Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Jag hoppar in här! Vi bestämde oss för att börja försöka i november 2017 men jag fick ingen äl förrän januari 2018. Så nu är det ganska precis ett år sen första försöket. Jag har väldigt oregelbunden cykel med allt från 22-85 dagar mellan mens.. Vi har lyckats pricka in äl 3 gånger under det här året och en av gångerna så tror jag att det tog sig. Fick svagt positiva, men ändå tydliga, gravtest under 3 dagar innan dom minskade så det var nog ett tidigt missfall. Idag ringde jag gyn för att få kolla vad som kan vara fel, jag tänkte att jag börjar i den änden så slipper vi starta utredning i onödan om det är så att jag har pco-s som jag misstänker.
Hoppas att det tar sig för er alla snart! Jag blir galen av all väntan, det känns som jag befinner mig i ett vakuum mest hela tiden.. Tänker inte på något annat än barn.
Men åh <3. Jag känner igen mig så mycket av det du skriver. Gravidbesked efter gravidbesked dyker upp på instagram o överallt. Ja känner hat mot ALLA. Jag kan bara inte bli glad!! Vårat liv står på paus medans alla andras rullar på, där livet händer för dom! Det har gått så långt att jag börjat tänka om jag skulle kunna få barn med någon annan, OM det faktiskt är så att vi inte passar (inget fel har ju hittats). Eller andra tankar som hur mitt liv kanske kommer se ut utan barn osv. Vet inte va jag ska säga som tröstar. Men du är inte ensam. Känns som tiden går o man blir bara äldre. Massor av yngre vänner väntar sin tvåa. Livet är så förbannat orättvist. Vi måste lära oss hantera skiten. Men vet tyvärr inte riktigt hur... massor av kramar till dig.
Jag hoppar in här! Vi bestämde oss för att börja försöka i november 2017 men jag fick ingen äl förrän januari 2018. Så nu är det ganska precis ett år sen första försöket. Jag har väldigt oregelbunden cykel med allt från 22-85 dagar mellan mens.. Vi har lyckats pricka in äl 3 gånger under det här året och en av gångerna så tror jag att det tog sig. Fick svagt positiva, men ändå tydliga, gravtest under 3 dagar innan dom minskade så det var nog ett tidigt missfall. Idag ringde jag gyn för att få kolla vad som kan vara fel, jag tänkte att jag börjar i den änden så slipper vi starta utredning i onödan om det är så att jag har pco-s som jag misstänker.
Hoppas att det tar sig för er alla snart! Jag blir galen av all väntan, det känns som jag befinner mig i ett vakuum mest hela tiden.. Tänker inte på något annat än barn.
Just dessa gravidbesked tar så förbannat hårt. Speciellt när en del tycker de försökt sååå länge när de inte blev gravida på typ 4 månader. Känns som ett hån. Mensen kom idag så nu är vi inne på misslyckande nr 25. Blev knappt ledsen nu eftersom jag längtat efter att få dra igång med sprutorna.
Tänker på dig, fy fan vad detta sliter på relationen. Och på en själv. Som du skriver, man börjar fundera på hur livet skulle se ut utan barn.
Jag och min man pratade ut ordentligt här om dagen, det var liksom dags. Kom fram till en plan för hur vi ska gå vidare med allt. Vi kör klart våra landstingsfinansierade försök, jag ska säga till att jag vill göra långa protokollet nästa gång då jag läst att det ska vara bättre när man har endometrios. Lyckas vi inte så köper vi ett tre-pack privat, förmodligen på Carl von Linné och gör så fort som möjligt. Misslyckas vi även där så går vi vidare med embryodonation. Börjar känna mer och mer att jag skiter i vems gener det är, så länge vi får ett barn ihop.
Pratar du med din sambo om dina tankar? Vet han om att du tvekar på om du vill fortsätta försöka få barn med honom?
Låter som en bra plan. Precis man är inte lika kräsen längre. Skulle nog oxå kunna tänka mig donation allt mer. Nja alltså vi hade paus några dagar innan vi åkte på semester. Jag förklarade att jag inte riktigt vet vart ja står längre. Men nu på resan har allt varit rätt bra. Blir lite rädd av att tänka att ivf gör man ju oftast bara med EN partner. Vad händer om vi skulle göra slut. Kan ju inte börja igen med någon ny hur enkelt som helst. O andra sidan kan man ju inte få barn med någon man inte är 100 procent säker på. Urs.. när börjar du med sprutor? Inte denna mens väl?
Känner igen det där med att försöka lite till... Därför vi betalar för privat ivf nu. Men ändå skönt att få letrozole iaf, det värsta är ju att inte få testa något nytt. Har du problem med ägglossning? Hoppas det funkar bra iaf!
Jag är så trött på denna väntan! Det enda jag gör är att gå och vänta på att få börja med ivf, jag håller på att bli galen. Tror inte jag vågat erkänna hur jävla dåligt jag mår egentligen. Hela livet känns så grått och meningslöst och långsamt och onödigt! Jag hatar det här! Hur kan det vara meningen att man ska spendera så många år med att vänta och längta efter något man kanske aldrig får uppleva?
Jag har helt tappat livslusten. Dagarna går ut på att vänta tills det är dags att lägga sig så det snart blir en ny dag och jag kommer lite närmare ivf starten. Hur jävla sorgligt är inte det? Har ingenting att fylla dagarna med då jag just nu pluggar på distans och endast jobbar enstaka pass då och då. Tiden står typ still. Önskar att jag kunde hoppa typ en månad framåt så jag bara kunde veta om vi misslyckas ännu en gång.
Behövde skriva av mig lite. Sånt som man inte kan säga till mannen för då vill han väl få mig inlagd. Om han ens visste hälften av min längtan och sorg. Fan vad jag hatar detta.
Insåg vi mkt snart firar 1 år i den här tråden... Fy fan att många av oss fortfarande är kvar :(
Insåg vi mkt snart firar 1 år i den här tråden... Fy fan att många av oss fortfarande är kvar :(
Jag är så nära att också bara betala. Få det överstökat liksom... Tycker du att det har varit smidigt? (Inte personligen, då jag minns att du tyckte det var jobbigt ekonomiskt i och med din sambo...)
Plussade för 4:de gången i tisdags, men idag är testet stendött igen och jag störtblöder som vanligt. Så bevisligen inga problem med ägglossning, är faktiskt ganska säker på att jag fick dessa utskrivna som placebo, för att hålla mig lugn i några månader till. Så att IVF:en som jag efterfrågat i 8 månader nu skjuts på lite till....