Jag vill ligga med min kollega, är gift

Jag känner igen mig och har varit i samma sits. Men jag lät det hända och det är inget jag ångrat. Jag tycker sex ska vara mer spontant och ärligt, man ska ge sig hän åt sina mest naturliga drifter, sex behöver inte vara heligt. Men man ska också vara ärlig och berätta för sin partner hur man känner och vad man gör. Numera lever jag och min man i ett öppet förhållande. Vi träffar båda andra vid sidan om och det har gjort våran relation lyckligare och mer levande. Vi har utflugna barn och varit gifta i många år. Livet är för kort för att låta moralen ta över. Är en 47 årig kvinna och jag träffar gärna andra lite diskret och privat, vore kul att hitta på någon som känner som mig här nu.https://adult18.chat/#/public/ZD11H1UCCP_ax

Det är intressant att följa den tråd du startade. I början var du osäker på huruvida du skulle genomför  att ha sex med din kollega eller ej.

Du kom fram till att det inte var så smart och begav dig ut på en resa med din familj för att bättra på din kärlek till din man.

Sedan återkommer du och berättar att det inte är aktuellt med något sexäventyr vid sidan av. Man tänker att det är ett avslutat kapitel.

Men du återkommer och intar en ny position. Nämligen svårigheten att avstå.

Genom hela tråden har många människor haft olika råd och åsikter om vad du borde göra.Dessutom förklaringar på varför du hamnat i hela historien.

Och du har varit väldigt duktig på att tala om när någon har fel. Men ännu inte förklarat varför. Hur kan du då säga att andra har fel.

Det intressanta är inte om du varit otrogen eller ej. Utan varför en kvinna i din ålder och din situation med barn och man att skydda hamnar här. Du vet att det skulle kunna ställa till stora problem.

Du hävdar att din man inte har någon del i ditt sätt att tänka. Ungefär som om du levde i en isolerad tillvaro där din familj som inte betydde något.

Som om du levde i parallella världar. Dessutom säger du att du inte varit med om något sådant tidigare. Nej naturligtvis inte men det betyder inte att du haft behov men inte fått impulser tidigare.

Detta tills vidare icke genomförda äventyr är inte slut ännu. Förutsättningen för att det skall vara så är ju att du blir mer introspektiv och försöker förstå vad dina behov var. Och vågar ha en diskussion utan en massa undvikande. Hävdar man att det rör sig om kåthet är man ute och cyklar. I ditt ställe skulle jag fundera mycket över hur jag hamnade på gränsen. Och vad jag behöver göra för att inte hamna där igen.

Alternativ. Ska man vara otrogen skall man också ha koll på varför.

Frågan är nog snarare varför hon inte drog i handbromsen tidigare. Att påstå att hon inte hade en aaaaaning om att det var på väg att bli såhär är rent skitsnack, TS förstod nog mycket väl var det var på väg, ingen är så blind att man inte fattar när en vänskap börjar övergå i något mer. Det som händer var nog snarare att TS fattade men valde medvetet att dra det vidare, av nyfikenhet, mersmak, eller whatever. Och det är DET TS borde fråga sig istället för att  bara skylla det på förhållandet.

ALLA förhållanden går upp och ner, de flesta av oss kan bli attraherade av någon annan men ALLA hamnar inte i TS situation, rätt många inser vart det är på väg och drar i handbromsen INNAN det blir som det blev för TS. Varför gjorde inte hon det? Och varför är hon ett år senare fortfarande så tveksam till att sätta stopp för det?

Visst, alla människor har känslor, men samtidigt hanterar inte alla sina känslor på samma sätt. Det kanske finns en poäng i att försöka lyssna på andra som hanterat sina känslor UTAN att hamna i knipa?

Frågan är nog snarare varför hon inte drog i handbromsen tidigare. Att påstå att hon inte hade en aaaaaning om att det var på väg att bli såhär är rent skitsnack, TS förstod nog mycket väl var det var på väg, ingen är så blind att man inte fattar när en vänskap börjar övergå i något mer. Det som händer var nog snarare att TS fattade men valde medvetet att dra det vidare, av nyfikenhet, mersmak, eller whatever. Och det är DET TS borde fråga sig istället för att  bara skylla det på förhållandet.

ALLA förhållanden går upp och ner, de flesta av oss kan bli attraherade av någon annan men ALLA hamnar inte i TS situation, rätt många inser vart det är på väg och drar i handbromsen INNAN det blir som det blev för TS. Varför gjorde inte hon det? Och varför är hon ett år senare fortfarande så tveksam till att sätta stopp för det?

Visst, alla människor har känslor, men samtidigt hanterar inte alla sina känslor på samma sätt. Det kanske finns en poäng i att försöka lyssna på andra som hanterat sina känslor UTAN att hamna i knipa?

Vad jiddrar du om?

Du sitter och drygar loss över att någon påstår att människor inte är biologiskt monogama. Det är de inte eftersom de är otrogna. 

Resten av det citerade är rent svammel. 

Tja...det beror ju på hur man ser på det

#2166

Om jag fortfarande vill ligga med honom? Ja och nej. I tanken, ja ibland. Så pass att jag överväger att agera på det? Nej. Det finns mycket här i livet som man stundvis vill men ändå låter bli.

Alltså i förrgår...Fortfarande bara en självlögn?

Vad jag menar?

Att intensiteten visserligen minskat, men suget finns kvar och att hon därmed inte är utom fara.

Vid rätt/fel tillfälle....Trotts ts självsäkert säger att inget kan hända.

Hon kan bara hävda detta om hon helt tappat suget att ligga med kollegan.

