Anonym (Förälder) skrev 2017-11-12 19:02:45 följande:
Här är en överläkares synp på ADHD-medicinering av barn, en docent i barn och ungdomspsykiatri vid KI:
Enligt Jan-Olov Larsson, överläkare vid Bup och docent i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska Institutet, genomför Bup i regel seriösa utredningar som ofta tar lång tid, men med vinsten att bedömningen är noggrann.
? Men vid många Bup-enheter finns kravet att genomföra ett visst antal neuropsykiatriska utredningar per år för att uppfylla vårdgarantin. Något som innebär en risk för ett överdrivet fokus på neuropsykiatriska diagnoser, säger Jan-Olov Larsson.
Även om syftet är gott ? att inte vilja missa något fall ? kan det leda till ett alltför snävt fokus på neuropsykiatriska diagnoser, enligt Jan-Olov Larsson. I stället tycker han att styrmedlen bör utgå generellt från barn- och ungdomspsykiatriska utredningar för att också hitta barn som har depression, självskadebeteenden eller svårigheter i familjen.
Även om medicinering är till stor hjälp för många som har adhd, tycker Jan-Olov Larsson att diagnosen i alltför hög grad behandlas med enbart medicin. Enligt BUSA, det nationella kvalitetsregistret för uppföljning av adhd-behandling, får endast 30 procent av de registrerade, både vuxna och barn, multimodal behandling, alltså samtal och individuellt stöd hos psykolog i kombination med medicin. Resten får enbart läkemedelsbehandling.
? Det finns en risk att man tar till den tillgängliga och billigare lösningen, att förskriva adhd-medicin, när man kanske egentligen i högre grad skulle behöva anpassa skolmiljön så att den bättre passar barnens individuella behov, som exempelvis mindre grupper och fler pedagoger, säger Jan-Olov Larsson.
https://www.svd.se/allt-fler-unga-far-adhd-medicin
Har du läst noga nu?
Tja..... jag håller ju med om det allra mesta. Att det är risk att man inte kan hantera alla dessa utredningar, det är ju så, men vad har det med medicinering att göra? Och att man kan missa barn med andra problem än ADHD, är ju inte riktigt väsentligt här, även om det är viktigt.
Han säger ju INGET negativt om medicinering. Så vad är din poäng här? Att man också ska satsa på andra insatser? Visst, men här har han kanske för stor tro på pedagogiken. Dels kan man inte ta bort ADHD:n med den och framför allt kan lärarna inte ändra hela organisationen av skolan. Dvs. de kan t.ex. inte lyfta ut barnen utan att åtminstone rektorn tar beslutet. Och även att lyfta ut dem ger inget bra alternativ.
Många tänker här på barn som också har inlärningssvårigheter, eller snarare, de utgår ifrån att barn med ADHD har dessa. Men de flesta har inte det. Dvs. de har ingen nytta av en specialpedagog eller speciella metoder. Däremot finns det en hel del metoder som den enskilde läraren kan använder. Det gör också så gott som alla lärare. Och det gör ganska lite skillnad.
Det finns förresten en undersökning som visar att mindre grupper INTE ger bättre resultat, men som alla undersökningar kan förstås också den ge missvisande resultat:
www.svensktnaringsliv.se/fragor/kvalitet-i-grund-och-gymnasiet/mindre-klasser-ger-inte-mer-kunskap_578661.html
