Kan vita män bli förtryckta?

Digestive

Äldre 21 Nov 13:57
231 svar

Citera Återställ Anmäl

Kan vita män bli förtryckta?

Thereisthat skrev 2017-11-21 13:09:01 följande:
Bra! Äntligen någon som kan definiera uttrycket närmare.

Men eftersom jag pluggar just kommunikation så är jag ändå rätt besviken på att feminismen inte är allmänt känd som politisk riktning utan den ses snarare som en ideologi. Och eftersom att de flesta uttalade feminister brukar ha en tendens att vara just radikala så förknippas feminismen oftast med radikalfeminismen vilket bidrar till människors negativa inställning till den.

Jag vill att de mer liberala feministerna tar mer plats i medierna då det kan visa att feminismen finns i alla led och inte bara i Kakan Hermanssons manér.

Exakt och precis!

Det är synd att medier sällan släpper fram övriga feminister men liberalfeminister är även och i regel mer intresserade av det politiska arbetet. Det kanske låter partiskt men man kan faktiskt räkna liberalfeminister som mer seriösa feminister, som ställer sig bortom mediajippon överlag. I riksdagen är det dock en helt annan femma! - och där får man även en helt annan bild av den feministiska arenan.

I riksdagen så är det nästan helt jämt mellan liberala och socialistiska feminister. I stort är det samma läger som höger- och vänsterblocken (Liberalerna är det enda parti som ideologiskt vacklar i en del sakfrågor, exempelvis i frågan om öronmärkt föräldraförsäkring).

Ett reellt problem är dock att det återfinns en hel del radikalfeminism även bland liberalfeminister men inte alls i samma utsträckning och inte heller lika extremt. Om folkopinionen dock vet hur de ska kommunicera med sina företrädare - och på ett politiskt förståeligt språk - så vore det inte alls svårt att lyfta fram icke radikala liberalfeminister.

Moderaterna och Kristdemokraterna hade verkligen dragit nytta av en sådan utveckling (helt enkelt partierna som lutar åt en liberal- och konservativ hållning i stort) och de hade sluppit ducka för området offentligt. Det är partier som i högsta grad har feministisk politik men som har valt att utmönstra ordet "feminism" helt och hållet, på grund av stigmat som en förvirrad folkopinion ger det.

Det är så bisarrt att vi inte får lära oss om sådant här i grundskolorna/gymnasiet. Inte ens när man faktiskt läser om John Stuart Mill och liberalism så uppdagas man om liberalfeminism, medan socialistisk radikalfeminism är det enda som rubriken "Feminism" beskriver i läroböckerna. Man kan verkligen fundera på varför det ser ut som det gör och varför läroböcker i grundskolan/gymnasiet, skiljer sig som natt och dag jämfört med läromedel som man använder i högskolorna (som exempelvis i ämnet sociologi, som du själv har refererat till).

Vilka vinner på att svenska folket förknippar jämställdhet med socialistisk feminism och vilka ideologier bejakar metoder som intellektuell folkkontroll? Man kan bygga konspirationsteorier av mindre...
Digestive

Äldre 21 Nov 14:01
#203

Citera Återställ Anmäl

"Vilka vinner på att svenska folket förknippar jämställdhet med socialistisk RADIKALfeminism [...]" ska det naturligtvis stå.
Digestive

Äldre 21 Nov 14:43
#205

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-11-21 14:15:04 följande:
Väldigt, väldigt bra inlägg! Synd att du inte kan höra det men du får applåder av mig! :)

Jag håller med om allt till punkt och pricka! För jag kan erkänna att jag själv tillhör den där förvirrade opinionen som förknippar feminismen med socialistisk/radikalfeminism. Det beror nog på det du säger att det är oftast de som syns i medierna. Samtidigt så känner ju jag till många liberalfeminister som t.ex. Bahareh Andersson och Sakine Madon (har faktiskt haft privat kontakt med Bahareh Andersson via Facebook) så lite får väl det här vara en bakläxa till mig att inte ha fördomar.