Grejen är dock att jag är inte den typiska kvinnan du beskriver. Jag ville LIGGA med Pelle. Inget romantiskt dravel eller nytt liv.

Men ja, självklart måste jag vara försiktig med tanke på att vi fortfarande jobbar ihop och igen fikar/hänger. Jag är jäkligt vaksam på mig själv, och har varit rätt länge på hur det känns och att vi inte ska ses eller höras lika mycket som förut. Det gör vi ju inte heller. Vi kunde hänga i två timmar, maila, smsa och instagramma om vartannat samma dag. Håller med om att det är för mkt. Och det känns helt ok, och på en bra nivå mellan oss nu.

Men vad skulle du gjort om du varit i hans situation och fått veta det TS` man fått veta?

I en relation är alltid den som älskar minst starkast. I detta fall är det utan tvekan TS, då hon trånat efter en annan och velat ha sex med honom. Men samtidigt har hon tagit ansvar för den makten, avstått sex, tagit kontroll över känslorna och tvingat ner samvaron med kollegan till en vänskapsnivå. Jag vet ärligt talat inte vad TS´ man skulle gjort annorlunda utan att framstå som ett kontrollerande svin som vill styra sin kvinna och visa att han har noll förtroende för henne. De har ju diskuterat sin egen relation och enligt TS är det inget fel där.

Kan säkert ligga mycket i vad du säger. I all otrohet ligger det en obalans. en känsla av makt och bekräftelse. Dessutom verkar det ju vara så i många förhållanden att en man/kvinna som attraherar motsatta könet bekräftar partnern,

i.a.f så länge denna man/kvinna inte agerar på det.

Däremot reagerar jag på uttrycket som det slängs mycket med på FL...

"Kontrollerande svin"...Blir man det, det första man ställer krav på sin partner?

Typ...Jag tolererar inte otrohet?

Jag tror det är ganska sällsynt att kontrollera sin partner i en harmonisk relation.

Något måste ha hänt som får en partner att reagera.

Den berömda magkänslan säger att något känns fel. Något i förhållningssättet har förändrats. Då kan det uppstå funderingar,misstroende, svartsjuka, och  kontrollerande i olika grad, beroende på omständigheter.

Det är säkert som du säger att kontrollerande tar relationen åt fel håll.

Å andra sidan vet man inte. Ta ts man som exempel. Ts skulle gärna se att maken visade någon typ av...kalla det svartsjuka...för att visa att han bryr sig.

Nu verkar han inte vilja visa något. Då är inte det bra heller.

Sen...för att försvara svinen något...Hur vanligt är det att få reda på en exempelvis otrohet? Det är ju inte så vanligt att den otrogne kommer hem och erkänner att hen knullat med kollegan på julfesten.

Så jag tycker det är ett för starkt uttryck att kalla någon för ett kontrollerande svin utan att känna till omständigheterna, vilket man aldrig gör i ett öppet forum.

Jag har aldrig försvarat kontrollerande i maktsyfte, och tror det är sällsynt i...som sagt...harmoniska, maktbalanserade förhållanden.

Samtidigt kan makt uttrycka sig på olika sätt.

Ts förhållande är ett exempel, där ts genom sin fling med kollegan gett sig själv makt gentemot sin man. Indirekt är han känslomässigt utbytbar. Det ger makt.

Tycker hon gett uttryck för det på olika ställen i tråden.

T.ex. i början var hon till och med villig att ge sin man ett frikort bara hon fick ligga en gång. Det ger makt...

Senare i tråden lämpar hon över ansvaret på hans känslor på honom själv...Han är ansvarig för hur han känner. Inte en fundering på varför han känner på ett visst sätt.

Skulle han däremot visa att han var svartsjuk, hade han också gett ts makt genom att visa sin sårbarhet.

M.a.o. han är i ett jävla otäckt läge.

Och visst har ens egna livsupplevelser betydelse hur man hanterar ett svek eller en situation som ts man hamnat i..

Varför är det förståeligt att kontrollbehov uppstått? Och varför är det inte ok om det är förståeligt? (Antar att du menar att det finns anledning)

OT har det varit länge. Du petar i enstaka meningar jag skrivit, istället för att se helheten.

Du menar alltså, att om man har erfarenhet av svek skall man inte ta med sig det i livet (tror jag är omöjligt). Och om samma beteende upprepas hos en ny partner är det kontrollerande att misstänka och ifrågasätta (kanske kolla mob.), och istället bör man söka hjälp?

Jag pratar inte om ett sjukligt kontrollbehov utan snarare om ett kontrollbehov som ts man verkar sakna helt, och kanske lett till den situation han har nu

.

Vi kan sväva ut i liknande diskussioner hur mycket du vill men det är ganska ointressant i ts tråd.

Och om du glömt...detta OT startade med maktpositionering i ts förhållande.

Nej, precis...Han kan inte göra ett skit. Dels för den nu aktuella maktförskjutningen i deras förhållande. Dels att det han ev. skulle kunna göra, skulle direkt klassat honom som ett kontrollerande svin.

Nu har ju ts man tur i.o.m. att ts med små steg verkar komma ur sin fäbless. Men tänk på alla andra i parrelationer där det går, eller håller på att gå åt helsike p.g.a att en av dom blir kär i en kollega.

Förlåt "Kontrollerande svin" menar jag.

Och för övrigt...Om misstankarna är obefogade...År man ett kontrollerande svin då?

Förlåt "Kontrollerande svin" menar jag.

Och för övrigt...Om misstankarna är obefogade...År man ett kontrollerande svin då?