• Julia111

    Mitt ex var "otrogen" mot mig och vet inte om han är i ett rebound och hur jag ska förhålla mig?

    Hej allihop,

    Vet inte riktigt var jag ska börja, varning för lång text. Om ni kan dela med er lite tankar och råd så vore det guld. Jag vet att många gärna bara hoppar på "äh men skit i det där, gå vidare etc" men det är inte det jag vill. Hur som helst, here it goes:

    Mitt ex och jag var ihop i ca 2,5 år, vi förlovade oss sista halvåret innan vi gjorde slut. I början av året blev jag kär i någon annan och jag var väldigt osäker på varför och det slutade med att jag och denna nya personen gick över gränsen två gånger. En gång på fyllan och en gång när vi var ute (men ej full) och det var väl sista gången där som jag verkligen kände avsky. Missförstå mig inte, hade så himla dåligt samvete redan innan men det var verkligen då som hela magen vändes upp och ner. Gjorde slut och skyllde på att vi började växa ifrån varandra för att inte såra honom mer än nödvändigt. Det var ju slut ändå så han fick ju vara "fri" från mig? Nu märkte mitt ex att något var fel. Mitt i allt detta gick en väldigt nära vän bort, det var mycket plötsligt och hela jag kastades in i en stor sorg. Vi bodde då fortfarande ihop men han skulle flytta ut snart. Han stöttade mig som han kunde och mitt i allt detta så satte jag honom ner och sa vad som hänt. Han hade känt på sig detta så han var glad att jag berättade även om han väldigt sårad. Jag ville ha tillbaka honom och sa att jag skulle göra allt för att visa jag var en ny person, gå i terapi och jobba på mig själv. Efter min väns död så var det som att man fick en annan syn på livet, det låter kanske så himla klyschigt men det var första gången döden stirrat mig i ögonen och man inser hur livet är så kort och jag ville spendera mitt liv med folk som jag älskar. Känts som jag jagat saker jag inte hade än att tänka på vad man har. Jävligt dumt, jag vet.

    Veckor gick, han flyttade ut men vi sågs som ett par gör, vi berättade att vi älskade varandra och att vi båda ville bli ihop igen. Jag gick i terapi och kände att jag skulle bli bättre och låta saker ske i den takt den gör eftersom jag ville att vi skulle ha en bra chans att lyckas än att bara springa in i förhållandet igen. För bådas skull. Vi var inte lika intima känslomässigt och sexet kunde ibland vara sådär, mest för att han ville ligga när vi skulle sova och jag var supertrött etc. Det blev slentrian på ett sätt, vi hade gått genom så mycket så det kändes lite som att vi båda inte visste vad vi skulle göra eller säga alla gånger.

    För ett par veckor sedan åkte han iväg till Japan med sin syster, de hade bokat resan ett par månader innan och jag tyckte det var bra att han fick komma iväg lite. De skulle vara borta en vecka och under tiden hördes vi via sms varje dag och han skickade massa bilder på saker de sett och gjort. Mot slutet av resan började han bli lite mer distant, frågade vad som var fel och han sa att inget var fel. När han landat så frågade jag återigen vad som var fel. Då skrev han bara att vi inte kunde ses som vi gör mer för att han träffat en annan. Visade sig att han gått in på tinder där, matchat med en tjej och de hade setts dagen innan han åkte och legat, nu så vill han satsa på henne. 

    Var så himla förstörd för att han sagt till mig under denna vecka att han älskar mig, saknar mig etc. Han vidhöll att han menade allt detta till mig men att han insåg hur det var att vara "kär" igen när han var med henne och att det varit sådär med mig. Så han vill gå efter det som gör honom lycklig. Jag bad om att vi skulle försöka igen, för jag tyckte inte heller vi haft det toppen. Prata genom saker vi inte mådde bra i än att bara kasta in allt. Men han ville inte ha kontakt alls. Sa det var oärligt mot henne om vi höll kontakten och det gjorde mig arg för han var ju oärlig mot mig. 

    2 veckor gick och jag hade lämnat över en tröja jag köpt till honom innan allt detta i hans brevlåda. Ville inte slänga men vill inte heller träffa honom för att ses (han bor väldigt nära mitt jobb), och skrev en kort lapp om att han fick göra som han ville med tröjan.

