitt gamla jag igen och innan jag blir helt fri.

    Har ni vågat er in i nya förhållanden?

  • Svar på tråden Lämnat psykopat, fler med erfarenhet?
  • Anonym (Tilltufsad)

    Jag har så svårt att förstå hur en människa kan göra som de gör, utan samvete, empati eller ånger.

    Otrohet, svek, lögner, manipulationer, kränkningar, och allt är någon annans fel, de har inte skuld i något, inte ens sina egna handlingar. Och de verkar njuta av att såra, mitt ex mådde så bra när jag mådde som sämst.

    Silent treatment, att bara försvinna i dagar utan att vara nåbar, kontakt med gamla ex och nya 'fix' , det var inget konstigt med det. Nej, det var jag som var sjuk i huvudet och hittade på.

    Kan dessa personer någonsin ha en fungerande relation? Eller gör de likadant med nästa också, efter 'smekmånaden'?

    Jag är glad att jag lämnat honom, ändå är det jobbigt att veta att han redan är med någon annan.

    Gissningsvis kommer det ta mig lång tid innan jag vågar dejta någon igen.

    Tror ni att han kommer försöka höra av sig till mig igen? Trots att han redan har en ny?

  • Anonym (Tilltufsad)
    Anonym (Lena) skrev 2017-09-16 21:06:46 följande:

    Ni som inte har barn med såna män är lyckligt lottade.Ni kan alltid blockera honom och behöver inte ha nån kontakt.


    Ja, mitt i allt kaos så är jag tacksam att vi inte har barn tillsammans. Det gör att det finns hopp om en ände på alla galenskaper.

    Han har dock barn med en annan. Jag tycker synd om både henne och hans barn.
  • Anonym (Tilltufsad)
    Anonym (Liknande...) skrev 2017-09-16 22:08:26 följande:

    Samvete/empati/ånger: Nej, de har ju inte det, tyvärr. :( Det är den fällan många av deras "offer" går i: att man helt enkelt som "vanlig" person, inte kan leva sig in i att en människa kan vara HELT utan dessa känslor/förmågor.... det är så...omänskligt. Finns massor skrivet om det, vad det kan bero på, etc. Arv/miljö m.m. I psykopaters hjärnor har de väl kunnat se att vissa saker inte fungerar som andra människors hjärnor t.ex. Har ingen referens, det var bara nån artikel jag läste nån gång. Sen, i fallet med mitt ex, så tror jag det var mkt hans uppfostran som gjorde honom till narcissist... Han var "the golden child" och kunde aldrig göra nåt fel i mammans ögon... (*Eye-roll* )

    Narcissister/psykopater kan ha fungerande ytliga relationer. Det är därför så många i deras omgivning inte märker av deras störning. Det är oftast i en mer nära/kärleksrelation, som de lever ut mest i sin störning. (Och får svårare att dölja den). Så nej, en "fungerande"/ömsesidig kärleksrelation, som håller över tid, kommer de aldrig att ha. De kommer säkerligen att visa sig som "Prince Charming" för sin nya tjej, första tiden. Men sen kommer allting fram...tro mig. Hos mitt ex narcissisten, snubblade jag en gång över ett papper som låg och skräpade. Det var ett kärleksbrev från hans ex, där hon beskrev att hon var så olycklig pga hur illa han hade behandlat henne. Ändå ville hon ha honom tillbaka, efter flera år. Det är så hjärntvätten fungerar på många.... :(

    Höra av sig: Ja, han kommer troligen att höra av sig när han blir uttråkad av den nya tjejen, eller när hon upptäckt vad han är för något.... Narcissister/psykopater älskar drama, de mår gott när 2 (eller flera) partners vill ha dem samtidigt.. "slåss" om dem.. (urk).

    Om du vill läsa en fantastiskt bra blogg om ämnet kan jsg rekommendera HG Tudor narcissist blog. (Googla). Han är narcissist (som närapå kanske kan klassas som psykopat med, i mitt tycke) och beskriver sin inre värld, och hur/varför han gör som han gör. Fascinerande läsning!! Och skrämmande.. På engelska men man klarar läsa om man kan hyfsad engelska.

