5-åring med ADHD. Medicinering?

När min son gick i första klass och det inte funkade, började min dåvarande man att gråta. Jag förstod inte riktigt varför han tog det så hårt, det var ju bara första klass. Men han är lärare och han sa att det är de barnen då det inte funkar från början brukar det gå illa för. Det är dem första åren som lägger en viktig grund till dem senare. Och framför allt när det gäller det sociala, kompisar.

Anpassa hemmet och förskolan? Bra skämt! Nu vet jag inte hur mycket det varierar och det är över 20 år sedan, men min son hade ALDRIG i livet fått en diagnos om vi inte först hade försökt att prova alla anpassningar som barnpsykologen kunde komma på.

Och förskolan brukar inte behöva anpassas. Det kan iofs också variera lite, men där brukar inte barn med ADHD ha stora problem, snarare de med autism. Min son hade ju svår ADHD att det var katastrof direkt i skolan, men på dagis tyckte de inte att det var några problem. Och det är det vanliga, att problemen först visar sig i skolmiljön, där man ställer krav på barnen.

Det handlar inte att de ligger något år eller två efter i mognad. Utan de kan ligga långt efter i vissa delar, men det finns andra där de ligger normalt till eller t.o.m. är tidiga. Båda mina ADHD-barn är födda i december och var ganska unga vid skolstarten, men båda var också ganska verbala, kunde redan läsa lite grann och var helt enkelt intellektuellt på nivån för att gå i ettan. De hade bara haft tråkigt om de hade fått stanna längre på dagis.

Om det vore så enkelt så hade man redan löst det så.

Men på en brist på dopamin. Vilket Amfetamin eller Concerta ökar på. Alltså ren hårklyveri, det går visst att jämföra.

Det finns ju hur mycket forskning som helst. Vilken av dussintals eller hundratals studier vill du se? Att det fattas dopamin är en förenkling, egentligen återupptas det för fort, dvs. det finns tillräckligt men det finns inte kvar tillräckligt länge. Och det gäller förstås vissa delar av hjärnan, vilket också gör att man inte bara kan mäta dopaminhalt i hela kroppen.

Om du menar att man ska bevisa det i varje enskilt fall - det skulle ruinera sjukvården, vet du vad såna undersökningar kostar?! 

Nej, du vet inte. Du vet inte hur det var när man inte kunde få medicin. Min son var en av 50 (!) barn i hela Sverige som slutligen fick medicin. Du kan själv räkna ut hur många det kan tänkas finnas som har ADHD i Sverige om det är 5 %. Och så får bara 50 stycken medicin. Och även de ganska sent. Min son fick medicin när han var 8 och då hade vi haft tätt kontakt med barnpsykolog (BUP) sedan han var 3. 

Med två lärarföräldrar och bra samarbete med skolan fanns det ändå ingen möjlighet att han skulle gå i vanlig skola i 4:an. Han hade redan suttit i en-rum med assistent hela lågstadiet. Och säg inte att de hade kunnat göra mer, det går ju inte att ha ett barn tillsammans med andra om han går upp så i varv att han bara springer runt. Enda sättet för att han skulle vara lite lugnare var ju att han INTE var med dem andra. Fritids fick vi också sluta med, han orkade inte. 

Det är barnen som lider ganska mycket! Inte bara föräldrarna. 

Det tror inte jag att du har gjort dessa utbildningar, ditt språkbruk är inte därefter. Dvs, du uttrycker dig ganska lekmannalik.  Och du har ju ganska allmänna  argument - förklara då hellre för oss hur det går till i hjärnan om du ska köra med något annat än medicin. Hur påverkar det hjärnan då? 

Visst. Det finns såna aspekter också. Det finns de som orkar bättre med lite utmaning och det finns de som knäcks. Det måste man alltid avväga.

Nej, det är bara skitsnack.

Vem pratar du med egentligen?

Vilken jämförelse! Jag antar att du inte har läst på i flera år om den medicineringen och att man inte har gjort tusentals studier om detta, eller hur? Då går det inte heller att jämföra.

Som sagt, jag skulle också kanske vänta till skolstarten. Och det är ändå inte som vilken liten medicin som helst, för här har man så mycket erfarenhet av så många som har medicinerats, så att man vet ganska exakt vad man kan förvänta sig. Inte många överraskningar där. Man vet att det finns ganska lite biverkningar där och förstås inget som inte försvinner om man slutar med medicinen.

Vaddå hur länge, varför skulle de ha slutat? Min dotter har ju nyligen börjat. Och det var naturligtvis hennes beslut, hon var 16, jag hade inte ens rätt att tycka till. Så jag har ju egentligen INTE gett henne medicin.

Och sonen har äntligen hittat ett jobb som fungerar för honom. Just nu har han problem igen att få medicin, flyttat till en annan stad, kö till psykiatrin. Så det finns risk att han inte klarar av allt, bara för att han inte kan få sin medicin pålitligt. Han har väl satt ut medicinen ett tag som ung vuxen, men det var också mest för att han inte orkade fixa en läkartid.

Just för läs-och skrivsvårigheter ska ju omega-fettsyror också hjälpa. Så det kan vara en bra idé när ett barn har problem med både det och koncentrationen.