Anonym (.) skrev 2017-12-11 22:31:30 följande:
Som jag redan sagt, du har helt rätt i ditt råd, men du missar poängen, och vidden och grymheten av det här. Och det just grymheten som gör att vi inte har en äkta beskrivning av de här processerna.
Tänk dig en skolgård med pojkar och flickor, där vi ställer flickorna för sig i en grupp, och sen pojkarna för sig i två olika grupper, de som kommer att få para sig och de som inte kommer att få familj.
Gruppen pojkar som aldrig kommer att få familj är jättelik, 30% av samtliga pojkar, och de här pojkarna vet inte vilka grymheter livet har att erbjuda dem, så är långt är de bara glada pojkar som intresserar sig för annat än flickor, de vet inte att det är en massa fel på dem ännu.
Men det går alldeles utmärkt att redan nu plocka ut de som är döda, trots att de bara är barn. Inte med perfekt precision, men nära nog, eftersom kvinnors selektion är formelbaserad. Det är pojkarna som är korta, blyga, som inte är speciellt bra på gympan, som är på den undre halvan av intelligenspektrumet.
En av de här nackdelarna kan kompenseras för, men när det blir flera blir det svårare och svårare att kompensera, det kostar helt enkelt för mycket energi, så de har inte råd.
Ditt råd missar poängen, för det fokuserar på att ta en pojke från ena gruppen och leda över till den andra, genom en riktad energiinsats på rätt ställe vid rätt tidpunkt, och detta kan visst fungera, och i det har du rätt. Men den samlade lyckan minskar i gruppen eftersom allt du gjort nu är att du lett en pojke över en grupp bara för att samtidigt ta en en medlem i den gruppen och leda tillbaka till gruppen bland de döda. Och kostnaden för det är mer energi som pojkarna ska spendera på något som måste anses komplett meningslöst annat är i termer av serva kvinnors instinkter.
Det går inte att öka lyckan i en grupp som bedöms på relativa grunder mot varandra genom att öka stressen i gruppen.
Tänk dig ett relativt betygsystem för våra barn där vi slår 30% av barnen, samtidigt som vi gör det extremt viktigt att lyckas, om du inte lyckas är du genetiskt död. Din ide är nu att vi erbjuder läshjälp på kväller för de barn som ligger under gränsen för att lyckas, att vi hittar olika sätt att avleda mer och mer energi så att de nå över gränsen. Och varje gång vi lyckas med det, så ramlar nåt annat barn ur. Ett bra recept att öka självmorden bland barn säkert, men inget som leder till en speciellt lycklig skara barn.
Man kan inte lyfta sig själv i håret eftersom kraften verkar relativt den egna kroppen, hur hårt man än drar, det enda som händer är att man får ont.
På samma sätt kan man inte öka antalet lyckliga människor i ett relativt system, genom att öka stressen i systemet.
Man behöver ändra systemet, inte pressen på enskilda individer.
Jag håller med dig helt! Är också på det klara om det dåliga ratiot mellan könen. Därtill tror jag att vi kan försämra siffrorna ännu mer eftersom det lär finnas gott om tjejer som inte är/kommer att vara intresserade av förhållanden eller random sex öht. De får det sociala och känslomässiga behovet mättat av härliga tjejkompisar, bekräftelse från ett givande arbetsliv och sexbehovet stillat av alla roliga leksaker som är bättre än män i sängen. Barn kan man skaffa utan män, när man vill, genom en resa till Danmark.
Män har dessutom länge varit emotionellt efterblivna i förhållanden och förväntar sig ibland att vara lika bortdaltade som folkhemsmännen i hushållet, men tjejer vägrar i högre utsträckning att göra det obetalda extraarbetet och ser förhållanden som något onödigt jobbigt. Kvinnliga singlar är säkert lyckligare än manliga. O.s.v.
Men de jag stör mig på här på FL t.ex. är killar som
inte är helt och hållet fucked up, men som ger upp och gnäller istället. De män som framförallt är körda i Sverige på köttmarknaden är invandrarkillar som inte har ett enda kapital (socialt, ekonomiskt, kulturellt, bildning etc) som behövs för att imponera på tjejer som kan få typ vem de vill.
Däremot borde svenska killar med hyfsad utbildning, normalt utseende och en normalfungerande hjärna ha en chans hos några. Men det kräver en attitydförändring och lite ansträngning. Livet är orättvist, men det blir knappast bättre av att älta det in absurdum.
