IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
Hej!
Jag ska påbörja IVF i höst! Har gjort utredning och ska ha startsamtal i höst!
Vore kul att följa några fler! ??
-
-
Svar på tråden IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
-
Stort stort grattis! Det är så peppande för varje person som äntligen får sitt +Camii80 skrev 2019-01-05 16:39:21 följande:
Hej alla,
Då var det testdag idag och vi fick det, vi trott i några dagar nu, bekräftat - ett litet + :)
En fantastisk början på 2019 och lyckan är stor här hemma just nu. Det är en lång bit kvar innan man kan slappna av helt men just nu tar vi en dag i taget.
Till alla er som kämpar där ute - Lycka till. Snart är det eran tur!
-
Ja bra fråga....slutar nästan med att vi separerar varje gång....haha min man är dålig på att ha förståelse för galna hormoner....Så stöttande man är väl bra om du har annars får man försöka att få sina utbrott när ingen är i närhetenJayCee skrev 2019-01-05 13:06:51 följande:
Hej alla.
Jag hoppar in i tråden. Fyller snart 40 och har inga barn sedan tidigare. Har fått veta att jag har dålig äggreserv och lågt AMH (0,8). Kommer troligtvis påbörja IVF privat i Spanien i februari.
Har hört att en påverkas hemskt mycket av hormonerna. Hur har ni hanterat det?
-
Tack! <3Sasso122 skrev 2019-01-05 17:06:37 följande:
Än en gång, STORT GRATTIS!! <3 <3
-
Tack!!Annanathalia skrev 2019-01-05 17:52:23 följande:
Stort stort grattis! Det är så peppande för varje person som äntligen får sitt +
-
Tack för ditt svar. Jag får försöka förbereda honom... Ser inte fram emot det här, men känner mig alldeles för gammal för att skjuta upp det längre.carola18 skrev 2019-01-05 19:17:28 följande:Ja bra fråga....slutar nästan med att vi separerar varje gång....haha min man är dålig på att ha förståelse för galna hormoner....Så stöttande man är väl bra om du har annars får man försöka att få sina utbrott när ingen är i närheten
-
Vilken start på 2019, så fantastiskt! Så härligt att ni gläds och är lyckliga, helt rätt att ta en dag i taget!Camii80 skrev 2019-01-05 16:39:21 följande:
Hej alla,
Då var det testdag idag och vi fick det, vi trott i några dagar nu, bekräftat - ett litet + :)
En fantastisk början på 2019 och lyckan är stor här hemma just nu. Det är en lång bit kvar innan man kan slappna av helt men just nu tar vi en dag i taget.
Till alla er som kämpar där ute - Lycka till. Snart är det eran tur!
-
Behöver er stöttning nu. Sitter hemma med så dåligt samvete, i höstas fick jag veta att en av mina barndomsvänner är gravid. Vi har inte haft så bra kontakt de senaste åren men hittat tillbaka till varandra nu på sistone vilket känns jätteroligt. Jag är jätteglad för henne och hennes sambos skull, men också så avundsjuk! De blev gravida direkt och för oss är det bara en kamp. Idag är hennes babyshower, och jag är kvar hemma. Jag mäktade bara inte med att åka, träffa en massa bebisar och få frågor om jag har någon pojkvän och hur länge vi har varit tillsammans och om vi har några barn. För varje gång jag svarar att vi har varit tillsammans i 8 år och inte har några barn så är standardsvaren att då är det väl på tiden, då är det väl er tur nu, nu blir du väl sugen på att skaffa en liten så att era barn kan leka tillsammans. Jag känner mig så värdelös som stannade kvar hemma och inte kunde åka iväg och fira min vän och hennes bebis, usch.