Frågan är ju den varför just radikalfeminister är de som syns i medierna? Jag är nog beredd att tro att 68-rörelsens invasion av mediehusen på 70-talet är en förklaring. Annars vet jag inte.

Kul! Det känns ju helt fantastiskt när budskapet som jag försöker nå ut med, med allt hävande om det här, i tråd efter tråd, faktiskt når fruktbar jord. Allt jag önskar är ju att folket kan göra medvetna val i frågan och få en politik som står folket närmare än idag.

Häftigt! Är inte så insatt i politiken på regional- och konmunnivå men bland liberalfeminister finns det giganter, inte minst i riksdagen som är mitt nyckelhål till politiken.

Har exakt samma bild och bara en sådan sak att Centerkvinnorna (med fler medlemmar än Feministiskt Initiativ) inte ens får medialjus nog för att vara välkänt bland gemene, kan säga sitt. När det kommer till skolväsendet så är det inte speciellt långsökt heller, nu när regeringen i skrivande stund implementerar sin socialistiska och radikalfeministiska idébild i våra universitet och högskolor - med den så kallade "jämställdhetsintegrationen", som är allt annat än utformad efter ideologiskt balanserade/neutrala riktlinjer.
Digestive

Äldre 21 Nov 14:45
#206

Citera Återställ Anmäl

Skriver på mobilen så det kanske blir små konstigheter här och var.
Digestive

Äldre 22 Nov 15:00
#208

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-11-21 16:03:26 följande:
Nej tvärtom! Jag tycker att ditt budskap når fram på ett bra sätt.

Jag tror delvis att det har att göra med ideologiska förtecken som socialistiska och radikalfeminister har en så stor roll i massmedierna. Men jag tror också att det finns ett större samhällsproblem som också kan vara en förklaring, nämligen segregationen mellan politiker och folk. Idag ser vi hur politiker i stor utsträckning kommer från medel- och överklasssen och de lever ofta i en skyddad miljö bortom vanliga människors vardag. Detta gör att föraktet mot politiker ökar vilket medför att hotbilden mot politiker också blir mer frekventa vilket får resultatet att "vanligt folk" inte vågar ge sig in i politiken (i synnerhet när det gäller kontroversiella ämnen som invandring och feminism) av ren rädsla. Detta har skapat ren vänskapskorruption där de som sitter vid makten tar in kompisar som kollegor, då dessa ofta kommer från samma skyddade miljö. Samma sak sker med journalister.

Detta är dock inte en målmedveten utveckling utan det beror på en mängd olyckliga omständigheter på 70- och 80-talet (Jugoslaviska ambassaden, Västtyska ambassaden och inte minst Palmemordet). Det gjorde politiker och offentliga personer mer ängsliga och ledde till att öppenheten successivt försvann och idag är i det närmaste obefintligt.

Tycker faktiskt (min borgliga ideologi till trots) att kommunisten Lars Werner spådde det hela bra efter Palmemordet (vid 03:09):
Effekten som du pekar på är säkerligen en bidragande faktor men jag är rädd för att det även kan finnas målmedvetenhet bakom utvecklingen, iallafall när vi pratar isolerat om just feminism. Det går dock inte att vifta bort det här fenomenet som bidragande faktor, varken i stort eller i mycket.

Det finns helt klart en esoterisk kultur inom politiken, det ser man redan i riksdagen, och den är väldigt folkfrämmande.

Hela fenomenet att ~75% av befolkningen kan ta avstånd från feminism i ett rent missnöje, utan att det sker minsta förändring, är i sig ett stående bevis för att folket och politiken har glidit isär. Hur vi har hamnat här har säkert flera förklaringar och jag tror att det ligger sanning i bådas närmanden.
Digestive

Äldre 22 Nov 16:54
#209

Citera Återställ Anmäl

Konstatera skrev 2017-11-21 22:52:30 följande:
Håller inte med. Den enda formen av feminism som manar till aktion är just radikalfeminismen. Därav konstaterandet att du inte kan komma ifrån radikaliseringen, även fast du blott vill vara någon sorts neutral feminist.