    Han hörde av sig via sms, tackade för den och frågade hur jag mått. Jag svarade kortfattat och frågade av artighet hur han haft det. Då kom det fram hur dåligt han mått, hur ensam han varit (jaha tänkte jag, du var ju den som ville ha det så!) och att han börjat dricka varje kväll och börjat röka etc. Blev lite orolig pga drickandet, så frågade vad som hänt men han sa att han burit på mycket skit senaste 5 åren och det kom liksom upp nu och han kunde inte hålla ner allting. Vi sågs den kvällen och han var verkligen ledsen och förstörd. Vi pratade om massor och om oss, sen hamnade vi i säng ändå och det kändes så himla bra. Inte bara för sex, utan för att vi verkligen fick ett starkt band, det var som att allt annat var oviktigt just då, och det enda som fanns var oss och att vi för första gången i år typ, verkligen var helt sårbara och levde i stunden utan några väggar mellan oss. Han kallade mig för mina gamla smeknamn, vi var bara nära och kysstes och ville röra varandra hela tiden. Det började bli sent och jag skulle börja röra mig hemåt, han sa att han ar förvirrad (likaså jag) och att han hade tänkt vi kanske skulle kunna ha något platoniskt men att han inte ångrade vad som hände och att han inte skulle berätta för den andra tjejen om vad som hänt. Då blev jag lite ställd för att han hade tänkt att fortsätta sin relation med henne trots att han legat med mig och även sagt att han inte var över mig. Att han kunde se oss tillsammans "men att det inte är nödvändigtvis vad han strävar efter eller vill". Vafan?! 


    Han medger också att när han mår dåligt så flyr han från sina problem än att faktiskt reda ut dem, bett honom träffa en kurator och faktiskt reda ut hans problem då han ändå dricker varje dag. När han flyr från sina problem (allt detta är hans egna ord) - så har han tidigare bara bytt allt i livet. Byter vänner, hobby, partner, miljö och han skojade om att Japan var så långt bort som man kan komma från Sverige. Han älskar att spela tv spel och nu ska han sälja allt som har med det att göra,  han ska byta linje i skolan (pluggar på universitet) och sedan nu att han ska prompt flytta till henne eller att hon ska flytta hit. De ska kanske gifta sig för att hon ska kunna bo här och allt. Jag hör ju bara att han vet själv hur hans beteende kan se ut men ändå inte ser sambandet mellan vad han gör och hans tidigare beteenden. 

    Just nu är det väldigt oklart, han vidhåller att han är djupt förälskad i henne efter att träffat henne en gång. De pratar väl via nätet varje dag och hon vet tydligen vad som hänt mellan oss och att vi egentligen var ihop fram till att han träffade henne. Hon sa (enligt honom) att det var okej så länge han är ärlig nu (vilket han inte var för han låg med mig, sa han inte var över oss men att han inte hade känslor för mig). Hon gillar tydligen inte asiatiska killar och flyttar gärna, så mina varningsklockor ringer. Hans vänner hade också tyckt hon var lite skum, så det är inte bara jag som lägger in mina känslor i detta som skulle kunna påverka mitt omdöme om henne.

    Min fråga är helt enkelt:

    - Är han i ett rebound? Jag ser bara att hans drickande, rökning och henne som en flykt. Lindra det jobbiga men allt är kortsiktligt. Han får uppmärksamhet och bekräftelse från henne utan att faktiskt vara i ett förhållande med henne - det går ju inte om hon bor på andra sidan jorden?
    - Hur ska jag göra nu? Vänta ut honom? Lever mitt egna liv men jag vill ha tillbaka honom. Min magkänsla säger att han inte mår bra just nu, att han kanske inser vad han håller på med snart. Ibland märker jag att han velar mycket, att han börjar verkligen undra om det han gör är så smart, om henne och om flytten. Men sen så när han mår okej igen så blir han kall och distant igen. 
    - Hur ska jag göra för att få honom tillbaka? Finns det hopp?

    Tack till alla som orkat läsa. 

  • Svar på tråden Mitt ex var "otrogen" mot mig och vet inte om han är i ett rebound och hur jag ska förhålla mig?
  • Anonym (SD 2018)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-09 12:56:13 följande:

    Håller med...avsluta med varandra!

