kvinnor, varför är ni inte intreserade av killar som lidit av depression?

Har tvillingar svans? Jag trodde att det var troll som rände runt med sådana! 

Så jag är inte feminist för att jag självömkar över mitt skitliv? Märklig slutsats.

Japp, jag självömkar, jag hatar mitt liv.

Sanningshalten är 100. Du behöver inte tveka en sekund på det.

Leder ingenvart? Jag snappar upp en hel del från dessa trådar.

Inget fel med att tycka synd om sig själv när ens liv suger.

Jag skyller först och främst på mig själv, det vet du om. Det är dock fakta att kvinnor är kräsna och inte vill vara med en kille som är extremt ful. 

Du är rolig du, så fort en kille mår dåligt så är han incel-ond-dålig-rasist-farlig. Du och dina feminist-vänner mobbar och trycker ner killar som är på botten av samhället. Det är sådana som du som gör så att män tar sitt liv. Du bryr dig inte.

Jag avskyr incels förövrigt....

Kvinnor som klagar på ensamhet och orättvisa i samhället får sympati.

Killar som klagar på ensamhet och orättvisa i samhället blir demoniserade.

Komiskt med denna dubbelmoral. 

För att kvinnor vill ha starka och stabila män att avla med, helt biologiskt och 100% normalt. Jag vet inte många kvinnor heller som har fungerande relationer på grund av depression eller social fobi.

Ja, det är väl möjligt att jag skulle bry mig lite, eller att jag iaf känner så nu, när vi ju inte pratar om någon specifik person som jag redan träffat och fattat tycke för. Men så är det ju med det mesta, till exempel tänk bara om man skulle skapa en tråd här på FL om saker som man inte önskar på en blivande potentiell partner; då skulle antagligen den tråden fyllas med långa listor med grejer som folk inte tycker känns särskilt önskvärda såhär innan, tror säkert att en hel del folk skulle göra så långa listor vardera att nästan alla människor skulle bli inkluderas i iaf någon liten grej.
Jag skulle önska, ja. Men samtidigt inser jag att världen och livet inte är hundraprocentigt rättvisa alla gånger, och att vissa saker kanske helt enkelt gör att det blir svårare att hitta en partner. Inte heller har jag sagt att den önskan skulle vara mindre okej för en kille att ha.Det är hemskt tragiskt om det är så eller om du har upplevt det så, men det är absolut inget jag för min del skulle kunna tänka mig att säga eller ens tänka.Ja just det, kan nog vara nån slags biologiskt drift det handlar om, iaf i många fall. Och i så fall innebär ju det med andra ord att detta inte är något medvetet val som man av ren illvilja bestämt sig för, alltså behöver det inte handla om att vi avsiktligt vill göra så att "många killar tvingas leva ensamma hela livet" som du kallar det. Fast sen finns det säkert tjejer som är elaka och dömande också, och det är verkligen inte okej - alltså det är inte okej vare sig det rör sig om tjejer eller om killar.

Hej igen! Tror vi möttes i din andra tråd.

Ditt mående skulle nog ändras direkt till det bättre om du slutade tro att dina känslor och upplevelser är en sanning för alla människor. DU upplever att kvinnor får mer sympati, DU känner att killar som mår dåligt inte blir valda, det innebär inte att det gäller för alla.

Jag tror verkligen att du måste lyfta ansiktet uppåt, bort från naveln, och se att det går att ändra sitt liv till det bättre genom att ta ansvar, INTE genom att sitta och vara martyr och skylla på kvinnor och feminismen. Helt självklart kommer du inte hitta en flickvän om du tror att all världens ondska beror på kvinnor, den bitterheten kommer skrämma iväg varenda en.

Det är väldigt oattraktivt med självömkan och brist på att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka. Börjar tro att det är där skon klämmer för vissa i denna tråd. Åååh vad trött jag hade blivit på allt gnäll!

Eh, vad snackar du om? Jag är kvinna och har haft blivit dumpad flera gånger på grund av min psykiska ohälsa.

Varför tror du att det är så? Har du haft förhållanden som funkat bra på alla plan där din partner gjort slut när du berättade att du hade en depression för fem år sedan?

Att mäniskor är vaksamma när de går in i en relation om de vet om att den andre lidit av avårare psykisk ohälsa under en längre period är väl inte så konstigt? Kanske bättre att vänta med att berätta det tills ni känner varandra så väl så att den andre kan se hur du är nu?

I vilka sammanhang väljs du bort på grund av detta? Hur går det till?

Fattar inte varför man måste berätta alla sina mentala problem på första dejten.
Har dejtat flera killar som gjort det och jag känner bara NEJ. Tycker det är så överlag med människor med psykisk ohälsa, att det ska pratas om och berättas in i detalj till första bästa människa de möter.