Vägra urinprov inom psykiatrin?

Nja, du kan få vård via tvång efter läkarbeslut. Varje polis eller åklagare är då inblandade.

Och man kan neka övervakat urinprov men då får man ingen hjälp. Och jo, i vissa fall är det nödvändigt med övervakat urinprov.

Ja min läkare skickade hem min mamma med blödande magsår för att hon inte vill gå med på per rektum-undersökning. Mamma dog såklart men hon får skylla sig själv som inte ville ha ett finger i röven.

Sjukvårdens vårdansvar försvinner inte bara för att patienten inte gör exakt som läkaren vill. Läkaren får lov att göra sitt bästa och utreda och behandla även utan alla prover som hen vill ha.

Det positiva är ju faktiskt att läkaren tvingas prata med sin patient och FRÅGA patienten om denne har drogproblem. Kan personligen tycka det är ett steg i rätt riktning.

Ps. Ts se till att anmäla om de vägrar dig vård för att du vägrar övervakat urinprov. Det gör jag.

Det är stor skillnad att vara patient och tro sig veta hur det fungerar överlag, det går inte applicera sina egna besök och tro att det är likadant för alla oavsett problematik. De är sällan kissprov görs det första som händer. Det har jag aldrig sagt. Nu är det väldigt länge sedan jag själv var på psyk under min grundutbildning och under AT men urinprov ÄR vanligt.

Långt ifrån alla patienter talar sanning om sitt bruk. Urinprovet görs som sagt för att utesluta missbruk för att kunna ge patienterna en adekvat behandling, är patienterna feldiagnostiserade för att behandlande läkare inte skött sitt jobb genom att exempelvis utesluta narkotikautlösta psykiska besvär så kommer inte patienten bli bättre.

Det är inget som görs för att förnedra patienterna, det kostar pengar att genomföra urinprov och är inget som landstingen slänger ut för att "det är roligt", det görs för att kunna hjälpa patienter genom att ställa rätt diagnos! Precis som man tar ett blodprov, EKG eller ett cellprov!

Till att börja med så tror jag att jag hamnat fel. För mig känns det som att komma till en specialist inom ryggkirurgi för en nackspärr. Det är bland annat därför som jag känner mig avogt inställd.

Jag kan te mig tjurig, men jag ser ingen anledning till urinprov och speciellt inte övervakat sådant heller. Jag har en fysisk sjukdom där jag ibland tackar nej till behandling och undersökning och har en god dialog med min läkare kring detta. Det är ingen som går i taket eller nekar mig annan vård för det.

När jag läste närmare står också att man ska inleda urinscreening. Innebär det att man ämnar ta prover fortlöpande?

Självklart har du rätt att tacka nej till vilken vård och vilken undersökning du vill, det är din kropp och du som bestämmer över den. Så länge som du blir informerad om att det kan få konsekvenser.

Känner du att du är felremitterad så tycker jag att du ringer och pratar med den instans du är remitterad till. Om det är avslappningsövningar(?) du är ute efter och ingen utredning av psykiska besvär så är det konstigt att du blivit remitterad till specialist psykiatrin.

Hade du läst mitt svar hade du sett att jag har en kompis som jobbar på en psykiatrisk mottagning och hon har aldrig hört om något liknande, jag var tvungen att fråga henne då jag läste det här. Jag har varit patient på flera mottagningar och ingenstans har ett urinprov krävts, ingen har ens frågat mig, om det var standard skulle jag ha fått göra det vid det här laget.

I ts fall verkar det vara så att ett urinprov var det första som krävdes, all tillit mellan personal och vårdtagare försvinner på det sättet, jag tycker det är upprörande. Ska urinprov krävas inom psykiatrin för alla ska det krävas inom den somatiska vården också, lunginflammation kan ju också vara ett tecken på att man missbrukar.

Psykiatrisk tvångsvård ja. Som regleras i LPT. Knappast tillämpbart på ts.

När är det nödvändigt med övervakat urinprov? Och nödvändigt för vem?