Måste man uppfostra barn på modernt vis?

Varför tänker ni att ipad och datorspel är av ondo? Tänker ni så om Monopol och schack också (eftersom man sitter still och kan fastna i spelet)?

Min son och hans vänner (9 år) leker hur mycket som helst när de ses, spelar fotboll, hoppar i studsmattan, leker med Nerfgevär i skogen MEN de spelar också in actionfilmer med varandra med sina mobiler, spelar PlayStation tillsammans i lag, spelar Minecraft där de lär sig otroligt mycket strategitänk och samarbete och har appar med kluriga spel.

När de inte ses kan de ibland skypa och spela Minecraft eller annat i samma värld och kommunicerar hur mycket som helst, de skriver meddelanden till varandra på mobilerna eller tittar på film. Min son tittar aldrig på tv längre, bara på datorn eller ipaden.

Varje generation har nya tankar, jag gissar att det var så när brädspelen utvecklades också. Jag fick inte spela kortspel när jag var liten (djävulens påfund enligt min far), idag höjer väl ingen ögonbrynen över det?

Min son har en kompis som inte får spela hemma utom små korta stunder MEN han ägnar hela dagarna åt att läsa Kalle Anka, hur kan det vara bättre? Ligga stilla, inget samarbete eller utveckling i hjärnan.

Jag tänker att de människor som är upprörda över mobiler, datorer och ipadar inte har en aning om vad det i praktiken innebär för barn, det är bara en massa fördomar om slöa föräldrar och avdomnande barn.

Förstår inte varför du för det första blir så defensiv, jag säger att vi valt bort men att de kommer få varsin platta av tomten till jul när de är 5 år.
Barn är "hands-on-learning" och behöver rörelsen och fysiskt känna saker i hand, aktivs se höra och känna, det är det absoluta bästa för dem. Därför anser vi inte att en platta hör till småbarnsåren.
Vad andra gör skiter vi fullständigt i, blir som sagt var fundersam och ledsen för många barns skull.

Så många gånger att man hört hur less vissa föräldrar är på dessa plattor hemma då det är en ständig källa till bråk.
(Som om man inte har nog med diskussioner med sina barn).
Men, men, det är vad Jag tycker. Du behöver inte gilla det, du gör som du vill ändå. Jag tänker inte ens försöka få dig att ändra dig.

För övrigt kan du inte jämföra mig och min skärmtid med en 3 årings skärmtid det blir helt galet.

En fråga bara.
Vi står ju uppenbarligen på helt olika sidor i frågan.
Istället för att bli upprörd på vad jag tycker och gör så förklara varför det är så vansinnigt bra med platta för så små barn som är i förskoleåldern. För jag har helt ärligt inte förstått det.

Jag tycker inte att tekniken är utav ondo, tvärtom den är fantastisk. Däremot tycker jag att man inte behöver ge en liten i förskoleåldern den vanan. Inte än.
Jag ser problem med att de ska börjas för tidigt för då är det så mycket annat de ska lära sig.

Ja, jag tyckte att ditt inlägg har ovan var ganska arrogant och otrevligt. Därför blev jag en aning defensiv. Du uttalar dig kategoriskt om att "alla har sina barn på förskolan och knappt ser dem" - och vad baserar du det påståendet på egentligen?

Sen antyder du att på grund av detta och att föräldrar slentrianmässigt använder teknik som surfplattor så går kan inga barn idag lära sig använda penna eller gör något annat än surfar på plattor.

Och ja, jag påstår att det fungerar att kombinera teknik och annat under barnens uppväxt. Jag blev inte upprörd över vad du tycker eller hur du väljer att göra, jag blev upprörd över ditt sätt att uttrycka dig. Jag vet inte om vi står på helt olika sidor - du verkar tro att du vet vilken sida jag står på. Platta för förskolebarn är varken vansinnigt bra eller vansinnigt dåligt. Det är helt enkelt en av många aktiviteter som kan erbjudas barn i olika åldrar. Det ena behöver inte utesluta det andra. Ingen aktivitet behöver helt ta överhanden i ett barns liv utan det kan finnas utrymme för lite av varje. Det är min ståndpunkt.