    Sorry för långt inlägg men detta ämne ligger mig varmt om hjärtat, dvs. att stötta andra kring det. Kram


    Tack! Jag behöver just nu förkovra mig i ämnet, så tack för tipset! Jag ska googla!

    Många gånger som han har tryckt ner mig psykiskt, har jag trott att det är mig det är fel på. Jag har tänkt att han nog har rätt i det han säger. Men jag har förstått nu att det inte spelat någon som helst roll vad eller hur jag sa eller gjorde, allt var fel! Jag kunde inte göra eller vara rätt hur jag än gjorde.

    All sorg, energi, tårar, frustration, rädsla och hopplöshet det har kostat mig! Det är hemskt! Men han lever vidare med en ny, som om ingenting har hänt! Så sjukt så jag saknar ord.
  • Anonym (Tilltufsad)

    Det är synd om dom! Att aldrig kunna känna äkta känslor är en stor förlust.

    Om dessa krakar bara inte förstörde andras liv och mående! Det är vi som har en lång väg tillbaka, medan de redan tagit sig än nästa offer.

    Tragiskt!

  • Anonym (Tilltufsad)

    Konstigt nog så är det dagar som jag ändå tvekar ifall jag gjort rätt. Är det jag som är allt det där som han sagt?

    Är det normalt att man träffar och letar andra när man är ihop med någon?

    Ja, jag måste vara totalt hjärntvättad. Jag vet inte längre vad som är normalt och inte. Hjälp.

  • Anonym (Tilltufsad)

    Det här tagit mig flera år att lämna. Jag har trott på, eller i alla fall velat tro på, hans ord och förklaringar av sina konstiga och svekfulla handlingar. Han har varit duktig på att vända allt mot mig, och fått mig att förstå att det är mig det är fel på. Att det är jag som har problem och har varit problemet. Hans behov har alltid kommit i första hand, t om när jag mått som sämst och varit sjuk.

    Nu är jag fri rent fysiskt. Men känslomässigt? Blir man helt fri någonsin? Kommer jag att våga släppa någon nära igen?

    Trots allt som hänt så saknar jag honom och är ledsen. Jag vet, det är galet, men sant.

  • Anonym (Tilltufsad)
    Anonym (Liknande...) skrev 2017-09-17 17:04:22 följande:

    Vill inte skrämma dig, men det kan ta tid. Det tar oftast längre tid att sörja och bli känslomässigt fri från ett sånt här förhållande, än från "vanliga" förhållanden. Det har att göra med många olika faktorer. T.ex. får man i såna här förhållanden nästan aldrig något ordentligt "avslut", eller ja, man sitter med dessa frågor ringande i huvudet "Hur kunde han?", "Hur kan han inte ha nåt samvete"? M.m. Precis såna frågor som du haft här i tråden.

    Slutligen sörjer man även att det förhållande man trodde man hade, egentligen aldrig funnits. Även de bra stunderna var egentligen aldrig på riktigt. Det var en illusion från den andra parten. (Även om ens egna känslor var riktiga). Det är svårt och fasansfullt att tänka på att en person aldrig älskat en, utan bara "använt" en, under så lång tid.... och spelat en roll, som teater. Det var nog det svåraste för mig att ta in. Jag förnekade det under en lång tid under sorgen. Mot slutet när jag var rasande på mitt ex så sa jag till honom att han borde bli skådis och skulle kunna vinna Oscarsstatyett för hur väl han hade duperat mig....

    Så ja, tid tar det. Jag har först efter ett par år nu börjat tänka tanken på att dejta och prövar mig fram med det. Livrädd, förstås...

    Läs din egen TS och fundera igen på, vem är det du saknar egentligen? Nån som ljuger, kränker, sviker och hjärntvättar dig? Det du saknar är bilden av det som var bra. Men det är en illusion... som N/P visar upp ibland, i ett syfte. En teatermask. Tomt bakom den.....