    Sen kan man inte komma ifrån, hur mycket alla än ger honom skulden att det blivit som det är nu, så var det du som satte igång hela denna karusellen genom att först vara otrogen. Spelar ingen roll hur mycket ångest du har över det, tilliten är borta och det kommer förmodligen alltid sitta en tagg i honom över det.


    Ja alla behöver värna om sig själva. På så vis kan man bidra även för andra. Älska dig själv först.

    #förändringpåriktigt
  • Anonym (Ka)
    Anonym (SD 2018) skrev 2018-09-09 12:57:56 följande:
    Ja alla behöver värna om sig själva. På så vis kan man bidra även för andra. Älska dig själv först.

    #förändringpåriktigt
    Förstår inte riktigt om detta är ett politiskt färgat svar, med tanke på din signatur, eller om det är ett inlägg som har med tråden att göra...?
  • Anonym (SD 2018)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-09 13:03:54 följande:

    Förstår inte riktigt om detta är ett politiskt färgat svar, med tanke på din signatur, eller om det är ett inlägg som har med tråden att göra...?


    Det är fri tolkning :)

    #förändringpåriktigt
  • Julia111

    Ja, jag vet mycket väl vad jag har gjort och vilka skada det har gett. Men jag har försökt göra det jag kan och göra det som är rätt efteråt och det är inte mycket jag kan göra åt det som hänt. Att sitta och skriva hur hemsk jag är hjälper inte mig, för tror ni inte själv att jag har tänkt på det i månader? Hur dåligt jag mått? Har ni alla varit perfekta hela ert liv och aldrig gjort misstag? Skulle inte tro det. Det är enkelt att sitta och tycka att den som gjort fel först får behandlas hur som helst. Hade han varit otrogen först hade jag knappast gått runt och försökt hämnas eller såra honom genom att göra samma sak.

    Han har när som helst kunnat säga att han inte vill fortsätta och sedan säga tack och hej, aldrig tvingat eller pressat honom till att vara "ihop" men hans enda sätt att säga det på var via text från ingenstans och sedan säga hur mycket han gillar den andra tjejen. Det tycker jag är omoget och oavsett var det gick fel så kan man väl åtminstone ta det som vuxna människor? Två fel gör det inte rätt. 

  • Anonym (D)
    Julia111 skrev 2018-09-12 10:47:57 följande:

    Ja, jag vet mycket väl vad jag har gjort och vilka skada det har gett. Men jag har försökt göra det jag kan och göra det som är rätt efteråt och det är inte mycket jag kan göra åt det som hänt. Att sitta och skriva hur hemsk jag är hjälper inte mig, för tror ni inte själv att jag har tänkt på det i månader? Hur dåligt jag mått? Har ni alla varit perfekta hela ert liv och aldrig gjort misstag? Skulle inte tro det. Det är enkelt att sitta och tycka att den som gjort fel först får behandlas hur som helst. Hade han varit otrogen först hade jag knappast gått runt och försökt hämnas eller såra honom genom att göra samma sak.

    Han har när som helst kunnat säga att han inte vill fortsätta och sedan säga tack och hej, aldrig tvingat eller pressat honom till att vara "ihop" men hans enda sätt att säga det på var via text från ingenstans och sedan säga hur mycket han gillar den andra tjejen. Det tycker jag är omoget och oavsett var det gick fel så kan man väl åtminstone ta det som vuxna människor? Två fel gör det inte rätt. 


    Ditt ex är helt uppenbart en velpotta. Det enda du kommer att få ut av den där relationen är drama. Är det så du vill ha det?
    Ditt ex kommer inte att "bli vuxen" bara för att du önskar det.
    Hade det varit jag så hade jag gett upp för längesedan, oavsett vem som begick det första misstaget.
  • Anonym (Ka)
    Julia111 skrev 2018-09-12 10:47:57 följande:

    Ja, jag vet mycket väl vad jag har gjort och vilka skada det har gett. Men jag har försökt göra det jag kan och göra det som är rätt efteråt och det är inte mycket jag kan göra åt det som hänt. Att sitta och skriva hur hemsk jag är hjälper inte mig, för tror ni inte själv att jag har tänkt på det i månader? Hur dåligt jag mått? Har ni alla varit perfekta hela ert liv och aldrig gjort misstag? Skulle inte tro det. Det är enkelt att sitta och tycka att den som gjort fel först får behandlas hur som helst. Hade han varit otrogen först hade jag knappast gått runt och försökt hämnas eller såra honom genom att göra samma sak.

