IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

Carinrebecca

Äldre 17 Feb 19:09
1430 svar

Citera Återställ Anmäl

IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

mulin skrev 2019-02-16 13:18:19 följande:
Det känns okej, märker inte av sprutorna så jättemycket mer än en huvudvärk som smyger sig på titt som tätt.. jag ska på vul på onsdag förmiddag, så jag längtar dit för att höra vad de säger. Hoppas på äggplock måndagen därpå. Hur känns det för dig efter några dagar in i ruvandet?

Exakt så, kände mej nästan dum när jag satt där och de ifrågasatte varför jag sökte som så ung. Känns som ytterligare en smäll när man egentligen ska vara som allra mest fertil , får söka hjälp, hur svårt kommer det inte bli senare i livet då tänker jag?

Hur set eran resa ut? Vill du berätta om erat problem och hur ni mått osv?

Vad skönt! Spännande med vul:et, hoppas att det visar på en massa ägg i bra storlek! Här pendlar det verkligen upp och ner, igår fick jag lite smått mensvärk, fast ändå inte riktigt men då fick jag panik att mensen skulle komma. I en vanlig cykel hade idag varit min bim. Känns olidligt att ha en vecka kvar till testdag. Jag har hintat för min sambo att vi kanske ska testa lite tidigare men han har inte nappat än. Tortyr!

Eller hur?! Om jag inte ens lyckas nu när ni själva säger att jag ska vara som mest fertil, hur sjutton ska det se ut när åren går? Himla tråkig attityd.

Vi började försöka i oktober 16, slutade med p-piller och fick tillbaka mensen direkt. Sökte hjälp så fort ett år hade gått, fick ta två blodprover och sambon fick lämna prov. Sen fick vi komma in på ett samtal och ett vul. Inga konstigheter hittades. Och det enda läkaren sa var: "är ni säker på att ni prickar ägglossning" till att sedan vända på det och istället säga "ni tjejer nu för tiden är så stressade med temperaturer och ägglossningstester. Jag är säker på att ni kommer lyckas om du bara slappnar av. Skulle det mot förmodan inte lyckas på tre år så får ni återkomma då, men ni är så unga". Det var i februari 2018. Vi vände oss till en privatläkare där vi bor men föll mellan stolarna och sen stängde de för sommaren. Så i augusti 2018 började vi med IVF privat. Under tiden som vi hsr försökt har mer eller mindre alla i vår bekantskapskrets som har en partner fått barn till både höger och vänster. Och jag har verkligen haft perioder när jag har slitit ont med det. Jag har haft mer behov av att prata än vad min kille har, och det har varit jobbigt. Det blev långt värre det här!
Carinrebecca

Äldre 17 Feb 19:16
#1365

Citera Återställ Anmäl

MiMaMi82 skrev 2019-02-17 08:30:25 följande:
Ja jag vet, så onekligen är det helt omöjligt att veta vad som är bra förutsättningar eller ej. Och ja, fick ett tidigare testdatum (idag) och det var som väntat negativt så nu var det ju bara skönt att sluta med lutinusen.

Ja, när det väl lyckas så kommer det helt klart vara värt det. Håller tummarna för alla oss här inne att det går bra vid nästa tillfälle.

Då vet ni iaf och kan ta det därifrån. Guldägget, det är det som behövs och det verkar ju onekligen se olika ut! När det händer kommer det vara så värt alltihop. Men önskar ju bara att man i förväg kunde veta när det här NÄR ska komma! Hoppas att ni mitt i allt det här tråkiga ändå har kunnat haft en bra helg och tagit hand om varandra.
Carinrebecca

Äldre 18 Feb 17:15
#1367

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-02-18 00:07:59 följande:
Det gör inget att det blev långt , är så skönt att ventilera om både sitt eget och även bolla med andra och peppa! :)

Hopps också det, fick gå på letrozole till en början, det uppföljdes alltid med VUL och varje gång såg de stora fina äggblåsor iaf, så jag hoppas på det bästa. Guud jag förstår dej så mycket! Ångest att gå på toa ifall det skulle ha kommit mens. Vet inte om jag kommer orka hålla mig till testdag den dagen jag väl kommer dit.