Som redan sagt så kommer inte feminismen upphöra att existera även fast vi lyckas uppnå total jämlikhet. Alltså kan vi konstatera att feminism primärt handlar om hämnd, och inte om total jämlikhet.

Regeringen har ex nyligen lagt som mål att samtliga universitet ska börja implementera genus i sin utbildning. Det är en mycket farlig och ohälsosam utveckling som du stöttar, som påminner om gammal, förlegad religionslära. Extra farligt och skadligt är detta - inte minst - i fråga om medicinska studier.

Egalitarismen manar till att bevittna jämlikheten som en vetenskap, då egalitarism är neutral i sin natur. Feminism kan inte observeras vetenskapligt, eftersom målet inte är att analysera saker och ting objektivt, utan det handlar om att höja ena könet baserat på en högst subjektiv tolkning av förhållandet mellan de två könen. Det är religion och inte vetenskap!

Självklart kan du forma ett samhälle utifrån egalitarism. I detta ingår självklart en hel del feministiska tanke idéer. Men det är givetvis fullständigt absurt att basera allt jämställdsarbete på feminism.
Nu skriver du bara saker. Feminism är inte produkten av dina personliga observationen och funderingar.

Radikalfeminism är en specifik ideologi och inte radikaliserad feminism. Det är dessa och enbart dessa feminister som håller i tesen om "Patriarkatet" och menar att "Patriarkatet" upprätthålls utav män och främst "vita män".

Feminism kommer aldrig att sluta existera då perspektivet på vad begreppet jämställdhet är och innebär, går isär och i flertalet olika doktriner. För några innebär jämställdhet att samhällsstatusen för det "kvinnliga" och det "manliga" är lika högt och för andra innebär jämställdhet en 50/50-uppdelning, och så vidare...

Som du resonerar så skulle området ekonomi sluta existera om Sveriges dito når sitt mål/går runt.

Du tar ingen hänsyn till att det finns helt olika ideologier inom såväl feminism som ekonomi - varav den ena (exempelvis liberalism) inte är nöjd bara för att den andra (exempelvis socialism) ger positiva resultat.

Du har inte förstått vad politik är för någonting. Egalitarism saknar helt enkelt och hållet verktyg - för att nå sitt mål (vad doktrinen menar är "jämlikhet") och vad politikerna överhuvudtaget kan arbeta med - då det är en doktrin, en filosofisk hållning, och inte politik.

Ska du sedan prata om vilka verktyg egalitarism ska använda för att nå "jämlikhet" så 1.) finns redan alla tänkbara verktyg beskrivna inom feministisk ideologi, sedan ~400 år tillbaka, och 2.) du har ingen aning huruvida en annan egalitarist vill använda de verktyg som just du vill använda, varav organisering och därmed politiskt arbete blir omöjligt.

Du kanske anser att statliga direktiv är nödvändiga för att nå "jämlikhet" (socialistisk feminism) medan en annan egalitarist inte alls håller med och menar att det fria valet är nödvändigt för att nå "jämlikhet" och att staten enbart ska stimulera val (liberalfeminism), och så vidare...

Vidare så är feminism en "Rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män." enligt såväl Svenska Akademien som Nationalencyklopedin. Till och med efterblivna Wikipedia har korrigerat sin artikeln om feminism och i samma led.

Igen. Feminism är inte produkten av dina personliga observationen och funderingar.
Digestive

Äldre 23 Nov 01:24
#211

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-11-22 18:51:31 följande:
Jag tror att radikalfeminismen i sig är ett resultat av automatiseringen och den gryende digitaliseringen. Tack vare att vi på 70-talet gick från ett industri- till tjänstemannasamhälle så har kroppsarbetet, alltså det klassiskt manliga blivit mindre behövt och klassiska kvinnliga styrkor som sociala och omhändertagande sysslor värderats allt högre. Då det klassiskt manliga inte längre är behövd så skapas också ett förakt för det i de mest extrema fallen, vilket är det som jag tror har skapat radikalfeminismen.