    Han har när som helst kunnat säga att han inte vill fortsätta och sedan säga tack och hej, aldrig tvingat eller pressat honom till att vara "ihop" men hans enda sätt att säga det på var via text från ingenstans och sedan säga hur mycket han gillar den andra tjejen. Det tycker jag är omoget och oavsett var det gick fel så kan man väl åtminstone ta det som vuxna människor? Två fel gör det inte rätt. 


    Nej, klart att två fel gör inte ett rätt, och jag förstår att det känns surt för dig.
    Men du får nu känna på samma medicin du gav honom, och på ett sätt känns det som rättvisa...
    Sen kan man tycka han är velig...Men då är det bara för dig att avsluta.
  • Anonym (Ka)

    När man läser här på fl kan jag inte annat än förundras över hur många otrogna, som ändrar/ångrar sig och vill ha tillbaka sitt gamla liv tror, att bara för att man "gjort allt i sin makt"...inte har förändrat förhållandet i grunden.
    Den bedragne skall bara glömma och gå vidare som inget hänt. Sveket är fortfarande gjort och det går inte att göra det ogjort.
    Allt är förändrat i grunden, och hur den bedragne reagerar är helt individuellt.

    Du gjorde rätt i att göra slut med partnern, men frågan är om du hade talat om din otrohet, och viljan att ha tillbaka ditt gamla förhållande, om inte det hade skett så omvälvande saker i ditt liv samtidigt.
    Din undran, ilska och frustration borde egentligen riktas mot dig själv när du ser vad det ställt till för din f.d pojkvän. Han är ju helt förvirrad, super, och kan inte sova.
    Gör slut..Ni kar skadat varandra tillräckligt. Ni behöver inte fortsätta göra det.

  • Anonym (man)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-12 12:16:44 följande:

    När man läser här på fl kan jag inte annat än förundras över hur många otrogna, som ändrar/ångrar sig och vill ha tillbaka sitt gamla liv tror, att bara för att man "gjort allt i sin makt"...inte har förändrat förhållandet i grunden.
    Den bedragne skall bara glömma och gå vidare som inget hänt. Sveket är fortfarande gjort och det går inte att göra det ogjort.
    Allt är förändrat i grunden, och hur den bedragne reagerar är helt individuellt.

    Du gjorde rätt i att göra slut med partnern, men frågan är om du hade talat om din otrohet, och viljan att ha tillbaka ditt gamla förhållande, om inte det hade skett så omvälvande saker i ditt liv samtidigt.
    Din undran, ilska och frustration borde egentligen riktas mot dig själv när du ser vad det ställt till för din f.d pojkvän. Han är ju helt förvirrad, super, och kan inte sova.
    Gör slut..Ni kar skadat varandra tillräckligt. Ni behöver inte fortsätta göra det.


    Ja, det där har jag också märkt, man verkar inte riktigt inse konsekvenserna av det man gjort. Man utgår ifrån vad man själv känner kring sina egna handlingar.
    Man anser sig själv vara samma person som bara råkade klanta sig lite men är i grunden samma person men verkar ha svårt för att förstå att ens handlingar kanske fått den andra uppfattning om en.

    Man verkar fatta att den andre vart sur/ledsen/etc, men man verkar inte riktigt greppa att det går mycket djupare än så. Det handlar inte bara om att förlåta ett "misstag" det handlar om att försöka avgöra vafan man ska tycka om den nya bild man fått av sin partner. 
  • Anonym (Ka)
    Anonym (man) skrev 2018-09-12 13:54:45 följande:
    Ja, det där har jag också märkt, man verkar inte riktigt inse konsekvenserna av det man gjort. Man utgår ifrån vad man själv känner kring sina egna handlingar.
    Man anser sig själv vara samma person som bara råkade klanta sig lite men är i grunden samma person men verkar ha svårt för att förstå att ens handlingar kanske fått den andra uppfattning om en.