Usch, blir lite besviken på att höra att läkare beter sig så. Jag har full respekt för att de vet vad de håller på med men de måste ta sina patienter på allvar tycker jag. Trots ålder. Det är ju många i ung ålder som har problem.. hur känns det att inga fel hittades? Känns det skönt att allt verkar se bra ut eller hade det känts bättre att få ett konstaterat fel? Tycker också det är jobbigt när alla andra får barn, och som om det inte är jobbigt nog så har jag läst att så många barn som ska födas i vår kommun 2019 har intr fötts sen tidigt 90-tal. Så är verkligen en boom här nu..

det är samma i vår relation, sambon är motsatsen till mig, han vill ta det som det kommer, inte prata om det med någon (knappt mig, han vill inte oroa upp sig varje dag som han säger) han lever lite i förnekelse och har blivit besviken varje månad jag fått mens fast vi fått svart på vitt att vi inte kan få barn utan hjälp. Medans jag vill läsa all statistik som finns, läsa alla forum , diskutera osv. Så det är tur att jag får bolla mina tankar här :)

Jag håller verkligen med dig, att få bolla tankar här är guld värt. Det är som att du beskriver min pojkvän när du berättar om din egen, haha. Vi har också varit motsatser till varandra, på både gott och ont har jag börjat förstå under resans gång. Ibland är min kille löjligt positiv, vilket jag ibland har tolkat som nonchalant. Svår balans det där när en vill prata men inte den andra. Har du/ni några vänner eller familj som vet om er resa?

Idag har jag knappt gjort något annat än sprungit på toa, lutinus lurar mig hela tiden.

Hoppas att ni har guldägget på gång redan nu i den här omgången! Och att ni får ut en bra mängd ägg så ni kanske till och med har möjlighet att få till frysen om det skulle behövas eller för syskon.

Det där är en sån bra fråga! Jag kan på ett sätt känna att det hade varit "skönt" att ha ett konstaterat fel, att veta vad det är som gör att det inte lyckas och ksnske kunna få riktad hjälp. Men samtidigt känns det hemskt att önska sig ett fel. Som det är nu så går det ju ändå inte, och då känns det så misslyckat, för inget är ju fel... fast ändå är något fel! Hur var det med er, var det din sambo som hade få spermier? Kommer ni befrukta med icsi då? Om det är något som har diskuterats.
Carinrebecca

Äldre 18 Feb 20:45
#1369

Citera Återställ Anmäl

Imorgon blir det ett tidigt grav.test för vår del. Haft känningar på mens dom två senaste dagarna, illamående och molvärk. Nu ikväll har det börjat komma rosa på papperet. Så imorgon förväntar jag mig tyvärr ett stort fett minus och jag vill bara bryta ihop. Nu har vi ett försök kvar i det paketet som vi köpte privat.
Carinrebecca

Äldre 19 Feb 17:42
#1371

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-02-19 02:27:00 följande:
Haha men Gud vad bekant det låter! Min sambo kan också låta jättepositiv, jag pratade om att jag nog skulle berätta för chefen inför omgång två som jsg redan ställt in mig på. Då svarar han att det kommer ju förhoppningsvis inte ens behövas. Nästs gång är han så negativ att han säger ? jag blir nästan irriterad över att vi utsätter oss för det här för jag är 100 på att det inte kommer resultera i något ändå!?

Vi har berättat för ett annat par vi umgås mycket med, det tog ett tag men då tyckte nog sambon det var skönt att få ventilera med vänner också. Jag har berättat för ftt fåtal väninnor men bett dem inte fråga hur det går hela tiden. Hur har ni gjort?

Ja det vore önskedrömmen! Har verkligen försökt förbereda mig på både positiva och negativa besked.

Jag förstår.. när jag sökte med min förra sambo och inget fel hittades kände jag precis lika. Nu när det visats att nuvarande sambon haf för få spermier är jag orolig att mitt ?dolda fel? kommer försvåra det ytterligare.. ja för oss är icsi det enda alternativet.

Hur går det med ruvandet då?

Huvudsaken tror jag är att båda verkligen får uttrycka sig och berätta hur dom känner. Att det går upp och ner och att man lätt kan kastas mellan att vara positiv och exalterad till att i nästa stund känna varför gör vi ens det här tänker jag är rätt normalt. Och det är nog jobbigt om en hela tiden ska behöva hålla upp nån fasad. Haha jag tänkte precis som dig, vid det andra försöket berättar jag för chefen, vilket jag också gjorde.

Precis som för er så vet ett annat par som vi umgås med i princip hela tiden, det föll sig bara naturligt och dom är så bra stöd i det här. Även om dom inte har en aning om hur det här är att gå igenom eftersom de inte har haft några problem att bli gravida. Sen vet en barndomskompis till mig. Men annars inga, jag vill inte att för många ska veta och jag känner att jag får det stödet jag behöver av de som vet. Och inte minst i det här forumet.