När det gäller massmedierna så tror jag att det har att göra med att medier har varit väldigt vänstervridna sedan 69 då TV2 startade, vilket gjort att de mest radikala feministerna fått mer utrymme där då oftast de är mer vänstervridna.
Det hände mycket på 70-talet men det var ingenting som jag personligen var med om, som 80-talist. Vågen av feminism under 70-talet hade ändå flera poänger och handlade bland annat om att frigöra sexualitet. Även om det var genombrottet för just radikalfeminism (som majoriteten inte verkar hålla så högt idag och häromkring) så kom det mycket gott i dess spår och ideologin var aktuell, det går inte att förneka.

Jag tror att mycket av det vi har idag handlar om att 60-talisterna, ungdomarna som var med i revolten under 70-talet, är samma människor som idag sitter på höga samhällsposter - inom media, inom politiken, inom skolväsendet och så vidare. Det är svårt att släppa taget om sina glansdagar och jag tror att mycket handlar om att fortfarande känna sig aktuell, att man har svårt för att låta den här vågen ebba ut.

Nu när revolten redan har sått ett ordentligt frö i vår västerländska kultur och som gror stadigt, om än i sin egen takt och inte heller överallt, så finns det näst intill bara extremer kvar att tampas med med samma glöd, för den generationens radikalfeminister. Från uppbrända BH:ar, som symbol för en sexuell frigörelse, förargas man med samma kraft idag över "Herr går man"-skyltar och menar att "Patriarkatet" är så levande i det fördolda att Sverige har stora grupper av män som leder pedofila djävulssekter bakom kulisserna. Och ja, det finns exempel på sådana extremer som på riktigt har flytt Sverige över till Norge, som tvingade förvirrade vårdtagare från kvinnojourer med på sin flykt, för att sådana sekter skulle ha varit ute efter dem alla här i Sverige.

Just radikalfeminism är en ideologi med ett tydligt "Bäst före datum" och som till skillnad från övrig feministisk ideologi - där redan perspektiven på "jämställdhet" kan ältas i evigheter - bara har tesen om "Patriarkatet" som sitt enda existensvärde. Ett svagare och svagare "Patriarkat" betyder i sin tur att radikalfeminism blir mindre och mindre aktuellt.

I en tid där individen tenderar att sätta identitetspolitik i första rum så kan det vara svårt att släppa sin egen. Jag tror att många som då - och som med all rätt - förde kampen under 70-talets revolt, numera har svårt att släppa taget om en identitet som de har haft under större delen av sitt liv. En världsbild som var så verklig, brinnande och aktuell... då.

Ingen vill känna sig inaktuell. Vet man hur stark den olyckliga känslan kan växa sig så är det inte jättesvårt att föreställa sig hur radikalfeminister (en del utav dem) faktiskt vill trappa upp ett "könskrig" och inte ha sitt klimax bakom sig.

Det finns mycket till det här. Feminism är trots allt och på många sätt och vis, den mest intima politik vi har. Det handlar om attityder, det handlar om rättvisa, det handlar om våra barn, det handlar om sex, det handlar till och med om vem som ska bli vår nya arbetskollega. Att känslor vaknar är inte konstigt. Därför tycker jag att det är så viktigt att politiken ligger så nära folket som möjligt, att majoritetens vilja för de viktiga problemen i en positiv riktning.
Digestive

Äldre 24 Nov 16:46
#218

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-11-23 16:27:52 följande:
Återigen väldigt bra skrivet. Håller med till punkt och pricka än en gång!

Däremot är jag faktiskt intresserad av nya generationen radikalfeminister. Jag märker på de människorna att de faktiskt har en glöd i sin kamå och en längtan efter jämlikhet i sitt sinne så jag tvivlar inte på de goda ambitionerna. Är däremot ganska förvånad över hur oresonabla och oförsonliga de är och hur mycket hat de har i sig. Jag har lärt mig en sak och det är att hat aldrig någonsin lett till något gott.