    Man verkar fatta att den andre vart sur/ledsen/etc, men man verkar inte riktigt greppa att det går mycket djupare än så. Det handlar inte bara om att förlåta ett "misstag" det handlar om att försöka avgöra vafan man ska tycka om den nya bild man fått av sin partner. 
    Precis...Allt är förändrat !
  • Julia111

    Ja man kan anse att det är rättvist nu, att vi båda gjort fel så att man är "even" om man vill se på det så. I slutända så är det fortfarande lika illa oavsett och ja, jag har vänt min ilska 9/10 gånger mot mig själv än honom. Men ibland kan jag inte låta bli och bli arg ändå, det kan väl ändå göra ont i att bli sårad av någon annan även om man nästan i alla fall skyllt på sig själv? Skulle väl inte vara här om jag inte mått dåligt över det och försöker nysta upp vad det är som händer. 
    Det är jäkligt lätt att säga "visste inte vad jag hade tills jag insåg vad jag förlorat" men det är verkligen så. Speciellt efter att min vän gick bort och det var som att få en kalldusch, man börjar ifrågesätta sin tid på jorden och hur man vill spendera det. Jag kan inte svara på hur jag hade känt eller agerat om det inte hade varit så att hen dog, men vem vet? Tror dock att jag sagt sanningen oavsett, förmodligen tidigare men hela dödsfallet tog så mycket energi och kraft ifrån mig att det var svårt att tänka på annat just då. 

  • Julia111

    Jag förstår att tilliten är borta, bilden de har av en är borta, allt ifrågesätts. Jag har fullföljt det jag sa att jag skulle göra, gå i terapi, förbättra mig själv och sakta vinna tillbaka tilliten. Sagt att han får fri tillgång till min mobil och se vem som skriver, men ibland blev han sur för att någon skickat en meme som varit av manligt kön och det blir liksom som att han bara då tycker det är samma sak som innan. Han har alltid ogillat vissa vänner jag har direkt och blir arg om de skriver, vilket jag kan tycka är rätt jobbigt för att det inte varit något men han har bestämt det är dåligt och så blir han sur om de skriver. Men var villig att vara transparent som möjligt så jag har försökt göra det som krävs. Men han har liksom i början varit ganska försiktig och varit osäker om han velat försöka, sen har han det och då var allting bra med oss igen och liksom bekräftade att han ville fortsätta och allt det där. Fanns ju inget tecken  på något annat och jag trodde ju honom. Ingen har tvingat honom att stanna, hade han bara sagt som det var så kunde vi ha pratat och löst det - antingen separera eller agera ut efter vad vi båda kände, inte typ skapa  drama och förvirring genom att ligga med någon utomlands en kväll och ha en relation med någon han träffat en kväll. Det klart man både blir förvirrad och vet inte vad som är upp och ner.

  • Anonym (man)
    Julia111 skrev 2018-09-12 14:33:05 följande:

    Ja man kan anse att det är rättvist nu, att vi båda gjort fel så att man är "even" om man vill se på det så. I slutända så är det fortfarande lika illa oavsett och ja, jag har vänt min ilska 9/10 gånger mot mig själv än honom. Men ibland kan jag inte låta bli och bli arg ändå, det kan väl ändå göra ont i att bli sårad av någon annan även om man nästan i alla fall skyllt på sig själv? Skulle väl inte vara här om jag inte mått dåligt över det och försöker nysta upp vad det är som händer. 
    Det är jäkligt lätt att säga "visste inte vad jag hade tills jag insåg vad jag förlorat" men det är verkligen så. Speciellt efter att min vän gick bort och det var som att få en kalldusch, man börjar ifrågesätta sin tid på jorden och hur man vill spendera det. Jag kan inte svara på hur jag hade känt eller agerat om det inte hade varit så att hen dog, men vem vet? Tror dock att jag sagt sanningen oavsett, förmodligen tidigare men hela dödsfallet tog så mycket energi och kraft ifrån mig att det var svårt att tänka på annat just då. 