    I den bloggen jag rekommenderade kan du läsa om detta i detalj, HG Tudor narcissist blog. Han kallar det "The golden period", de "väldigt fina stunder", som den störda personen använder, för att binda offret till sig...


    Usch, jag får räkna med att det tar tid alltså. Ja, det är en galen värld jag (och du) levt i. Innan jag träffade honom visste jag inte ens vad narcissist eller psykopat var. Nu vet jag.

    Ska jag förvänta mig att han inte gett upp ännu? Ger de någonsin upp? När nästa tjej förstått vem han är, kommer han att söka upp mig då? Förutsättningen för att kunns slicka såren är ju att han håller sig borta!

    Det här är det värsta jag varit med om!
  • Anonym (Tilltufsad)

    Ja, vi får vara glada att vi lyckats ta oss ur såna här destruktiva relationer! Jag är bara så oerhört arg och besviken på att jag stått ut med så mycket skit, lögner, otrohet och bullshit, och att det nu är jag som är ledsen och sörjer fanskapet och det jag TRODDE han var, medan han redan är ute och dejtar nya. Totalt känslokall. Hur är det ens möjligt? Det är synd om honom, som inte har förmågan att känna äkta, fina känslor!

    Jag är tacksam så länge han håller sig undan mig, det är min enda chans att komma vidare. Det får ta den tid det tar. Känslan är dock att han inte är helt klar med mig. Hoppas jag har fel!

  • Anonym (Tilltufsad)
    Anonym (Liknande...) skrev 2017-09-18 08:50:22 följande:

    Den ilska du känner är normal och nyttig. Det är ditt inre som ryter ifrån samt agerar som en "motor", för att få dig ifrån en situation som innebär "fara" för dig.

    Känner så väl igen det du skriver där, att man hoppas att han inte hör av sig, så att man kan komma vidare. Det visar på det sårbara hos en, när man precis/nyligen kommit ur ett sånt här grepp. Man har varit inderas "makt" så länge, att man automatiskt tänker att ens eget läkande beror helt på om de hör av sig eller om man blir lämnad ifred... visst, det kan försvåra en del ni läkningen om de hör av sig, men inte hindra helt.... :) senare i läkningen så har man tagit sig mer "makt" själv och tänker i banor av att man kan läka oavsett om den störda personen hör av sig eller ej...

    Trots allt man vet inom sig, är det vanligt att "offer" faller till föga och svarar, ifall N/P hör av sig igen. Det är för att man är så starkt hjärntvättad som det kan bli så. Man vill tro på deras ord om att det ska bli annorlunda denna gång. Man kan googla på "hoover maneuver narcissist", det är när den störda personen försöker nästla sig in i offrets liv igen. De kan ta till alla möjliga metoder.... det finns t.o.m. historier om hur vissa har ljugit om att de t.ex. har cancer, m.m.! :S

    Det man bör veta med sig är att för varje gång man går tillbaka, eller ens har kontakt med dem, så kommer ders förakt för en att öka, och de kommer att inom kort behandla en mkt värre än tidigare. Exempel; Mitt ex skrev en gång kärleksbrev till mig där han lovade giftermål etc. Han skrev brev varje dag i flera dar, tills jag till slut ringde upp och frågade vad han menade. Han menade inte ett ord av vad som skrivits i breven, utan ville bara kunna ses lite igen.... all min läkning var bortblåst och jag bara skrek rakt ut av vanmakt och raseri mot mig själv för hur jag kunde "gå på det igen"...

    Blocka, blocka, blocka! :)


    Tack än en gång för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det är tragiskt att även du råkat ut för en dåre, men det är bra att du delar med dig, det stärker iallafall mig i min övertygelse om att jag gjort och gör rätt!

    Även 'min' N/P har friat, när han märkte att jag var på väg bort! Så mycket fina ord och löften har jag aldrig hört från honom varken förr eller senare, och jag har förstått att det var en av hans strategier att återta makten över mig.

    Dessa människor kommer tyvärr att manipulera, utnyttja och ljuga för många fler framöver, och det är hemskt! Inget man kan göra åt det heller.
Svar på tråden Lämnat psykopat, fler med erfarenhet?