Ja exakt, dolda fel! För det är ju det man känner, något måste ju uppenbarligen vara galet om det inte tar sig. Hoppas att det bara stämmer bättre nu, och skönt att veta att det blir isci, då får ni ju så bra förutsättningar som möjligt!

Uselt, testade negativt imorse. Visserligen inte td förrän på söndag men det tror jag inte spelar någon roll. Har inte fått mens, men rejält med rosa lutinus och det tar jag knappast som ett gott tecken. Känner mig lite dum som bara inte väntade till på söndag med att testa för som det är nu ska jag ju ändå fortsätta med lutinus och testa på söndag igen. Och negativa test är inte kul att ta.

Lycka till på vul:et imorgon!
Carinrebecca

Äldre 21 Feb 21:15
#1374

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-02-19 23:22:36 följande:
Ja precis! Jag tycker det är sunt när han är både positiv och negativ, det är när han är tyst jag har som svårast att hantera honom! Har du en bra chef så det kändes okej att berätta?

Sådär känner vi också, det föll sig naturligt att berätta även om de inte har en aning om hur vi känner och vad vi går igenom mentalt. Ja Gud det hör forumet är guld att få diskutera i, så skönt när man kan känna samförstånd och få/ få ge stöd .

Många gånger funderar jag på om dessa oförklarliga barnlösa kommer få sitt fel förklarat när sjukvården kommit ännu längre. Ja det känns faktiskt skönt med icsi.

Men vad trist!! Förstår ändå att du tjuvtestat, helt 100 på att jag inte kommer orka hålla mig till testdag. Håller ändå tummarna för dig att mot alla odds mensen inte kommer. Hur snurrar känslor och tankar nu då? Tack så jättemycket <3

Ja exakt, det tysta är svårast! Jag behöver veta att han känner samma som jag och att han tar initiativ till att prata av sig.

Jag har en väldigt bra chef, så det kändes ändå ganska naturligt att berätta för henne. Jag är typ aldrig sjuk annars så när jag visste att det skulle komma mycket frånvaro så kändes det allra enklast.

Eller hur? Jag tror verkligen det, eller iaf så hoppas jag att det kommer att forskas mer kring ofrivillig barnlöshet och att utredningarna då blir grundligare från början. Skönt att ta bort ett osäkert moment med befruktningen.

Ruvningen är lång! I början är jag rätt cool, men fasen sen börjar jag leta symptom, sen försvinner symptom och till slut är jag så förvirrad så jag inte vet vad. Har fortsatt blött/haft färgad lutinus, men det är som inte riktigt mens heller. Men tänker att testet ändå har visat vad som gäller, och att vårt tredje inte lyckades.

Hur gick vul:et, har ni fått något datum för plocket?
Carinrebecca

Äldre 21 Feb 21:16
#1375

Citera Återställ Anmäl

Carolaj83 skrev 2019-02-21 14:41:48 följande:
Jag vet inte om jag och mitt psyke klarar så mycket mer.

Sonen dog i v 16 i juli, begravdes i okt...

Misslyckad frysåterföring nov

Misslyckat färsk insättning Jan...dock 4 i frysen

Förra veckan omkom min bror i en olycka...

HUR MYCKET SKA MAN KLARA

Usch, det gör ont i mig att läsa om allt du går/gått igenom. Jag beklagar verkligen all din sorg. <3
Carinrebecca

Äldre 26 Feb 16:56
#1377

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-02-21 21:53:14 följande:
Gud vad skönt att ändå ha sagt det till chefen! Jag har lite ont i magen för det..

Ja, jag tror också det, men kanske inte så snabbt att en annan kommer hinna vara med om den utveckligen, men vad vet man :)

Ja Uuhj! Tycker det går sakta som det är nu bara! Ja, är väl bäst att ställa in sig på det så blir det väl en positiv överraskning om det skulle visa sej vara något annat. Hur känns det? <3

Vulet gick ganska bra . 14 äggblåsor och några var ganska små än så de får tid att växa till sig fram tills på måndag, det var i senaste laget då de helst velat göra det på lördag men det är ju stängt då, så hon sa att jag kunde ha ont under helgen.. men på måndag kl 8 fick vi tid för äggplock iaf :)

Jag var så nervös innan jag berättade för min chef, och blev mycket mer känslosam än jag hade trott att jag skulle bli. Men det blev så himla verkligt och påtagligt när jag berättade för henne. Efteråt kändes det skönt. Jag håller tummarna för att det enda du ska behöva berätta är att ni är gravida!

