Har man inte FB har man inga vänner...

Håller med dig ts! Har tagit bort min Facebook också men jag upplever inte att jag förlorat vänner pga det, utan att vi redan hade glidit ifrån och att se varandras bilder osv bidragit till en illusion av vänskap som inte längre fanns. Är ändå glad jag tagit bort min. Bara stress och jämförande. Men sen är jag en sån som känner att sociala medier helt tagit över och att folk går som zombies med huvudet ner i telefonen. Riktiga vänner hör av sig irl. Sen kan det vara svårt ju äldre man blir att få nya nära vänner eller behålla kontakten med sina gamla vänner men det är ett annat ämne.

Det känns som att du inte är nöjd med din situation och därför får ingen annan vara glad eller nöjd. Om du jobbar på det kommer du ha lättare för att se andras lycka också, att lägga upp bilder på sådant man gillar och gör än glad är inte att överglänsa varandra, tvärtom, folk brukar bli glada av andras upplevelser och både gilla, kommentera och ställa frågor.

Man blir lite utanför då man väljer bort mötesplatser där folk kommunicerar, det är lite som att inte ha en mobil. Jag har svårt att tycka synd om dig då du har valt det själv.

Fiiee skrev 2017-11-07 10:22:50 följande:

Men alltså.. HUR MÅR DU EGENTLIGEN???

Det låter inte som du mår speciellt bra faktiskt.

Tycker det är bra att flytta ut! Kör på bara!

Det kanske blir jättebra! Sen kan jag ju faktiskt tycka att fb är jättebra ibland. Tex att det finns grupper för typ allt. Sök på det du är intresserad av. Då hittar du många likasinnade.

Jag mår helt ok, det enda jag saknar är vänner som hör av sig och är intresserade av att göra saker med mig.

Utbildningen ska bli klar, sedan ett stadigt jobb. När det är klart då söker jag mig utåt. 

Jag har tack vare Facebook hittat vänner som jag tappat kontakten med. Det är helt underbart att upptäcka att 35 år inte har ändrat oss.

Nu har jag ungefär hälften av min gamla grundskoleklass som vänner på Facebook  och jag har även hunnit träffa några av dessa. Det hade inte hänt annars.

Jag upplever inte att det är mycket skryt och fasad, utan mer axplock ur folks vanliga liv i mitt flöde

Det finns väl tre kategorier människor.

1. De som lever sina liv via facebook och sociala medier och ser det som en katastrof om de inte får tillräckligt många gillningar, kommentarer eller tillräckligt med bekräftelse. Denna grupp kan verka stor men är desto mindre än den ser ut att vara. Det är ett fåtal som tar stor plats och får det att se ut som om facebook är det enda livet består av.
2. De som är inne och skriver eller läser något ibland, bara för att "kolla läget" av ren nyfikenhet, men som större delen av tiden lever sina liv IRL. dvs i verkligheten.
3. De som insett vilken masshjärntvätt och manipulation facebook är och har valt bort det och lever sina liv fullt ut i verkligheten, utan att oroa sig över brist på gillningar, kommentarer och bekräftelse på "vuxendagiset" facebook. Umgås man med folk ur denna kategori får man snart känslan av att facebook kan dra åt helvete, eftersom man lever livet i nuet och i verkligheten och utifrån egna drömmar, önskemål och förutsättningar, utan att oroa sig eller bry sig om vad andra tycker eller tänker.