Han vill ha sex

Hur kan det vara uppenbart när du har fel?

Känn dig fri att rätta mig då?!

Jag har läst igenom alla dina inlägg och utåt sett så är du en aning asexuell om du inte har ett aktivt sexliv. Inget märkligt allas för så funkar många kvinnor, inkl jag själv. Men mitt ex och jag hittade aldrig tillbaka. Min lust hade ersatts av agg mot andra saker som för mig värderades högre än sex. Som att hjälpa till gemensamt i hemmet o med barn mm.

För att komma tillbaka till att få ett aktivt sexliv där man könner att man har lust och är kåt, är en något som väldigt få lyckas hitta tillbaka till.

Det är som uttrycket säger ?svårt att lära gamla hundar att sitta?

Ert förhållande är redan på väg att bli sur mjölk. Han kommer bli bitter utan sex, och är han inte nöjd med det så tycker han snart inte att dina värderingar är viktiga heller och slutet på en bra relation närmar sig.

Du berättar att du har besvär med underlivet (beklagar) det finns ingen kvinna här (hoppas jag) som hade tyckt det var ok att ha sex när man har ont och inte njuter. Jag har en vän med ungefär samma bekymmer som dig. Hon kan inte ha sex pga smärtor, och hon vill inte heller tillfredställa sin man på andra sätt. Alltså blir hennes relation snabbt full av bekymmer och hon ringer sina vänner för att beklaga sig.

Ni bör hitta ett sätt där ni kan tillfredställa varandra utan att begära något tillbaka. När du har ont eller inte vill ha sex så måste du hitta något annat sätt att tillfredställa honom på. Nu menar jag naturligtvis inte bara sexuellt. Men för att vårda sin relation trots att man har ett handikapp.

Bittra verklighet...

Varför vill du ha sex med honom då? Du verkar inte tycka att det sex ni haft är bra?

Mycket hat mot TS i tråden. Nu när du berättat mer om dina skäl (tänker på inlägg 77 bl.a.) förstår jag dig bättre.

Och nej, du ska verkligen inte ta bort livmodern innan du måste och riskera att komma in i klimakteriet (en vän med bröstcancer fick samma råd).

Däremot har jag sett flera trådar av dig (antar jag) på samma ämne, så det är ju uppenbart att ni kört fast i er situation och att kommunikationen inte är något vidare just nu. Läser man mellan raderna verkar du också ganska arg på din man.

Eftersom ni inte kommer någon vart, är det inte värt att ta ett samtal med honom om ert förhållande? Ut med alla frustrationer, rensa luften så ni vet vart ni båda står i frågan. Kanske är det något som ligger och gnager som gör att han inte vågar/vill. Orkar du inte stå ut med att han konstant försöker ha sex med dig ändå kanske du borde ta upp frågan om det är värt att fortsätta tillsammans öht. Annars riskerar ni bara att (båda) leva i frustration i flera år.

Det var min tanke också, att det inte låter som att TS är intresserad av att ha sex med mannen. Jag skrev förut att hon låter som mig, totalt ointresserad av sex och därför ger en massa ursäkter istället för att erkänna det för sig själv. Det är inte helt ovanligt att sexet försvinner nar attraktionen avtar.

Jag är inte ointresserad, men är jag utan tillräckligt länge så är det heller inget jag går och tänker på dagligen.

Det finns ju inte så mycket alternativ tills han tar tag i det heller.

Anonym (Frun) skrev 2018-06-03 20:40:06 följande:[/quote-nick]Jag är inte ointresserad, men är jag utan tillräckligt länge så är det heller inget jag går och tänker på dagligen.

Det finns ju inte så mycket alternativ tills han tar tag i det heller.[/quote]

Jodå du har fått många alternativ men det viktigaste verkar vara att det MINSANN är hans tur och det är en jäkla rättvisegrej att han ska stå för skyddet. Tyvärr finns det bara ett pmedel för män, kondom, och det vill inte du heller ha. Om han var bekväm med sterilisering så hade han gjort det redan, tydligen vill han inte och det är nog inte bara fråga om att ta tag i det. Det är ett oåterkalleligt ingrepp ( även om några få har fått ihopsydda sädesledare att fungera) och tar det slut mellan er så har han förlorat sina chanser att bli far i en senare relation- som man har han många år på sej och mycket kan hända er i framtiden.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att kvinnlig sterilisering skulle vara en stor operation, den enda jag känner som gjort det gjorde det med titthålsoperation med "lätt narkos"och var bara hemma i en dag?

boka tiden åt honom ...

följ med han dit ....

var ett stöd.....

låt han få knulla dig hur mycket han vill ....när det är klart .....

du verkar behöva det.

Jodå du har fått många alternativ men det viktigaste verkar vara att det MINSANN är hans tur och det är en jäkla rättvisegrej att han ska stå för skyddet. Tyvärr finns det bara ett pmedel för män, kondom, och det vill inte du heller ha. Om han var bekväm med sterilisering så hade han gjort det redan, tydligen vill han inte och det är nog inte bara fråga om att ta tag i det. Det är ett oåterkalleligt ingrepp ( även om några få har fått ihopsydda sädesledare att fungera) och tar det slut mellan er så har han förlorat sina chanser att bli far i en senare relation- som man har han många år på sej och mycket kan hända er i framtiden.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att kvinnlig sterilisering skulle vara en stor operation, den enda jag känner som gjort det gjorde det med titthålsoperation med "lätt narkos"och var bara hemma i en dag?[/quote]

Det går visst att bli pappa när man är steriliserad precis som att det går att bli mamma som steriliserad.

Det jag säger är ett stort ingrepp är att ta bort LIVMODERN, vilket jag lär bli tvungen att göra om några år.

Nej jag har inte fått några förslag som skulle fungera, eller tycker du att det är okej att jag ska behöva må dåligt för att han är seg?

Nja kondom skulle du inte må dåligt av , där är ni ju bara envisa och vill inte testa olika sorter. Visst är det mindre skönt det tycker jag också men tål man inte hormoner så får man tyvärr kompromissa. Varför du inte steriliserar dej själv förstår jag fortfarande inte heller?

Jag tror inte att han bara är seg, sexdriften skulle nog övervinna segheten utan jag tror han är lite rädd för ingreppet och för att inte kunna bli far i framtiden ( det är ovanligt o absolut ingen självklarhet att det lyckas!) Och kanske mentalt att han är rädd att potensen eller lusten eller känslan ska försvinna även om det bara är psykiskt. Jag tror du ska fråga mera öppet om han verkligen vill.

Hur går det?!!?