Jo, det är en intressant sfär då kontrasten bland radikalfeminister är verkligen påtaglig, mellan rimlig och extrem. Det är en sååå stor skillnad på att blott analysera utifrån idén om ett "Patriarkat" och på att helt uppslukas av idén. Den stora kontrasten finns inte riktigt bland övrig feministisk ideologi.

Vi kan ta mig som exempel, en anarkafeminist. Jag anser att de traditionella könsrollerna är en icke fråga, det är inte ens intressant att diskutera om de springer ur natur eller konstruktion, för jag anser att jag vet vad som är destruktiva beteenden och attityder vilket som - och jag vill INTE väga upp dessa jämt, att exempelvis kvinnor ska börja bli mer hänsynslösa för att göra karriärer, utan det är ARBETSMARKNADEN som ska värdera upp SUNDA beteende attityder, medan skräpet ska bort helt och hållet. Vidare så står jag, som anarkafeminist, nära liberalfeminism och på det viset att individens frihet står i centrum - nej tack till kvotering och dylika tvångs- och regleringsmedel - och menar att jämställdhet bör springa ur folket, på folkets villkor, medan politiken enbart ska bana väg utifrån folkmakten.

Om vi tar överstånde och gör det så extremt det någonsin kan bli! Börjar jag hata män? Nej. Börjar jag skrika om manliga konspirationer (läs: "Patriarkatet")? Nej. Det som skulle hända vore exempelvis ett utvecklat politikerförakt, misstro mot systemet och annat som går i spåren för extrem anarkism.

Skillnaden är så stor mellan feministiska ideologier och speciellt resultatet vid extremer, ur ett sociologiskt perspektiv.

Jag kan nämna flertalet sansade och förnuftiga radikalfeminister men det är inte dessa som får medialjus, det är dock en ideologi som kan ge häftiga svängar när det väl börjar gunga mot extremer.

Sedan så förstår jag på ett emotionellt plan att extrem radikalfeminism kan locka många och då många offer för samhällets sämre sidor. Det är ett väldigt lätt steg att gå för människor som har svåra sår. Det är en väldigt stark gemenskap och världen blir lite lättare att hantera i svart och vitt.
Digestive

Äldre 24 Nov 19:40
#220

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-11-24 17:24:15 följande:
Nu när du säger det så känns det lite som att t.ex. Bahareh Andersson är rätt radikal i sin framtoning, utan att hon för den sakens skull är vänsterfeminist. Så det ligger mycket i det du säger.

Jag tror också att det är lätt att göra sig själv hatisk och svartvit beroende på en eller flera dåliga erfarenheter av vilken grupp det än må vara. Jag tycker också som dig att det enbart resulterar i ett destruktivt liv och ett destruktivt beteende som i slutändan bara drabbar dig själv. Jag har blivit hjärtekrossad flera gånger i mitt liv, t.ex. Men om jag valde att börja hata kvinnor bara för den sakens skull skulle jag aldrig klarat mig på jobbet, jag hade aldrig klarat mig i sociala sammanhang och jag hade aldrig träffat någon bra kvinna eftersom jag aldrig gett mig själv möjligheten. Det är precis samma sak för de som hatar män pga en eller flera dåliga erfarenheter. De enda som drabbas är de själva och de enda som kommer att få ett svårt liv är de själva. Man kan krasst säga att genom att släppa in hatet i sitt liv så tillåter man förövarna vinna då det enbart är ditt eget liv som drabbas av det. Inte de!

Så jag tror att manshat enbart är destruktivt för alla. Ingen gynnas av det!
Ja, radikalfeminism återfinns på båda blocken men du är även inne på politikernivå och då är även radikalfeministen rimlig och sansad, i regel.

Jag brukar dela en särskild riksdagsdebatt när jag vill visa upp feminister som faktiskt företräder svensk feminism - hur de diskuterar, resonerar samt och framförallt hur de skiljer sig åt ideologiskt (här har vi faktiska företrädare för svensk särartsfeminism, socialistisk feminism, liberalfeminism och på sina håll radikalfeminism); https://tinyurl.com/y8sw6jp9

Det är en ganska lång debatt men det räcker med att se vardera partiföreträdares anförande för att få en god överblick.