    Fast du verkar fortfarande inte ha förstått.... det kan aldrig bli even.... det handlar inte om att bli kvitt....det tankesättet tyder på att du ser ditt "misstag" som något separerat från dig som en egen entitet som man ska förhålla sig till.... det är inte ditt misstag han ska försöka komma över, det är att det var DU som gjorde det som han ska försöka förlika sig med. Det är den nya du som uppstått efter ditt "misstag" som han ska försöka förhålla sig till. Du ÄR inte samma person för honom som du var innan. Ett sånt misstag får en att ändra uppfattning om personen och kan faktiskt döda det man kände för personen, helt eller delvist.
    Så även om man kan förlåta personens misstag så är det inte säkert att man känner likadant för personen längre för det är ju inte längre samma person som man trodde man kände.

    Det spelar alltså ingen jättestor roll varför du gjorde det eller hur mycket du ångrat dig efter det. Människor gör sig en bild av andra människor efter vad de gör. Det är våra handlingar som definierar vem vi är för andra inte vilka vi själva tycker att vi är och vilka förklaringar vi har till våra handlingar. DET är vad många som varit otrogna verkar ha svårt att förstå. Alla snackar om det är mänskligt att fela och att omständigheter kan få en att göra saker och det stämmer kanske.... men det är precis lika mänskligt att helt eller delvist ändra uppfattning om en person efter att personen gjort något dumt. DET är också anledningen till varför det oftast är lögnerna och dubbelspelet som gör mer skada än misstaget i sig.

    Det är betydligt lättare att svälja snacket om "mänskliga misstag" om personen kommer hem och berätta självmant om sitt misstag, för då raseras inte bilden man har av personens ärlighet lika mycket som om personen håller det hemligt och ljuger om det. För frågan som genast ploppar i upp då är ok, det är kanske mänskligt att fela, men hur är det med att stå för sina misstag? Inte nog med att du svek mig, du ljög dessutom om det, varför stod du inte för ditt misstag?
  • Anonym (Ka)
    Anonym (man) skrev 2018-09-12 15:16:55 följande:
    Fast du verkar fortfarande inte ha förstått.... det kan aldrig bli even.... det handlar inte om att bli kvitt....det tankesättet tyder på att du ser ditt "misstag" som något separerat från dig som en egen entitet som man ska förhålla sig till.... det är inte ditt misstag han ska försöka komma över, det är att det var DU som gjorde det som han ska försöka förlika sig med. Det är den nya du som uppstått efter ditt "misstag" som han ska försöka förhålla sig till. Du ÄR inte samma person för honom som du var innan. Ett sånt misstag får en att ändra uppfattning om personen och kan faktiskt döda det man kände för personen, helt eller delvist.
    Så även om man kan förlåta personens misstag så är det inte säkert att man känner likadant för personen längre för det är ju inte längre samma person som man trodde man kände.

    Det spelar alltså ingen jättestor roll varför du gjorde det eller hur mycket du ångrat dig efter det. Människor gör sig en bild av andra människor efter vad de gör. Det är våra handlingar som definierar vem vi är för andra inte vilka vi själva tycker att vi är och vilka förklaringar vi har till våra handlingar. DET är vad många som varit otrogna verkar ha svårt att förstå. Alla snackar om det är mänskligt att fela och att omständigheter kan få en att göra saker och det stämmer kanske.... men det är precis lika mänskligt att helt eller delvist ändra uppfattning om en person efter att personen gjort något dumt. DET är också anledningen till varför det oftast är lögnerna och dubbelspelet som gör mer skada än misstaget i sig.

    Det är betydligt lättare att svälja snacket om "mänskliga misstag" om personen kommer hem och berätta självmant om sitt misstag, för då raseras inte bilden man har av personens ärlighet lika mycket som om personen håller det hemligt och ljuger om det. För frågan som genast ploppar i upp då är ok, det är kanske mänskligt att fela, men hur är det med att stå för sina misstag? Inte nog med att du svek mig, du ljög dessutom om det, varför stod du inte för ditt misstag?
    Ja, så funkar majoriteten tror jag....
    Men "MISSTAG" !
    Ofta att den som varit otrogen och blir påkommen eller avslöjas säger att det var ett misstag...Nä nä.
    Det BLEV ett misstag kanske när det inte blev som den otrogne hade förväntat sig. Innan det var det en planerad handling.
    Speciellt i ts fall där hon var otrogen två ggr varav en gång nykter. Så inte ens den dåliga ursäkten kan hon hävda.

