Anonym (Blue) skrev 2017-11-08 16:30:34 följande:
Jag har som mål att vara utan facebook i ett år och är snart halvvägs, jag saknar inte att veta sju tusen olika saker om andra människor varenda dag och sjutusen intryck som jag inte väljer själv och flera hundra människor som jag aldrig träffar som aldrig har kontakt med mig förutom att skylta upp om deras liv. Ironiskt nog så hade jag mest kontakt med totala främlingar i olika grupper som jag började chatta med och det var det mest givande. Hur ser nätverket ut för mig nu? Jo, 90% av de "vännerna" på Facebook de brydde sig inte ens att ringa mig, smsa mig, maila mig, fast de hade mina kontaktuppgifter. Jag hörde av mig till vissa men de såg mig inte som värd deras tid om jag är utan Facebook / Snapchat / Instagram etc. Men de 10% som kunde anpassa och respektera mitt val och stötta mina mål, de vande sig att smsa,i början glömde någon av att jag inte hade Messenger men tillslut var alla så vana att ringa och smsa med mig att det var lika naturligt som Messengerchatten. Är jag förvånad? Inte det minsta. För jag har vetat enda sen början att ingen har 500-3000 vänner som alla bryr sig om dig och ställer upp för dig och backar dig i allt, de människor som gör det de ryms att räknas på mina fingrar, man har en bästa vän, inte trettio. Man har kanske 3-5 nära vänner. Och 1-2 av de är extra nära. Så när jag fick bevisat vad jag redan visste blev det bara en oerhörd lättnad att slippa dessa låtsaskontakter som ger mig likes för att det är förväntat av de,inte äkta för fem öre. Jag har varit helt utan vänner vissa perioder när jag märkt att jag bara haft rötägg och falska personer i mitt nätverk. Aldrig ångrat att göra plats för äkta vänskap så mitt råd är gråt inte över människor som inte gråter över dig det är bara tragiskt. Välj glädje. Rensa upp och gör plats för det du önskar ha där istället.
Glinda från Oz skrev 2017-11-08 17:59:17 följande:
Om du var på Facebook för att jaga likes så förstår jag dig. Allt handlar om hur man använder det. Jag får tips om event och evenemang som jag går på, vi organiserar välgörenhetsarbetet jag gör via Facebook, jag köper och säljer saker där, jag har kontakt med vänner, har skaffat nya hobbies etc. Det bästa med Facebook är alla nya vänner man träffar i verkliga livet och nya hobbys man inte skulle ha annars. Min närmaste vän träffade jag via Facebook, vi ses varje vecka så hon är absolut inte bara en nätkompis.
Det här som Glinda skriver är väldigt sant. Därför jag blir lite trött på generaliseringar kring att Facebook är si eller så och gör att människor blir på ett visst sätt - allt beror ju på hur indivden använder plattformen. Facebook har många olika funktioner, fler än de andra samtida populära plattformar för sociala medier (instagram, snapchat, twitter osv.), man använder de funktioner man vill och hur man vill. "Blue" skriver att hen inte saknar att veta sjutusen olika saker om folk, ptja, inte jag heller. För jag använder inte facebook så. Däremot har jag flera hundra kontakter på facebook, inbillar mig dock inte på något sätt att allihop är nära vänner och skulle därav inte känna mig förvånad över att inte höras med 90% av de om jag tog bort facebook. För mig är facebook helt enkelt en himla smidig adressbok i princip. Har de allra flesta samlade på ett ställe - familj, vänner, studiekamrater, kollegor jag känner bättre osv., och kan enkelt kontakta de är jag vill/behöver.
Jag förstår att man blir frustrerad och besviken om man på riktigt har 500+ kontakter på Facebook och fått för sig att allihop är såpass bra vänner som man kan förvänta sig hälsningar från oavsett. Det är okej att använda facebook för enbart de närmaste vännerna, eller inte alls, men rätt naivt att tro att man hittat någon slags "sanning" och "bevis" för att 500+ kontakter inte är nära vänner. Säger väl ändå sig självt att det måste vara en jäkla social människa som kan vårda nära relationer med 500+ personer.
Som sagt, använd facebook hur du vill eller inte alls, men anta inte att alla andra använder den likadant.