Jämför den nivån med exempelvis Kakan Hermansson och hur fullständigt malplacerat ett fokus på "Patriarkatet", dängor som "Vita kränkta män" och dylikt vore.

Det här är några av människorna som företräder svensk feminism. Det gör inte Kakan Hermansson, Zara Larsson, Lady Dahmer eller någon annan mediaprofil. De senare har feministiska fame-klubbar medan politikerna i klippet är med och formar lagar utifrån feministisk ideologi. Vikt- och nivåskillnaden är svår att ens väga upp på samma planet...

...och tur är väl det!
Digestive

Äldre 28 Nov 08:58
#222

Citera Återställ Anmäl

optimist63 skrev 2017-11-27 13:04:01 följande:
Jag har så svårt att förstå att inte seriösa feminister tar avstånd från dessa extrem-feminister som bara skaparhat...

Det finns redan givna avståndstaganden rent ideologiskt. På samma vis som en liberal tar avstånd från socialism tar en icke radikalfeminist avstånd från radikalfeminism, en liberalfeminist avstånd från socialistisk feminism och så vidare.

Sedan så har inte politiskt aktiva feminister mycket med icke politiskt aktiva feminister att göra överhuvudtaget. Skillnaden är som att jämföra Svenska Dagbladet med Avpixlat - den senare saknar en seriös utgivare som ansvarar för produkten och står bortom pressetiska regler. En icke politisk feminist behöver inte ha koll på någonting och har enbart ett personligt ansvar.

Det dyker dock upp extremer i politiken också och Feministiskt Initiativ kan väl ses som den extrema förkämpen på planen - och man kan nog hitta tydliga avståndstagan gällande det partiet, lite här och var.
Digestive

Äldre 30 Nov 11:19
#225

Citera Återställ Anmäl

optimist63 skrev 2017-11-28 10:13:52 följande:
Det hade ju varit skoj att se något av dessa avståndstaganden...

Har aldrig någonsin sett någon ta avstånd från tex LadyDahmer eller Zara Larsson tex...Följer ändå feministdebatten med stort intresse, mest pga så många blåsta uttalanden.

Vill du ha bilden av att socialister, anarkister, konservatister och liberaler troligen samverkar om ingenting annat har nämnts, så för all del.
Digestive

Äldre 5 Dec 21:14
#231

Citera Återställ Anmäl

Thereisthat skrev 2017-12-04 20:08:42 följande:
Helt ärligt nu, ni som klagar på de mest radikala av feminister. Varför gör ni det? Detta är en ytterst liten, marginell grupp människor som har lyckats övertala ett fåtal idioter om att patriarkatet är på riktigt och akut (liksom 9/11-konspirationen har gjort). Visst, det är ingen hemlighet att de har en stor makt över media. Men vad gör det egentligen? Mediernagår bakåt idag, och ett ytterst litet antal människor ta svensk media på allvar öht. Vad tror ni egentligen att de ska göra?

Och sen en till sak: varför tror ni att de radikaliserats så mycket de senaste åren? Jo, eftersom att de kämpar i motvind. De vet om att de saknar folkligt stöd och de vet om att deras ständiga försök att slå rot till ett genussamhälle går lika bra som hjärt- och lungräddning på ett lik. Och hur blir man när man ständigt kämpar i motvind och förstår att ens livsverk går i spillror? Jo, man blir desperat och i desperation agerar man inte rationellt. Således: den radikala feminismen gåråt helvete och därför är de mer aggressiva idag än innan. Så jag ligger knappast sömnlösöver att ett gäng hipsters från Södertörns högskola ska ta över Sverige. Det är snarare underhållningsvärde för mig.

Nu börjar det likna något tycker jag! Absolut inga att ta på allvar, det är då som de fordas som bäst. Dessa mediaspöken ska bara kläs av och glömmas bort likt Henrik Arnstad.

«
‹
Sida 3 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Kan vita män bli förtryckta?

Kan vita män bli förtryckta?

INNEHÅLL