-
Värdelös är det sista du ska känna dig! Om din vän vet om vad du går igenom så förstår hon. Om hon inte vet kanske det kan vara bra att berätta för henne, så hon förstår vad du går igenom och varför du tar avstånd till vissa saker.Carinrebecca skrev 2019-01-06 13:12:03 följande:
Behöver er stöttning nu. Sitter hemma med så dåligt samvete, i höstas fick jag veta att en av mina barndomsvänner är gravid. Vi har inte haft så bra kontakt de senaste åren men hittat tillbaka till varandra nu på sistone vilket känns jätteroligt. Jag är jätteglad för henne och hennes sambos skull, men också så avundsjuk! De blev gravida direkt och för oss är det bara en kamp. Idag är hennes babyshower, och jag är kvar hemma. Jag mäktade bara inte med att åka, träffa en massa bebisar och få frågor om jag har någon pojkvän och hur länge vi har varit tillsammans och om vi har några barn. För varje gång jag svarar att vi har varit tillsammans i 8 år och inte har några barn så är standardsvaren att då är det väl på tiden, då är det väl er tur nu, nu blir du väl sugen på att skaffa en liten så att era barn kan leka tillsammans. Jag känner mig så värdelös som stannade kvar hemma och inte kunde åka iväg och fira min vän och hennes bebis, usch.
Jag har berättat för mina vänner när de blivit gravida och jag har sagt att jag helt enkelt inte orkar. Och de har ju självklart full förståelse för detta. Har man inte det, då är det ändå ingen vän man vill ha nära!
Så med det sagt, ignorera inte dina känslor och känn dig inte dum! Helt naturligt att inte vilja utsätta sig för detta..
Kram! -
Tack snälla för dina ord, du anar inte vad det betyder. Jag är bara så himla besviken på mig själv. Man är så sliten mellan att vara där för sina vänner och att se till sig själv. Och idag fanns det inte över till någon annan. Hon är en av två vänner som vet vad vi går igenom, så det känns iaf skönt för jag tror absolut inte att hon lägger någon skuld på mig. Men jag vet innerst inne att jag så gärna hade velat vara där, jag önskar bara att jag skulle orka.Elcca skrev 2019-01-06 14:42:48 följande:
Värdelös är det sista du ska känna dig! Om din vän vet om vad du går igenom så förstår hon. Om hon inte vet kanske det kan vara bra att berätta för henne, så hon förstår vad du går igenom och varför du tar avstånd till vissa saker.
Jag har berättat för mina vänner när de blivit gravida och jag har sagt att jag helt enkelt inte orkar. Och de har ju självklart full förståelse för detta. Har man inte det, då är det ändå ingen vän man vill ha nära!
Så med det sagt, ignorera inte dina känslor och känn dig inte dum! Helt naturligt att inte vilja utsätta sig för detta..
Kram!
Kram -
Kan bara hålla med i vad Elcca skrev. Vi ska inte skämmas eller känna oss värdelösa för hur vi känner.Carinrebecca skrev 2019-01-06 15:48:14 följande:Tack snälla för dina ord, du anar inte vad det betyder. Jag är bara så himla besviken på mig själv. Man är så sliten mellan att vara där för sina vänner och att se till sig själv. Och idag fanns det inte över till någon annan. Hon är en av två vänner som vet vad vi går igenom, så det känns iaf skönt för jag tror absolut inte att hon lägger någon skuld på mig. Men jag vet innerst inne att jag så gärna hade velat vara där, jag önskar bara att jag skulle orka.
Kram
Vad bra att din vän känner till vad du går igenom och hon har garanterat full förståelse att du inte orkade komma<3
Det är bara mänskligt att reagera som vi gör. Det har min psykolog påtalat för mig ett antal gånger även fast det inte gör saken lättare.
Tror att de flesta av oss här varit med om liknande situationer.
Min brorsa och hans fru, som tidigare sagt att de inte ville ha barn, meddelade i höstas att de väntar barn i mars. Kändes riktigt bittert att höra... Min sambo och jag har kämpat i snart 3 år utan att lyckas och sekunden de bestämmer sig för att de nog ändå vill ha barn så blir de gravida på en gång. Känns inte rättvist!!!
Var på dop igår för min sambos barndomsväns andra barn. Vi hade inte träffat dem sedan de berättade att de väntade barn pga att jag inte har orkat och jag var sååååå nära att inte följa med på dopet igår.
Verkligen skönt att det här forumet finns så man kan skriva av sig lite och få stöd/tröst av såna som går igenom samma sak :) Vi är alla riktiga kämpare!!
Kram <3