Förhoppningsvis är vi långt borta från den här IVF-svängen snart! Men andra par kanske kan bli hjälpta bättre när forskningen går framåt.

Gör ni bara ett vul under din stimulering? Jag har alltid gjort två och inte reflekterat så mycket över det. Men det kanske är en skillnad om man går landsting/privat. Vad spännande! Hoppas att äggplocket gick bra i veckan, och att du har mått bra både före och efter <3 Har ni fått någon plan för insättning?

Jag hade en rejäl dipp efter vårt negativa test, jag är så arg på min kropp som inte klarar av det här! Har varit i kontakt med både hemortsläkaren och Falun och haft bra samtal med båda, vilket kändes skönt. Nu har vi brutit ihop, och vid nästa mens kör vi igång igen. Så nu vill jag bara spola fram tiden, men jag ska försöka att bara leva som vanligt och må bra fram till en ny stimulering.
Carinrebecca

Äldre 2 Mar 12:08
#1379

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-02-26 19:30:24 följande:
Kan tänka mig! Har en manlig chef också så jag vet inte hur bra förståelsen skulle bli..

Ja denna gång gjorde vi det iaf, men de sa i början av behandlingen att det blir minst 1 VUL. Men jag antar de tyckte det räckte just för denna omgång.

Äggplocket gick både bra och dåligt. De plockade ut 24 ägg! Så mina äggstockar var kraftigt förstorade så de ville inte göra insättning nu. Måste vänta två blödningar :( idag ringde de och sa att det fanns 15 mogna ägg och 9 hade blivit befruktade. Så jag hoppas de flesta klarar sig till frysen!

Åh jag förstår , och det är så okej att ha dippar. Jag håller verkligen tummarna för er att det blir den sista stimuleringen för er nästa gång. Hur har du mått under dina? Jag har mått ok, men efter äggplocket igår hade jag jätteont , idag är det lugnare.

Åh jag förstår vad du menar, jag är glad att jag har en kvinnlig chef för på nåt vis så vet jag inte om jag hade känt mig lika bekväm att berätta för en man.

Oj! Vad många ägg!! Hur sjutton mådde du under helgen när ni väntade på äggplocket, du måste ha haft ont och känt av det då? Vad tråkigt att ni måste skjuta på insättningen, och två blödningar dessutom :( Hoppas att tiden för går fort för er! Och att ni får ett bra resultat med er till frysen.

Tack, det hoppas jag också! Min första stimulering hade jag mycket huvudvärk och illamående. Men efter den gången är det som om min kropp har vant sig, för mina andra stimuleringar har jag mått bra. Äggplocken har alltid gått väldigt bra för mig, haft lite mensvärk timmarna efter men annars inget i princip. Hoppas att du mår bättre nu och att äggstockarna lägger sig av sig själv.
Carinrebecca

Äldre 7 Mar 12:03
#1381

Citera Återställ Anmäl

mulin skrev 2019-03-04 12:02:27 följande:
Det förstår jag! Avis :)

Jag hade verkligen jätteont när jag skulle kissa! Sista dagen orkade jag inte sätta mig ner på toan utan fick halvstå. Men i övrigt molde det lite i ens äggstocken, annars var det ändå ok. Det var värre efter äggplocket, då var jag sängliggande ett dygn efteråt och mådde illa och orkade inte röra mig. Nu är jag tack och lov helt återställd. Idag ringde de tillbaka och sa att vi fått 4 blasto till frysen. Så jag måste säga att jag är nöjd med resultat, nu är det bara att vänta , IGEN ! Gör vi annat än väntar i denna resa?

Vad skönt att du ändå haft hyfsat bra mående. Det underlättar nog processen en hel del. När ungefär räknar ni med att dra igång igen?

Skönt att höra ändå! Det kan jag verkligen tänka mig om det var så många ägg som skulle plockas ut. Skönt att det ändå gick tillbaka av sig självt.

Men det är ju jättebra! Måste vara en stor lättnad att veta att ni har era blastisar i frysen som väntar på er! Haha, det där har du helt rätt i. Det är alltid en konstant väntan. Väntan på att få komma igång, väntan på VUL, väntan på plock, väntan väntan väntan. Vi kommer vara proffs med våra tålamod när den här resan är klar.

Ja jätteskönt, jag tänker att det gör det lättare att ladda om och ta nya tag. Nu är man ju så inne i det här också, så då vill man ju bara köra på. Har beräknad mens nästa helg, och då räknar vi med att få köra igång igen.

«
‹
Sida 12 av 13
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

INNEHÅLL