    Om man dessutom skall se det som det brukar hävdas här på fl (Vilket jag inte alltid håller med om) så var väl pojkvännen inte ens otrogen...Vad jag förstått var ni inte ihop när han åkte till Japan...eller?
  • Anonym (man)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-12 16:27:33 följande:
    Ja, så funkar majoriteten tror jag....
    Men "MISSTAG" !
    Ofta att den som varit otrogen och blir påkommen eller avslöjas säger att det var ett misstag...Nä nä.
    Det BLEV ett misstag kanske när det inte blev som den otrogne hade förväntat sig. Innan det var det en planerad handling.
    Speciellt i ts fall där hon var otrogen två ggr varav en gång nykter. Så inte ens den dåliga ursäkten kan hon hävda.

    Om man dessutom skall se det som det brukar hävdas här på fl (Vilket jag inte alltid håller med om) så var väl pojkvännen inte ens otrogen...Vad jag förstått var ni inte ihop när han åkte till Japan...eller?
    Det är därför jag skriver det inom citationstecken Flört

    Otrohet är inte ett misstag sådär som att jag halkade på ett bananskal och råkade landa på erigerad kuk... misstaget består nog mer av medvetna beslut som man sen ångrar. 

    Och ska man vara riktigt ärlig så tror jag inte ens många ångrar själva sexet och upplevelsen utan vilka konsekvenser det fick. Kommer man undan med det så tror jag inte man ångrar sig speciellt mycket.
  • Anonym (man)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-12 16:27:33 följande:
    Ja, så funkar majoriteten tror jag....
    Inte så konstigt det är ju så de allra flesta fungerar i alla andra sammanhang med. Om en kompis blåser dig på pengar så är det inte säkert att man vill vara kompis med personen längre eller ge personen en chans att blåsa dig igen.
    Men av någon märklig anledning verkar många tycka att just otrohet är ett undantag och man förväntar sig nästan omänsklig förståelse och förlåtelse från omgivningen. Det naturliga när någon behandlar en illa är att man skyddar sig själv genom att säga upp bekantskapen. Det är också helt naturligt att känna sig sårad, arg och bitter, varför skulle det inte det?

    Men här på FL så verkar vissa vilja få det att framstå som ytterst fult och totalt onormalt och att det är givet att svek och lögner ska bemötas med förståelse, förlåtelse och acceptans. Inte ens utomstående får kritisera för då är man bara så dömande... vilket i sig är ett jävligt märkligt argument... vem dömer INTE handlingar som sårar och skadar andra människor? Är det inte precis det man borde göra så att folk fattar att de är oacceptabelt?
  • Anonym (Ka)
    Anonym (man) skrev 2018-09-12 16:55:04 följande:
    Det är därför jag skriver det inom citationstecken Flört

    Otrohet är inte ett misstag sådär som att jag halkade på ett bananskal och råkade landa på erigerad kuk... misstaget består nog mer av medvetna beslut som man sen ångrar. 

    Och ska man vara riktigt ärlig så tror jag inte ens många ångrar själva sexet och upplevelsen utan vilka konsekvenser det fick. Kommer man undan med det så tror jag inte man ångrar sig speciellt mycket.
    Ångra ett fylleknull kan man nog göra..även om man inte är i ett förhållande.
    Men ts var ju tvungen att prova en gång till..nykter ??
  • Anonym (Ka)
    Anonym (man) skrev 2018-09-12 17:10:25 följande:
    Inte så konstigt det är ju så de allra flesta fungerar i alla andra sammanhang med. Om en kompis blåser dig på pengar så är det inte säkert att man vill vara kompis med personen längre eller ge personen en chans att blåsa dig igen.
    Men av någon märklig anledning verkar många tycka att just otrohet är ett undantag och man förväntar sig nästan omänsklig förståelse och förlåtelse från omgivningen. Det naturliga när någon behandlar en illa är att man skyddar sig själv genom att säga upp bekantskapen. Det är också helt naturligt att känna sig sårad, arg och bitter, varför skulle det inte det?