När mina äldsta barn var små fanns inte varken platta eller smartphones men det kom när de yngsta var små och de fick använda det som en del av sin vardag, tillsammans med annat som de gjorde. Och det är ingen större skillnad mellan mina barns hantering av penna eller memorybrickor på grund av detta, inte heller deras skärmanvändande nu när vi har all möjlig teknik i hemmet. Nu är min äldsta 14 år och helt självlärd programmerare som förmodligen kommer att ha det som sitt yrke och som programmerar spel och appar.  De yngsta kollar mest på film eller spelar in videos där de sjunger eller babblar och har jättekul. Jag ser inga skäl alls att begränsa deras lekar eller arbeten med plattor/datorer.

Ett förskolebarn spelar sällan Monopol och schack. Ett förskolebarn behöver sällan en ipad eller datorspel. Ett förskolebarn behöver leka, busa, springa, cykla, ha tråkigt, använda fantasin etc. Inte att ta en datormanick så fort man inte har något bättre för sig (det samma gäller oss vuxna men det är svårt att leva som man lär).

Men menar du på allvar att du tror att barn som får tillgång till Ipad inte gör något av det andra i livet då? Det går inte att barnen cyklar, busar, leker en stund och sen leker på Ipad en stund? 

Är ni själva så skärmberoende att ni tror att barnen skulle bli det på sekunden om de fick lägga händerna på en Ipad?

Mina barn har i alla fall klarat den svåra balansgången att kunna göra många saker och ha många olika aktiviteter och välja på, däribland Ipad och TV och TV-spel. 

Bland de ungar vi har i vår omgivning så är det ofta så, ja. Tyvärr. I synnerhet detta att ipaden åker fram så fort ungarna säger "jag har tråkigt, jag har inget att göra".

Eller när man hör från förskolan svaret på frågan "Vad ska ni göra när ni kommer hem då?" och 95% av ungarna svarar "spela på ipaden" istället för "leka, vara ute, cykla" etc.

När man lyssnar på vänner, bekanta, andra föräldrar och hör "Det är alltid konflikter kring ipaden, det är så svårt att få barnen att lägga den ifrån sig" mer eller mindre konstant.

När man får kommentaren "Va?! Hade ni ingen ipad eller liknande i bilen till barnen när ni skulle åka i 6 timmar till fjällen? Hur KLARADE ni er? Blev det inte jobbigt?". De hade böcker att bläddra i precis som vi själva hade när vi åkte på långresor.

Så nej, det handlar inte om oss själva. Det handlar om alla dessa konflikter runt elektroniken som man ser och hör från andra föräldrar med förskolebarn.

Men, eftersom du tycker att det är jättebra med ipad till förskolebarn så kan ju du förklara för mig vad det är som är så bra. Snälla. Eller hur ni har klarat av att inte få konflikter kring tekniken eftersom inga föräldrar jag känner lyckats ha det konfliktfritt när det kommer till skärmtider.

Och för att komma in på frågan om beroende:

Jag VET hur jävla lätt det är att fastna i ett spelande eftersom jag varit där, flera gånger. Jag fick mitt första handhållna Nintendo (Game & Watch) när jag var runt 10 (mitten av 80-talet). Det bästa beslutet mamma tagit var att jag INTE skulle få ett eget tv-spel, det räckte med att vi fick låna av mammas kompis som hade en videobutik där man kunde hyra konsoller och spel om de inte var uthyrda. Det var svårt att få mig att sluta spela Iceclimber.

Jag vet hur lätt det är att fastna i Facebook, CandyCrush och alla andra spel. De triggar belöningscentrat något enormt vilket gör det beroendeframkallande att få kicken eller tillfredsställelsen av att ha "koll".

Så ja, jag vet att en benägenhet till att lätt fastna i det finns hos mig och sannolikt även hos mina barn. Kan jag då fördröja det hela till de blir lite äldre än sina 4,5 år som de är nu så är det bara bra. Kan jag se till att de tycker att det är skitkul att motionera (något jag egentligen tycker är aptrist) och lägga grunden till en bra fysik istället för stillasittande så är det underbart!

1. Vårt barn som snart fyller sex får använda iPad men inte i obegränsad mängd. Vi har inga fasta regler om hur mycket man får använda den per dag utan en trist och regnig dag i november när han är trött och kanske förkyld så kan man få sitta en längre stund och en lördag med strålande sol i maj så kanske man inte får sitta alls.

