Lämna eller förlika sig?

Låter ju jättejobbigt TS. Du jobbar ju typ för fem personer. Inte konstigt att du är trött. Dessutom satsar du ALLT (känslor, tid, arbete) du har på ett förhållande där motparten inte alls gör samma sak. Din man lovar att hjälpa till mera och sen händer ingenting. Du har dessutom gett honom flera chanser att ändra sig men det orkar han tydligen inte heller. Tyvärr är han helt oengagerad i ditt liv och i ett förhållande. Tycker att du ska begära skilsmässa, din man tror ju uppenbarligen att du inte menar det så då kanske han fattat allvaret. Frågan är bara om du vill ha en man som knappt orkar lyfta handen för dig. Du frågar om du ska förlika dig men jag är mer orolig att du håller på att bli utbränd och deprimerad. Det finns killar där ute som tar ansvar och inte beter sig som hjälplösa jättebebisar. Men du verkar ju vara smart, kapabel och driven så gissar på att du skulle blomstra som singel. Din man just nu visar definitivt inte att han älskar dig eller ert gemensamma liv. Enough is enough is enough. Du är värd bättre!

Har också jobbat natt men lyckades ändå hjälpa till hemma. Man blir ju inte paralyserad av att jobba natt liksom. Din man är respektlöst och oansvarig som låter dig sköta allt. Tycker du ska lämna. Han har fått tillräckligt många chanser nu.

Om du har möjlighet att flytta under en prövotid är det en möjlighet. Det brukar gå in i folks hjärnor att man menar allvar med det man säger om det blir en konkret förändring.
Så det brukar vara en kraftig tankeställare.

Ni kunde testa parterapi?! O sluta sköta hans egna räkningar, sluta städa hans t ex skrivbord eller så, sluta tvätta hans tvätt o laga mat åt bara dig o barnen. Rent demonstrativt, så får du se om det blir nån reaktion! 

Han märker ju också att du bara hotar med skilsmässa men inte gör slag i saken, så då kan han fortsätta som hittills. 

Gå. Livet är för kort. Och då har du ett barn mindre att passa upp på.

Hjälp, blir matt bara av att läsa. Vilken slöfock till karl.

Är du ens det minsta kär i honom längre? Har ni närhet, pussar, kramar och sex?

Jag tycker det låter som om ni kommit till vägs ände. Att du ens stått ut så himla länge, det är verkligen inte konstigt att du är trött och slutkörd.

Om jag vore du skulle jag nog lämna. Han låter obeskrivligt lat och bekväm, och det har pågått länge nu. Hur gamla är barnen? Äger ni allt gemensamt, det finns inget äktenskapsförord eller så?

Parterapi. Det är inte hållbart. Måste ni jobba så mycket? Måste han jobba natt? Kan ni dra ner på ambitionerna? Sälj fjällstugan, flytta till mer lättskött boende... kan barnen göra fler sysslor? Kan ni som jobbar så mycket köpa hjälp - städning och matkasse per bud... osv.

Gör nåt åt hela den praktiska situationen. Inte bara tjata på den andre och fundera på att lämna.

Ursäkta, men jag tycker inte det verkar särskilt smart att inte förändra vardagen först. Men mitt långa äktenskap kraschade ju för att störning kom in i våra liv (skoltrött kriminell tonåring) och hustrun valde då snabbt att lämna. Hennes kärlek och förmåga skulle helt fokusera på sonen. Nu två år efteråt har han och hans korkade morsa det helt eländigt. Pojken hade behövt två samspelta föräldrar.

Var rädda om varandra. Kommunicera djupare.

Du skulle bara veta, det jag har skrivit här är en promille av allt..

Jag var så utarbetad och trött så jag orkade helt enkelt inte ta mig därifrån. Sen var (är) han narcissist och väldigt manipulativ så allt var alltid mitt fel och jag trycktes längre o längre ner i en depression.

Men nu är jag fri, och har träffat en ny man som uppskattar mig och behandlar mig bra.

På din beskrivning låter han ngt bekväm.... Förutom hans attityd tror jag att hans arbets- och sovtider bör ändras. Inte hållbart att gå upp och sedan 2-3 timmar senare gå till jobbet. Då jobbar man för mkt eller sover för mkt..

Svara om du vill, men jag undrar bara om ni har ett fungerande samliv fortfarande?

Jag som kvinna hade tappat suget fullkomligt om jag var otillfredställd i min hemsituation.

En man som inte får sex o närhet ser det som en anledning att slippa göra hushållsarbete. Dom fattar inte eller tar inte till sig att det blir tid över till mys när båda hjälps åt.

Vill även tillägga att jag oxå jobbar natt. Och de brukar vara löngre pass, vilket innebär att man är ledig betydligt mycket mer. Vissa veckor jobbar man bara 2-3 nätter och då finns det gott om tid över till familjen. Sen kan jag hålla med om att den dan man går av brukar man känna som om man är bakfull och orkar inte göra mycket.