Dåligt mående fysiskt och psykiskt ideligen, vad kan jag göra?

Det låter som sköldkörtelproblem. Har hört den där beskrivningen flera gånger förut, och varje gång har det varit sköldkörteln.

Tack för tipset!

Trist att ingen läkare fått den tanken! Minns redan 1969 när jag mådde dåligt psykiskt. DIREKT koll av sköldkörteln. Läkarna har blivit dummare.

Eller har mindre tid för patienter..

Eller så är det en sådan där "sanning" som vi får oss till del i media? När jag ringer min VC så får jag tid snabbt och aldrig har jag upplevt att läkaren skyndat på mig utan jag har fått tala till punkt. MEN å andra sidan så har jag ju inte suttit och babblat i två timmar utan varit nöjd med 30 minuter. Man måste se sin egen del i det hela också.

Då har du haft tur. Här får du vänta minst två veckor innan du får tid. Sen är du lyckligt lottad om läkaren lyssnar på dig och tar dig på allvar. Om du får 15 min har du tur. En gång sökte jag till vårdcentralen. Jag fick två minuter med läkaren. Sen satt jag i väntrummet. Under ca 20 minuter hade samma läkare ca 6 patienter.

Ts! Jag tycker att det låter som en bra idé att kolla sköldkörteln som ett första steg, men kanske att du ska vara beredd på att problemet är helt psykiskt. Det innebär INTE att det är "fel" på dig; inte heller innebär det att det är kört.

Vad var det för medicin du tog? Många anti-depp går man upp i vikt på. Vet du om det var ett SSRI-preparat du fick? Det är det troligaste, då man ofta börjar med det. I så fall föreslår jag att du frågar din läkare om du kan testa fluoxetin, som är ett SSRI, och som är bra just om man vill undvika viktuppgång. SSRI har fördelen att det inte är "knark", utan bara ett preparat som hjälper till att skapa rätt balans mellan signalsubstanserna i hjärnan. Det kan kännas skönt att veta, om man hör till sorten som ogärna stoppar i sig främmande substanser. Mindfulness och kurator- (eller ännu hellre psykolog-) samtal kan hjälpa mycket, men det blir helt klart lättare om du får hjälp av medicin samtidigt. 

Kost och motion påverkar givetvis måendet - ju sämre du äter, och ju mindre du rör på dig, desto jobbigare är det att slåss mot en depression - men jag har aldrig hört talas om att det skulle ORSAKA en depression, utan det är andra saker som är utlösande där. 

Vet du om ni har psykisk ohälsa i släkten? Ofta är den här typen av problem ärftliga.

Det här blev ett lite ostrukturerat svar... PM:a mig om du vill - jag har stor erfarenhet av psykisk ohälsa av diverse slag (GAD, panikångest, depression, bipolaritet, ätstörning, tvångsproblematik...)

 Vill du ha en ingående förklaring på hur det fungerar så kan jag ge dig det - men jag misstänker att du bara ville klaga lite. Simma lugnt! 

Hej 23 år.

Jag hade liknande situation (en kris) i din ålder för 25 år sedan och vill gärna ge min syn på vad du kan göra.

Du verkar ha bra förmåga att planera med fysisk aktivitet, avslappning och kost.
Det är bra.

Du har bett kurator om hjälp och det är också mycket bra.

Det är antagligen så att du har höga förväntningar och krav på dig själv som stressar dig. Om det är så är det helt nödvändigt att du förstår att du inte behöver lyckas med saker för att duga och känna självkänsla. Att det verkligen är så kan vara svårt för många att förstå, men utan att acceptera det är det nog inte möjligt att må bra. Det här är absolut viktigast.

Du kan ju börja med att fundera på vilka människor du själv tycker om och som du tycker är bra människor. Är det verkligen så att du känner så för att de presterar eller är lyckade?

Själv tog jag paus i studierna och jobbade med äldre och upptäckte nya sidor hos mig själv och började ifrågasätta vad ett bra liv egentligen handlar om.

Ha tålamod. Du är fortfarande ung.

Om du inte redan gjort det borde du beskriva dina problem för en allmänläkare som förhoppningsvis tar prover som: blodvärde, sköldkörtelhormon, B12, D-vitamin.

Du har fått antidepressiva (SSRI?) utskrivet.
Det är bra, det hjälper många.
Om det inte fungerat kan du pröva ett annat som kan fungera bättre.
Det är sant att du kan gå upp i vikt, men det är ett mindre problem om man mår dåligt? Det är också sant att det kan ge abstinens när du slutar ta medicinen och ge "blixtar" av ångest om du trappar ned för snabbt.

Det är litet konstigt som du beskriver att du får sådan väldig träningsvärk av måttlig träning. Om det verkligen är så kanske det finns någon orsak bakom som du kan få hjälp vid besök hos allmänläkare som kanske kan upptäcka något genom prover. (T.ex. de som fått borrelia genom fästingbett kan få fysiska och psykiska besvär som muskel- och ledvärk, trötthet, minnesproblem mm.)

Träna inte för hårt, satsa på enklare träning som promenader i första hand.

När man mår dåligt och verkligen söker efter en lösning är man tyvärr ett lätt offer för olika träningsmetoder, dieter och alternativa livsstilar.

Förenkla istället: Ät allsidigt eller ta medelhavsdieten som inte är extrem på något sätt och som är väl dokumenterad. Om du känner att du inte tål viss mat som mejeriprodukter eller gluten kan du prova att skippa dem och se om det blir bättre.

Själv tränade jag avslappning i flera år för att hantera stress, sömnproblem och ångest. Du har säker varit med om sådan avslappningsövning efter gymnastiken i skolan eller efter ett aerobicspass någon gång.

 

 

 

Så bra  Genuint intresserad.... well, snarare genuint påläst baklänges i sömnen efter eoner av psykisk ohälsa runt mig och i mig... Hursomhelst, även om jag kanske inte skulle använda Wikipedia som min mest pålitliga källa så verkar vi vara on the same page - det du talar om här är ju precis det jag förenklande uttryckte som "skapa rätt balans mellan signalsubstanser". (Fast för att vara helt korrekt påverkar SSRI inte FRÄMST serotoninet; det påverkar BARA serotoninet, även om SSRI ibland lite slarvigt används när man egentligen menar SNRI (som även påverkar noradrenalin))  Hursomhelst är jag glad att det som från början var menat som provokation blev till konsensus 

Jag glömde att du kan läsa på om panikångest. Det anses att panikångest minskar om man förstår vad det är som händer i kroppen när man drabbas.

Det kan vara borreliarelaterat. Får det ligga obehandlat i kroppen så utvecklas ofta de besvär man kallar IBS, depression, utmattning mm. Även slem i halsen är relaterat. Det kan vara twar som man ofta har problem med tillsammams med bortelia.