Orsak till otrohet - skillnad kvinnot och män?

Man kan inte veta alla motivatorer, för de skiljer sig åt för varje enskilt fall av otrohet. Men man kan definitivt se att alla som är otrogna saknar eller har svaga demotivatorer för just de handlingarna. De saknar förmåga till självkontroll, eller så är de bara hänsynslösa. Karaktärssvaghet, kallas det.

Man kan inte veta alla motivatorer, för de skiljer sig åt för varje enskilt fall av otrohet. Men man kan definitivt se att alla som är otrogna saknar eller har svaga demotivatorer för just de handlingarna. De saknar förmåga till självkontroll, eller så är de bara hänsynslösa. Karaktärssvaghet, kallas det.

Man kan inte veta alla motivatorer, för de skiljer sig åt för varje enskilt fall av otrohet. Men man kan definitivt se att alla som är otrogna saknar eller har svaga demotivatorer för just de handlingarna. De saknar förmåga till självkontroll, eller så är de bara hänsynslösa. Karaktärssvaghet, kallas det.

Man kan inte veta alla motivatorer, för de skiljer sig åt för varje enskilt fall av otrohet. Men man kan definitivt se att alla som är otrogna saknar eller har svaga demotivatorer för just de handlingarna. De saknar förmåga till självkontroll, eller så är de bara hänsynslösa. Karaktärssvaghet, kallas det.

Jag har inte hunnit läsa alla inlägg i denna tråden. 

Men en iakttagelse som jag har gjort efter flera år på FL är lite förenklat följande:

Om mannen är otrogen så är han ett svin och allt är hans fel.

Om kvinnan är otrogen så beror det på att hennes man är ett svin och allt är hans fel.

Detta är alltså lite förenklat för att det ska vara tydligt, men jag anser att det ligger en hel del sanning i att dessa slutsatser, eller liknande, ofta kommer fram, och hyllas, i många olika trådar.

Förmodligen hänger det samman med att det är ett tydligt kvinnoöverskott här på FL?

Men om det ligger något i min iakttagelse, hur kan det komma sig att så många kvinnor generellt anser att det alltid är mannens fel och att kvinnan inte har ett eget ansvar?

Jag läste något liknande gällande undersökningar om otrohet. 

Man hade konstaterat att resultatet av sådana undersökningar kunde ifrågasättas därför att kvinnor i allmänhet var mer benägna svara "Nej, jag har inte varit otrogen" även om hon hade haft en relation utanför sitt ordinarie förhållande. Många kvinnor verkar inte anse att de har varit otrogna eftersom det ändå var hennes mans fel.

Flera kvinnor valde att svara nej trots att de faktiskt hade varit med en annan. Men svarade alltså nej eftersom hon inte ansåg det vara "riktig" otrohet eftersom det inte var hennes fel och att hennes man faktiskt fick skylla sig själv.

Jag påstår inte att ovan påståenden är helt rätt och en absolut sanning.

Men min uppfattning och min erfarenhet är helt klart att det åtminstone ligger någon del sanning i det.

Oj vad många som dömmer eller drar slutsatser, utan att veta all fakta om otroheter..

Jag har vart otrogen mot min man! Min man har vart otrogen mot mig!! Men idag lever vi i ett öppet förhållande då vi insåg att de inte hade med våran kärlek att göra.

Jag och min man har olika lust. Vi tänder på mycket olika saker men gemensamma saker också. Men vissa gemensamma saker vill vi inte göra med varandra men med andra. (Om ni förstår)

När jag var otrogen var det frustration över fantasier jag inte kunde leva utan men ville även inte leva utan min man.

Jag och min man har "passionerat och ibland lite kryddat knull" när de är känslor så vill vi ha de så.

Men när jag är med andra (otrohet) och nu i vår öppna relation så är de grovt/gränslöst/jävligt kinky knull som gäller. Jag kan inte leva utan de då jag tänder och blir extremt tillfredsställd. Men blir ju såklart även de av min man men de är känsloladdat då.