Men framför allt tycker jag det är skillnad på vad man gör vid iPaden. En del är ganska hjärndött slötittande. Exempelvis vill mitt barn gärna kolla på youtube när andra spelar Mario. Det tycker jag blir alldeles för passivt och brukar bryta rätt snabbt. I bland spelar han något spel som jag tycker är vettigt, exempelvis Pettsons uppfinningar, och då kan man få sitta en stund längre. Jag tycker även det finns många bra barnprogram på Barnkanalen där han lär sig mycket, en favorit är Maskinen kroppen. Ofta kollar vi tillsammans eller så är jag eller min man åtminstone i närheten för barnet vill gärna prata om vad han sett och lärt sig. Han tittar gärna på pysselprogram med och får inspiration till egna pyssel eller experiment och det är inte så dumt.

Sen är det ju absolut smidig vid vissa tillfällen att ha iPad eller telefon att ta till t.ex. när han är sjuk, eller bara väldigt trött efter förskolan och behöver skärma av sig lite och vila. Vid en lång bilfärd har det också hänt ibland att vi tagit fram den eller när vi har flugit på semestern.

Jag kan inte säga att jag tror att han blivit så hemskt handikappad om han inte fått använda iPaden förrän han börjar skolåldern men jag ser inte heller någon direkt anledning till att förbjuda den. Hade vi haft en massa bråk kring den hade jag kanske tänkt annorlunda. Den enda regel vi har kring den är att om det blir tjat och bråk när jag säger nej/säger att det är dags och lägga bort den så kommer jag lägga undan den helt.

Några diskuterade ju att föräldrar idag har sina barn hela dagarna på förskolan och inte hinner träffa barnen om de sitter vid iPad eller liknande. Vi hämtar vårt barn tidigt på eftermiddagarna och hinner med många aktiviteter, varav iPad kan vara en av dem. Men sen så sitter vi ofta tillsammans eller åtminstone är i närheten när vårt barn använder den. Ritar han något på den så vill han ju visa, tittar han på något program kanske jag sitter med och så pratar vi om det osv. Det behöver ju inte vara en ensamaktivitet att använda teknik, även om det ibland så klart kan vara det.

2. Jag har inga starka åsikter om man väljer bort iPad eller liknande i barnets yngre år. Jag har vänner som gjort det just eftersom det inte tyckte det fungerade och bara resulterade i bråk eftersom barnen blev helt fixerade och inte ville göra annat. Jag har nog ingen vän som helt valt bort det utan att ha haft problem men jag skulle inte bry mig där heller.

Däremot skulle jag nog börja tycka synd om barnet om det kom upp i en ålder när alla andra hade mobiltelefoner och/eller spelade med varandra över nätet eller liknande och föräldrarnas principer förbjöd dem. Jag tror tyvärr att det finns risk för ett visst utanförskap om man inte kan hålla kontakten via internet och/eller mobiltelefon idag för ungdomar.

Okej, men det betyder inte att det är giltigt för alla barn överallt. Även om du har jättemånga barn i din närhet.

Jag har inga förskolebarn längre, men jag som förälder är van att sätta gränser kring allt möjligt i barnens tillvaro och det här är en av de sakerna. 

Så om man hör att det är problem med en sak från så gott som alla så är det DE som är undantagen som bekräftar regeln? Skämtar du?

Så, eftersom du varit så duktig på detta så kan du väl dela med dig om hur du lyckats att göra så det inte blivit några konflikter angående tekniken? För något fel gör ju uppenbarligen "alla andra" som har problem... (att det kan vara så att de också har regler etc men att det ÄNDÅ blir problem med tekniska saker verkar inte finnas i din tankevärld).

Ett fåtal av de som har problem med denna fråga är jag inte ett dugg förvånad över att det blivit ytterligare en källa till konflikt eftersom de inte har några som helst regler i övrigt. Vad gäller övriga föräldrar så är de också, precis som du, vana vid att sätta gränser etc och ändå märker de av att antalet konflikter gällande paddor etc ökar när användandet varit mer frekvent och att antalet konflikter varit färre eller obefintliga när paddorna tagits bort helt.