Hej är en kille på 40år lever ihop med min underbara sambo och har två barn.
Men när det gäller sex så får man be för att möjligen få ligga.
Vad skall jag göra?
Har gett flera förslag så som rollspel,sex på andra platser,eller som nu på senare tid trekant både med kille eller tjej!
Men får inga riktiga svar tillbaka för utom -jag är trött orkar inte!
I går frågade om hon skulle tycka det var ok om jag skaffade en kk.
Hon tittade å gick!
Vad gör jag?
Fan, min man har varit förkyld nu en vecka och gnäller att han inte orkar ha sex fast jag är jättekåt.
Jag kanske borde vara otrogen?
Offerkofta? Ts har en, men inte jag.
Sällar mig till kören som rekommenderar Athol Kay. Det minsta man får ut av hans råd är att man mår bättre, får bättre självkänsla och blir en bättre man enkelt uttryckt, kanske som singel men i bättre skick att hitta någon ny. Är bara i början av arbetet själv men känner mig bättre inombords.
Nu kommer min lite osammanhängande historia..
Min fru tappade intresset under den andra graviditeten och det har sedan inte kommit tillbaka (10 år sedan nu).
Innan dess var det hon som var drivande i frågan och introducerade mig i nya erfarenheter.
Nu har hon fastnat i vardagslivets alla små bekymmer och har inte tid att för sånt. I bästa fall blir det någon gång i månaden och ganska fantasilöst. Jag har försökt krydda det lite men då krånglar jag bara till det enligt henne. Och att ta upp att jag vill ha det oftare har visat sig ha motsatt effekt då hon känner sig pressad. Resultatet har blivit att jag försöker att inte visa något intresse alls, förutom smekningar och pussar i vardagen, och lämnar alla initiativ till henne. Det är en av obalanserna som Kay tar upp som en relationsdödare.
Hon har bränt ut sig på jobbet för några år sedan och i somras var det dags igen. Depression och utmattningssyndrom. Under hösten har det varit 2 steg fram och 1 tillbaka, ibland 3 tillbaka. Alla små problem i vardagen förstoras och är nästan oöverstigliga. Jag har tagit hand om vardagssysslorna så mycket jag förmår men det saknas alltid det lilla extra verkar det som.
Jag vet inte hur många gånger jag tyckt att nu får det räcka. Orkar inte stötta och ta emot hennes frustration och humörsvängningar längre. Men jag kör ett år till.. och ett till.. Det kan bli bättre och jag älskar ju henne. Att flytta isär skulle troligen köra henne i botten totalt, för att inte tala om hur det påverkar barnen.
Föreslog faktiskt att hon skulle ta en bekants tillfälligt lediga lägenhet någon månad för att få lite egentid men det tog hon som att jag ville slänga ut henne och skiljas. :/ Samtidigt säger hon ju själv att bristen på egentid är en av de saker som gör att hon mår dåligt.
Efter att det lugnat ner sig lite efter den situationen så hade vi ett mer normalt samtal om relationen i stort, om vad jag känner fattas och vad hon känner är fel. Det blev en liten förbättring ett tag (inte mer sex men lugnare förhållande) men är på väg nedåt igen. Jag tror det är julstressen som gör det just nu.
Ett av de största problemen vi har och som vi egentligen borde söka hjälp för är att vi har fruktansvärt svårt att prata om problem. Båda ogillar konflikter, hon blir alltid känslosam och gråter vilket för mig frustrerad och irriterad. Då säger jag saker i affekt och utan att tänka mig för, hon skjuter tillbaka och inget blir bättre. Bästa samtalen är kuddpratet efter sex men det blir ju inte så ofta. Annars är det chatt eller sms där vi tar upp en del. Där får man tid att tänka efter och formulera sig.
Snart är det nytt år igen, nyårslöftet denna gång blir nog samma som sist.. Ett år till.
Sällar mig till kören som rekommenderar Athol Kay. Det minsta man får ut av hans råd är att man mår bättre, får bättre självkänsla och blir en bättre man enkelt uttryckt, kanske som singel men i bättre skick att hitta någon ny. Är bara i början av arbetet själv men känner mig bättre inombords.
Nu kommer min lite osammanhängande historia..
Min fru tappade intresset under den andra graviditeten och det har sedan inte kommit tillbaka (10 år sedan nu).
Innan dess var det hon som var drivande i frågan och introducerade mig i nya erfarenheter.
Nu har hon fastnat i vardagslivets alla små bekymmer och har inte tid att för sånt. I bästa fall blir det någon gång i månaden och ganska fantasilöst. Jag har försökt krydda det lite men då krånglar jag bara till det enligt henne. Och att ta upp att jag vill ha det oftare har visat sig ha motsatt effekt då hon känner sig pressad. Resultatet har blivit att jag försöker att inte visa något intresse alls, förutom smekningar och pussar i vardagen, och lämnar alla initiativ till henne. Det är en av obalanserna som Kay tar upp som en relationsdödare.
Hon har bränt ut sig på jobbet för några år sedan och i somras var det dags igen. Depression och utmattningssyndrom. Under hösten har det varit 2 steg fram och 1 tillbaka, ibland 3 tillbaka. Alla små problem i vardagen förstoras och är nästan oöverstigliga. Jag har tagit hand om vardagssysslorna så mycket jag förmår men det saknas alltid det lilla extra verkar det som.
Jag vet inte hur många gånger jag tyckt att nu får det räcka. Orkar inte stötta och ta emot hennes frustration och humörsvängningar längre. Men jag kör ett år till.. och ett till.. Det kan bli bättre och jag älskar ju henne. Att flytta isär skulle troligen köra henne i botten totalt, för att inte tala om hur det påverkar barnen.
Föreslog faktiskt att hon skulle ta en bekants tillfälligt lediga lägenhet någon månad för att få lite egentid men det tog hon som att jag ville slänga ut henne och skiljas. :/ Samtidigt säger hon ju själv att bristen på egentid är en av de saker som gör att hon mår dåligt.
Efter att det lugnat ner sig lite efter den situationen så hade vi ett mer normalt samtal om relationen i stort, om vad jag känner fattas och vad hon känner är fel. Det blev en liten förbättring ett tag (inte mer sex men lugnare förhållande) men är på väg nedåt igen. Jag tror det är julstressen som gör det just nu.
Ett av de största problemen vi har och som vi egentligen borde söka hjälp för är att vi har fruktansvärt svårt att prata om problem. Båda ogillar konflikter, hon blir alltid känslosam och gråter vilket för mig frustrerad och irriterad. Då säger jag saker i affekt och utan att tänka mig för, hon skjuter tillbaka och inget blir bättre. Bästa samtalen är kuddpratet efter sex men det blir ju inte så ofta. Annars är det chatt eller sms där vi tar upp en del. Där får man tid att tänka efter och formulera sig.
Snart är det nytt år igen, nyårslöftet denna gång blir nog samma som sist.. Ett år till.