    Men här på FL så verkar vissa vilja få det att framstå som ytterst fult och totalt onormalt och att det är givet att svek och lögner ska bemötas med förståelse, förlåtelse och acceptans. Inte ens utomstående får kritisera för då är man bara så dömande... vilket i sig är ett jävligt märkligt argument... vem dömer INTE handlingar som sårar och skadar andra människor? Är det inte precis det man borde göra så att folk fattar att de är oacceptabelt?
    Nä, du har rätt i att folk här på FL har en, enligt mitt sätt att se det, en märklig syn på acceptans och förlåtelse när det gäller otrohet.
    Däremot har jag inte läst så många trådar här om någon kompis som blåst en annan kompis på pengar men det finns säkert.
    Å andra sidan vet jag inte om det är en bra jämförelse. En otrohet, och sveket från den människan man litar på.. kanske mest i världen, går så djupt i själen att det kan få oanade konsekvenser. Pengar är trots allt bara pengar. 
    Se bara på TS fd trolovade...(sug på den...TROLOVADE). Han verkar ju helt under isen...Tagit till flaskan osv.

    TS, jag måste ändå fråga en sak som gnager i skallen på mig..(det konspiratoriska jaget)
    Den vännen som dog...Det var väl inte hen/han som var ditt otros-ligg??
  • Anonym (man)
    Anonym (Ka) skrev 2018-09-12 23:20:45 följande:
    Nä, du har rätt i att folk här på FL har en, enligt mitt sätt att se det, en märklig syn på acceptans och förlåtelse när det gäller otrohet.
    Däremot har jag inte läst så många trådar här om någon kompis som blåst en annan kompis på pengar men det finns säkert.
    Å andra sidan vet jag inte om det är en bra jämförelse. En otrohet, och sveket från den människan man litar på.. kanske mest i världen, går så djupt i själen att det kan få oanade konsekvenser. Pengar är trots allt bara pengar. 
    Se bara på TS fd trolovade...(sug på den...TROLOVADE). Han verkar ju helt under isen...Tagit till flaskan osv.

    TS, jag måste ändå fråga en sak som gnager i skallen på mig..(det konspiratoriska jaget)
    Den vännen som dog...Det var väl inte hen/han som var ditt otros-ligg??
    Absolut, kompis och pengar var bara ett exempel på andra slags svek som vi ser som en självklarhet ska fördömas, kritiseras och ifrågasättas. Men när det gäller otrohet som är ett betydligt värre svek för många så gäller tydligen inte samma principer. Då börjar man genast snacka om anledningar, omständigheter och förlåtelse. Anledningar har vi väl till allt vi gör och det är ingen ursäkt i andra sammanhang, men just vad gäller otrohet så blir sk anledningar helt plötsligt legitima. Det är inte ok att blåsa en polare på pengar för att man har skulder Men det är tydligen klart mer acceptabelt att bedra sin partner för att man har problem i relationen.
  • Anonym (Ka)
    Julia111 skrev 2018-09-12 14:38:58 följande:

    Jag förstår att tilliten är borta, bilden de har av en är borta, allt ifrågesätts. Jag har fullföljt det jag sa att jag skulle göra, gå i terapi, förbättra mig själv och sakta vinna tillbaka tilliten. Sagt att han får fri tillgång till min mobil och se vem som skriver, men ibland blev han sur för att någon skickat en meme som varit av manligt kön och det blir liksom som att han bara då tycker det är samma sak som innan. Han har alltid ogillat vissa vänner jag har direkt och blir arg om de skriver, vilket jag kan tycka är rätt jobbigt för att det inte varit något men han har bestämt det är dåligt och så blir han sur om de skriver. Men var villig att vara transparent som möjligt så jag har försökt göra det som krävs. Men han har liksom i början varit ganska försiktig och varit osäker om han velat försöka, sen har han det och då var allting bra med oss igen och liksom bekräftade att han ville fortsätta och allt det där. Fanns ju inget tecken  på något annat och jag trodde ju honom. Ingen har tvingat honom att stanna, hade han bara sagt som det var så kunde vi ha pratat och löst det - antingen separera eller agera ut efter vad vi båda kände, inte typ skapa  drama och förvirring genom att ligga med någon utomlands en kväll och ha en relation med någon han träffat en kväll. Det klart man både blir förvirrad och vet inte vad som är upp och ner.


    Var tog du vägen ts...
    Allt detta du skriver här är kontentan av ditt eget svek..
Svar på tråden Mitt ex var "otrogen" mot mig och vet inte om han är i ett rebound och hur jag ska förhålla mig?