5-åring kräver att få veta hur barn blir till.

Du tror inte det skulle kunna vara ett större trauma för barnen att först i vuxen ålder få veta att deras föräldrar hemlighållit detta för dem?
Vi är övertygade om att ett hemlighållande av att våra barn är provrörsbarn riskerade att få dem att känna att detta var något konstigt eller onaturligt. Ni fick de veta det "från början" och därmed tog det till sig det på det naturliga sätt som barn gör.

hahahahahahahahahha

Du saknar fantasi här. Jag utgår självklart ifrån att BARNEN har sagt det ordet och att fröknarna svarar på en seriös fråga med att förklara i dem orden som barnen uppenbarligen känner till är det vanliga och det rimliga.

T.ex. blev jag som lärare på högstadiet en gång frågat av en 13-åring vad "onani" betyder. Skulle jag då förklara det på något vuxet sätt med ännu mera okända ord? Det tyckte jag inte. Jag frågade hellre: "Vet du vad runka betyder? Ja? Det är samma sak. " Jag berättade det på föräldramötet (inte i detalj dock) och föräldrarna var bara glada över att barnen får ett svar direkt, att lärarna inte undviker att svara på sånt.

Att man inte aktivt lär barn fula ord - det är klart. Sedan är det inte läge att börja med långa utläggningar om vilka ord som är passande om barn bara har en konkret fråga. Det är bättre att ta sånt antigen när man har tema om sånt, eller i svenska-undervisningen om man behandlar passande sätt att uttrycka sig i olika situationer.

Du talar om en värld helt främmande från min egen. Aldrig har jag själv eller mina barn hört vuxna beskriva "knulla" och "onani". Imponerad att föräldrarna på ditt möte ställde sig toleranta till din fråga kring "runka". Jag skulle anmält dig till varenda instans som fanns.

Men herregud! Du har problem!  Men dina barn kommer också att snappa upp det någonstans. Är dina barn inte i skolan än, annars hade du väl protesterat mot den sex-och samlevnadsundervisningen som finns med i läroplanen. Och nej, du skulle visserligen kunna försöka att anmäla, men du skulle inte lyckas få gehör.

När det gäller 5-åringen vet vi inte ens om det var fröken som använde dessa ord. Kanske var det ju t.o.m. så att hon förklarade det i andra ord, men att barn återger det i dem orden som de har hört - av kamraterna eller äldre syskon. Men du skulle anmäla henne direkt! Då har du ett problem. Då är du en rättshaverist.

Känns det jobbigt för dig:

Om mamman och pappan kramar varandra med en speciell görabebiskram, så kan man sätta ihop en liten liten bit av mamma och en liten liten bit av pappan i mammas mage till en liten liten liten miniboll. Om bitarna sitter ihop på rätt sätt kan bollen växa till en bebis! Fast. Man måste vara vuxen för att det ska fungera [och så ska man inte ha kläder på sig, för då kan bitarna inte hitta fram till varandra].

[Hur ser kramen ut då?

Det är en hemlis. Det funkar ändå inte om man inte är stor].

Hennes barn är vuxna.

Mina döttrar är vuxna och har fina relationer med mina svärsöner! som är av den sort som gör en svärmor ÖVERLYCKLIG! Liksom svärsöner extra allt. Aldrig har jag eller deras pappa talat med flickorna  om snopp/snippa/masturbation etc. När döttrarna skaffade sina första pojkvänner så köpte jag kondomer till dem som de kunde ta med sig. Vi gafflade inte ingående om det utan de fattade direkt. Helt naturligt utan att vi NÅGONSIN uttalat orden snopp/snippa etc etc.

Att era döttrar vet hur barn blir till beror på att andra inte varit lika tramsiga som ni. Det är väl en rasande tur att föräldrarna inte är barnens enda källa till kunskap, i synnerhet inte när det finns föräldrar som ni.
Men på vilket sätt är det bättre att barnen får denna kunskap av andra än sina föräldrar?

Vår son är provrörsbarn och om han frågar hur han blev till kommer jag absolut berätta att doktorn hjälpte oss. Som vuxen behöver han veta så han är beredd ifall orsaken till vårt behov av IVF är ärftligt och då ska det inte vara någon hemlighet som slängs i ansiktet på honom.

Det allmänna rådet från psykologer verkar vara att svara på barnets frågor, så får barnet lagom info. Man behöver inte känna tvång att berätta allt men det man säger bör vara sant (om än förenklat)